Sarah

that that dont kill me, can only make me stronger
i need you to hurry up now, cause i cant wait much longer
i know i got to be right now, cause i cant get much wronger
man i have been waitng all night nw, this how i have been waiting on you

i need you right now


jag är så satans in i röven trött så det är helt gaaalet (ursäkta mitt språk) och höll på att somna på bussen, fastän den verkligen går direkt och det inte är lönt. jobbigt var dte faktiskt. nåja. det har varit på något sätt ansträngt idag. jag vet inte vad, känns bara så. det har varit bra men ändå som jag ansträngt mig verkligen för att ha det bra med. aja, allting är ute och allting är i alla fall sagt. du vet allt för jag sa allting, hur jag kände. kom inte och säg jag aldrig lyssnar på dig. för det gör jag verkligen. hoppas du får det så kul ikväll älskling <3

och ska iväg och träffa alla chics ikväll:) ska bli så himlans trevligt att få träffa julia. bara längtar tills den dagen jag ska få se hur hon bor i sin stuga med frida. det ska bli spännande. men denna helgen lär det ju inte bli. ikväll är vi i LA och imorn har jag match halva dan, en match i ullared. och guess what? hela min lördag kommer vara förstörd för jag kommer ju inte få spela något. varför skulle jag? suck. och sen lördag kväll blir det väl antingen elina, eller filip eller kanske pontus, vad vet jag. söndag, BLÄ FÖR BILBINGO! satans, jag och maggan är ju snart telefonkompisar så ofta som hon ringer mig. blir galen, flytta hit och flytta dit. men efter denna gången är jag i alla fall klar. sen är det back to school. wiho


how am i gonna keep myself away from me?

åh min bästa vän, vi räddar världen om igen

eller?

besvikelse är allt som jag känner hela tiden. bara ren och skär besvikelse. utan några gunder, utan några källor, utan någon mening egentligen. besviken blir jag hela tiden. men det är dags för mig att återgå till gamla vanor, gammalt beteende och gamla tankar. jag ska återgå till att vara med självständig och till att vara starkare. jag ska återgå och då kanske det kommer bli lite som förr.
och även om det inte blir det vet jag att kommer klara det eftersom jag ska bli starkare.

saker man tappar under tidens gång kan man ibland hitta tillbaka till. kanske gamla vänner, kläder och sådana materiella saker. men jag tappade min styrka, mitt självförtroende och då när jag var utåtriktad. jag ska hitta tillbaka till styrkan och till tiden då jag var mer arg än ledsen och faktiskt trodde på mig själv.'

---

jag önskar mest av allt att jag hade en boxningspåse just nu. fan va jag vill slå något bara

för ibland bara saknar man de tider som var.
och det blir inte bättre när man vet att de är helt omöjligt att de kommer komma igen. folk förändras, känslorna förändras. känns som om det bara är jag som är likadan med samma känslor och samma attityd och samma kläder hela tiden. jag har stannat i minnena, i minnen från de bra tider, de dåliga vill man nte minnas.

jag saknar dig, den du brukade vara. jag saknar oss, när vi var tillsammans
men de kommer aldrig mer bli så.

nu är jag hemma en sväng och ska nog ta mig och baka något. är så baksugen, men mindre sugen på att äta, hm, brukar faktiskt vara tvärtom.

min hand gör ont. smidig som jag är har jag slått upp huden. brände mig måttligt på ugnen igår hos ponte ponken och idag i stan, kunde inte låta bli att prova liiiite kläder, och lyckades riva upp det. så nu måste jag hålla fett koll så att det inte blir infekterat. grattis till mig som är smartast liksom. och smidigast. oh yeah. idag innan jag åkte hem hann jag dessutom in på åhlens, hittade en plånbok för 400kr, SÅÅÅ snygg men hey, lönt med en plånbok när man la alla sina pengar på själva plånbooken liksom. man ska ju ha något i den med. dessutom en suuuupersöt tröja, men har jag pengar? nej, får hoppas den hänger kvar tills jag får. jag måste seriöst sluta gå i affärer och sluta handla



men nu ska jag nog antingen baka en tårta eller lite småkakor eller något.

allting som händer är konsekvenser och följder av val du tidigare har gjort. för visst är det så, att vi alltid har ett val? man kan alltid välja mellan ja och nej, du kan alltid välja att gå en egen väg eller följa strömmen. du kan välja allt. det finns ju de ting som man inte kan välja, uppväxt och familj och släkt. men dina vänner är det du som väljer vilka du bryr dig om och tar hand om.

känslor kan du inte styra över, de gör som de vill. men du kan själv välja om du vill ignorera dem eller om du ska fokusera och arbeta med dem. se vart de leder och vad de vill. man kan låta sig styras av känslor och impulser, eller så kan man välja att hålla sig i skinnet och vara grå. man kan välja att vara mittemellan. och du kan alltid välja din egna väg

välj det som känns bäst för dig. det är så man ska gå till väga

är du klar att gå ner på stan? ja jag är klar att gå ner på stan
är du klar att möta sanningsdan, som har byggts upp under så lång tid?
falling down efter hela mitt liv, vi går ner på stan

hej gamla klasskamrat till mig, nej jag vill inte gå på återträff och återträffa dig
sen en gammal tjej som är gift och har barn nu, det var aldrig jag det var du
nej vi passade aldrig ihop för du passade inte ihop med någon
vi går ner på stan

ner för backen, över torget, finkammen efter alla som gjort dig ont
jesus sa vänd andra kinden, vända kinden är det enda jag gjort
vi går ner på stan

hej du försvann en dag gamla vän, du fick en kille och ringde aldrig igen
förutom när han jobbar då kan det vara fint, att ha middag, vara tjejer, dricka vin
prata om hur jobbigt det är och så, när två Hydman Vallien-glas går sönder på sommarstället
åååh!
vi går ner på stan

nerför backen, över torget, och jag älskar älskar den här stan
rak i ryggen, drick champangen, flanera över cykelväg på sanningsdan
sanningsdan

hej chefen du har rätt jag borde vara glad,
för jag får ryggbråck och 80 öre per dag
och till julen får vi pennor med företagslogga på
håll min jacka martin när jag börjar slå, djupa andetag så kan vi gå
vi går ner på stan

nerför backen, över torget, finkammen efter alla som gjort dig ont
jesus sa vänd andra kinden, vända kinder är det enda som jag gjort
ner för backen, över torget, åh, jag älskar, älskar den här stan
rak i ryggen, drick champagnen, flanera över cykelvägen på sannings, sannings, sannings,
sanningsdan


för jag tror att en sanningsdag behöver vi alla ibland.

nu sitter jag här och bara känner hur jag kommer ha sån träääningsverk imorgon. uh. och som alltid kommer jag väl klaga rumpan av mig så alla kommer bli galna av att jag inte håller käften. men iaf. sån är jag, har jag träningsverk så ska alla få veta hur synd det är om mig :P


now waking up is hard to do, sleeping is impossible to, everything is reminding me of you

sitter och laddar ner en satans massa musik till frida. det är ju mycket men inte speciellt jobbigt. och dessutom får jag lite uppdatering i mitt itunes, lite ny musik som kan fräscha upp. problemet är ju att nu kommer jag aldrig få plats med allt på min mp3, that sucks. ge mig en iPod video med 30 eller 80 gb minne, då blir det en lycklig sarah! då behöver jag inte ens välja, utan kan ha alla mina låtar på min mp3, åh, om man hade lite extra cash ibland.

var dessutom i stan med frida idag, oh va jag hittade saker jag ville ha hela tiden. jackan på h&m är ju to die for ännu mer nu när den faktiskt är provad och klar. och den dära skjortan och den dära vita tröjan, allt h&m men ändå har jag inte pengar för det. OM det är dags att jag ska skaffa mig ett jobb nu. lite extra pengar, det är behövligt ska jag lova. men måste hitta ett utifrån att jag faktiskt har skola och annat med. jag vet inte vilket jobb som riktigt vore perfekt men något iaf. där man tjänar massa massa pengar. TACK FRIDA FÖR EN SUPER TUR PÅ STAN!<3
sen kom pontus han och vi träffade honom och turken lite snabbt, mest för matpengar antae jag;):P men blev glad ändå. riktigt glad <3

varje träd har en rot, varje hus har en grund. det är bara min som rycks bort från mig

jag vet inte om det jag tänker göra är rätt eller fel. det kanske hade varit bättre att bara låta det vara? men det kommer inte funka, det vet jag, det vet du. och jag vill inte vi ska låta det vara heller. jag vet inte om det jag tänker göra nu den här morgonen är det rätta, allt man vill är ibland att vara ifred, men jag har så ont i magen. och det kommer inte försvinna förrän det känns bra mellan oss. även om vi bara skulle bli vänner. ignoration hatar jag och vill inte vara med om det mer. jag hoppas det går nu. jag vet inte om det är rätt eller fel, men jag ska göra det ändå. allt man kan göra är att försöka, och det är det jag gör nu


anna sa hon hade sett dig på stan, hon sa att du såg glad ut och hade ny frisyr
hon sa att den klädde dig, och jag, jag nynnar mycket men jag sjunger knappt längre

är du fortfarande arg? kan du fortfarande läsa mig?
jag brukade skrika och gråta och spy
men de fanns dagar, jag minns dem än, de bästa någonsin.
är du fortfarande arg?

soon you'll notice, you are losing the one you love


och det enda jag vet just nu är att jag inte vet någonting. jag tror inte att jag kommer klara så mycket mer. jag vet inte vad det är jag inte kommer klara mer av. men det här bara. att må såhär. jag vet inte hur jag orkar som det är och jag vet inte om jag kommer fortsätta orka. jag vet inte vad det är som gör att jag mår såhär, jag vet inte ens hus jag mår. jag kan inte beskriva min känsla just nu med ord. jag är inte ledsen, inte heller arg. jag är inte glad, inte heller irriterad. men min mage. det känns konstigt i magen. är det en magkänsla jag har? eller är det bara träningsverk sen hur min mage mådde igår kväll? jag vet inte vad jag vill med någon eller något, minst vad jag vill med skolan och utbildning. jag vet knappt vad jag känner för att lyssna på för musik just nu. jag vet inte hur jag mår och om jag orkar alls. jag gör typ inte det. jag orkar inte helt enkelt. jag orkar inte


jag tror jag måste lämna allt, bakom mig igen. och jag tror vi måste starta om på nytt.

skolan idag. tre lektion, ett test och två läxor. och jag orkar inte ta mig i kragen och göra dem. jag är helt enkelt inte på humör. jag är inte på humör för något alls whatsoever. jag vet inte. jag borde gå ut och gå. det är det jag gör när jag känner såhär. men jag måste veta om imorn. och jag blir så trött. jag tar allt som en diss nu för tiden. jag fattar det inte och jag orkar det inte. jag blir bara ledsen och ser allt som dissar. fan alltså. jag orkar inte vara jag bara.

but who are you dying for?


sitter här nu. vid datoren och gör verkligen inte ett piss. ponte ponken ligger och halvsover men själv har jag inte kunnat somna om sen kl 11 så satte mig vid datorn lite^^ ganska trött men när jag tänker på det har jag sovit ganska mycket. sov egenom hela pontus och ians hero hunt på tibia:P hihi. men sov inte alls mkt igår så jag antar de beror på det. och vad som händer idag? tjao, vad vet jag. jag är hos pontus och får väl se hur länge jag stannar. börjar 8.10 imorn, uh. mediekunskap, uuuh.


hur svårt kan det vara att make up my mind? jag kan inte bestämma mig, jag kan inte välja. vad vill jag gå? vad vill jag lära mig? vad vill jag läsa? jag tror att hela grejen till att jag är så osäker är inte undervisningen och utbildningen, det är folket. jag är en sån person att jag inte vill vara ensam bara. jag tycker inte om det. minst av allt i skolan.

somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på? gudfader som i himmelen bor, kanske vill ha det så?


en hund jag kände dog för en vecka sen och några dagar senare dog hans hundkamrat. dem kände varann det fanns ingen poäng utan en bästa vän, jag förstod inte då men nu vet jag hur det kommer bli. vi kommer att dö samtidigt du och jag.

då vart skolan igång igen. det känns bara så... overkligt på något sätt. jag kan inte förklara det. och då kanske man borde sammanfatta sommaren?


jag slutade, vi badade och jag var med pontus. kollade lite på niorna och sa hejdå till frida och julia. sen hejdå till sverige och jag och lina drog till italien och hade en underbar tid med underbart väder och underbara människor och fantastisk mat. hem till regniga sverige och var med älsklingen i en vecka, ett uppehåll för att träffa och fika med syster yster. sen var det rix i båstad, cykelturer, fest i halmstad, dricka hos elina och sova hos pontus och fram och tillbaka. förkyld under tre veckor och träffat filip och laumann. rix i halmstad och en träning och mer förkyld och födelsedag i kristiansstad. sen pontus och lina, elina, way out west och stranden någon gång. lite pontus och lite fest och lite twister och kareoke. lite match, lite mål. ett litet underbart lov. jag har träffat underbara människor jag aldrig träffat förr. jag har träffat de fantastiska människor jag redan känt. jag har shoppat som en galning känns det som, fastän jag knappt haft pengar. och buss hit och buss dit. och ja. jag har verkligen haft en helt underbar sommar! det är helt galet va kul jag har haft. jag har varit en hel del ledsen men det hör till antar jag. och nu är det skolan igen. och ångesten kommer tillbaka.

men nu är det slut och jag tackar alla som har gjort min sommar så bra som den varit. trots vädret varit bajs var den underbar, en sommar jag aldrig kommer att glömma <3

fan, det känns i kroppen som om jag är bakis efter en vild natts festande. men inte fan kan jag vara bakis. visst, lite festande blir det ju ändå på festival men ändå. nåja, vissa saker var ju bara så bra på way out west, men jag berättar om det senare. ska kolla en sak nu och då kan jag inte skriva det här.


hur svårt kan det egentligen vara? allting känns bara som lögner just nu och jag vet inte vart jag ska bli av riktigt. jag har slukats upp i lögnerna men jag vill inte det längre. jag vill inte leva i en lögn.
maybe it's time to say goodbye


ingen kan ta ifrån mig mina tankar som svirvlar i mitt huvud just nu. ingen kan ta dem och göra om dem till något gott, för det finns inget gott i dem. jag klarar inte av dessa förutspåningar och förhoppningar och dagdrömmar som jag har. mitt huvud leker en lek med mig men jag vill inte vara med längre. jag vill inte hoppas, jag vill inte önska efter saker som jag aldrig vet kommer slå in. livet är inte som i sagorna ibland. samtidigt vet jag så väl att om man aldrig var olycklig, hur ska man då någonsin kunna vara lycklig?


jag grät mig till sömns varje dag
jag grät mig till sömns varje dag

---

jag har verkligen inte ett skit att göra. jag bara sitter här och väntar, väntar, väntar på något gott. men ofta det skulle hända.

då ska vi åka snart, till göteborg. hela familjen till way out west. det blir nog nice. säkerligen

har egentligen ingenting alls att skriva. nej verkligen inte.
min besvikelse och irritation har inte lagt sig någonting alls i stort sett. och just nu är jag bara irriterad på alla som inte tänker likadant som jag. känner mig helt slut i hjärnan liksom. orkar inte anstränga mig om någonting alls what so ever. ursäkta mig men vill bara att alla någon gång kunde tänka som jag så man slipper sitta här med förhoppningar om saker som ändå aldrig kommer att ske.

nej, nu ska jag ladda i bilen till göteborg och pigga upp mig själv till max, en tråkig sarah är ju inge kul faktiskt.

igår gjorde jag inget riktigt vettigt förrän kl 16, då drog jag till lilla lina. oj va de var längesen jag träffade henne. riktigt mysigt var det, hon är då allt min vän:)<3
20:36 tog jag 324 till halmstad, såklart var den två, tre minuter för sen så jag missade 30an och fick vänta en halvtimme. ringde ponte ponken så fick han hålla mig sällskap via telefon tills hans teleofn dog:)<3
sen kl 22 var jag äntligen framme hos elina, de hade varit och hämtat lite så mötte henne, yasse, hennes bror tony och tonys kompis micke på vägen hem till elina. oj va elina var glad minsann;) det var en trevlig kväll med många djupa samtalsämnen må jag säga, inte för att jag själv var social eller glad, blev så trött efter ett glas vin så då blev det nudlar och vatten för mig. men en ytterst trevlig kväll när jag och elina somna i varsin soffa:)<3
idag var vi sega som fan på morgonen och såg värsta fjoll filmen innan vi vid halv 2 bestämde oss för att sticka till stranden, det blev den västra och där var precis lagom mycket folk, nästan inget alls. helnice. försökte ringa pontus men mobilen var inte på, eller laddad? aja, vi solade oss bruna innan vi satt lite i picassoparken. jag med en glass och hon med vatten, sen hem. sån trevlig dag:)<3
så hem, tog macka så jag skulle orka en träning och sen byta om och cykla. gud va längesen det var jag träna, hade nästan glömt bort allt folket men de var kul att träffa alla och röra på fläsket lite. men hade så sjukt jävla ont i magen hela träningen (fortfarande dessutom) så kunde ändå inte göra mitt bästa alls någonstans. nåja, det var skönt att träna och träffa en hel del människor jag inte träffar annars:)<3

---

nu har jag gett upp dig. jag försöker som fan för att alla jag tycker om ska känna att jag bryr mig om dem, att de känner att jag vill träffa dem och umgås och allt. jag försöker vara alla till lags så gott de går. men det går bara inte med dig eller hur? nu är det inte jag som dissar dig längre, ombytta roller vännen.
och egentligen borde jag säga det till dig, rakt i ansiktet, att jag är besviken, jag gav dig en chans att höra av dig men du sket totalt i det. varför ska jag så hålla på att höra av mig till dig då? jag bryr mig så himla mycket om dig, jag vet inte vad jag ska göra. jag försöker och försöker, men det duger inte, eller hur?

och en dag tills jag får träna.


trodde att mitt hostande skulle övergå i kräksymfonier i natt men som tur var var mitt antagande fel. jag somnade tillslut. så, de senaste dagarna, vad har jag gjort? sist jag skrev var ju lugnt sagt mitt humör upp och ner, först depp sen glad sen depp, så det hela slutade med att jag tog en promenad. gick i nästan 2 timmar innan jag mötte pontus på bussen. hem till släkten och åt, grillat. sen var jag med pontus fram tills tisdag. jag solade när det fanns chans till sol och på måndagen åkte vi hem till honom och firade lotta lite, mest blev det väl rosa pantern spel. sen åkte jag hem och kolla på tapeter till mitt rum, ska nog handla / beställa idag. blir nog ett par bruna tror jag allt. sen träffade jag frida och pomenixade och sen lisa & lina efter deras träning. lisa anslöt sig till promenixandet. och de följde mig hem.

idag ska jag träffa lina och eventuellt elina ikväll. vi får se vart det leder. nu är det lunch! tjohej

---

vad vill du?
alltid är det jag som gör fel och är dålig. men nu försöker jag verkligen, märker du ens det? man känner sig undanskuffad, du tror mig inte längre. tror inte på mig eller något. är det frivilligt eller är det jag som alltid tvingar dig? nej, vad vill du? för vi är två och jag ska inte ha allt. jag bestämmer inte över vad du vill.

JAG ORKAR INTE MER SKIT NU

lam. lamare. lamast.

har handlat och städat och nu kan jag inte göra något förrän iaf min mamma kommer hem. va fan ska jag göra liksom. ingenting gör mig på bra humör justnu. känns som bara jag försöker och jag orkar inte mer. varför ska man vara glad när alla andra bara är. jag vet inte, inte sura, inte glada. bara ingenting. bara pratar med mig för att de inte har något bättre för sig. bara träffar mig för de inte har något bättre för sig. bara ringer mig för de inte har något bättre för sig. för det skulle väl ta emot helt att faktiskt höra av sig för att man ville?

lam. lamare. lamast

happ, pontus kommer ikväll, hade ju hoppats på tidigare men skit samma. och som sagt kan jag inte göra ett skit förrän min mamma kommer hem. fan alltså. jag pallar inte mer helt ärligt talat. jag försöker vara så jäkla glad hela tiden och inte visa min besvikelse men det funkar ju inte. Ja, jag blev skitbesviken när jag fick veta att du inte skulle komma förrän 6,7 när jag t,o,m sagt att "kom så fort du kan". there, i've said it. inte rakt ut till dig klart men du verkar inte speciellt pratglad just nu så. nu är det ur mig i alla fall.

lam. lamare. lamast

jag är så trött på att det alltid är jag som ska offra, och jag som ska försöka. okej, det är ingen som ber mig riktigt så, jo lite, men ändå. sen när jag gör det får man fan ingen uppskattning. nej nu är jag fan riktigt jävla less på det här skitet. jag vill ut, rensa mitt huvud och bara lyssna på musik. men nej, det kan jag inte heller för de jävla sakerna till släktningar vet vi inte när de kommer och därmed kan jag inte lämna huset förrän mamma kommer hem. aaaargh! jag klarar inte mer. jag lovar, jag spricker snart. jag skiter i allt snart, jag orkar inte mer bara

jag orkar inte

---

helt otroligt

så skriver man en deppig blogg liksom och känner blä för allt. sen tre minuter senare, pontus är skit pratglad (så jag hade jättefel, men jag trodde faktiskt han tittade på csi då så förlåt älskling), filip och bob skriver till mig på msn och filip frågar till och emd om han kan komma ner och säga grattis. jag ska fasiken inte klaga, jag säger det till mig själv hela tiden men jag kan inte sluta heller. nu orkar jag iaf.

jag kommer aldrig att förstå


i have given, i have given and got none. still i'm driving by something i can't explain
it's not a cross, it is a choice, i can not help but hear his voice.
i only wish that i could listen without shame

i have been a witness to the perfect crime, i wipe that grin off of my face to hide the blame
it isn't worth the tears you've cried, to have a perfect alibi
now i'm beaten at the hands of my own game

it isn't easy to be kind
with all these demons in my mind
i only hope one day i'll be free

i do my best not to complain
my face is dirty from the strain
i only hope one day i'll come clean

come take my hand, we can walk to the light
and without fear, we can't see through the darkest night

---

så har jag shoppat ännu mera, nu får jag ge mig. men det var så fint. och fick min födelsedagspresent från pontus igår med, tack älskling du är bäst<3 träffade frida ikväll med. det var så himlans trevligt


jag verkligen avskyr att jag känner såhär, men vad ska jag göra. vad ska jag göra?
för det finns inget kvar att göra mer än att leva med det, bli ett med det, vänja sig.
men jag kommer aldrig att bli van vid känslan, jag kommer aldrig bli lika stark,
inte så länge jag låter andra ha kontrollen, låter andra styra mina känslor, inte förrän
jag lär mig att säga nej så kommer jag bli stark igen, då kommer jag kunna vänja mig
men det är en lång väg kvar, en lång väg kvar, och det krävs nolltolerans mot lögner för att jag ska klara den

what have i become, my sweetest friend?
everyone i know, goes away, in the end.
and you could have it all, my empire of dirt.
i will let you down, i will make you hurt.
i wear this crown of thorns, upon my liars chair
full of broken thoughts, i cannot repair

if i could start again, a million miles away
i would keep myself, i would find a way