Sarah

fan, det känns i kroppen som om jag är bakis efter en vild natts festande. men inte fan kan jag vara bakis. visst, lite festande blir det ju ändå på festival men ändå. nåja, vissa saker var ju bara så bra på way out west, men jag berättar om det senare. ska kolla en sak nu och då kan jag inte skriva det här.


hur svårt kan det egentligen vara? allting känns bara som lögner just nu och jag vet inte vart jag ska bli av riktigt. jag har slukats upp i lögnerna men jag vill inte det längre. jag vill inte leva i en lögn.
maybe it's time to say goodbye


ingen kan ta ifrån mig mina tankar som svirvlar i mitt huvud just nu. ingen kan ta dem och göra om dem till något gott, för det finns inget gott i dem. jag klarar inte av dessa förutspåningar och förhoppningar och dagdrömmar som jag har. mitt huvud leker en lek med mig men jag vill inte vara med längre. jag vill inte hoppas, jag vill inte önska efter saker som jag aldrig vet kommer slå in. livet är inte som i sagorna ibland. samtidigt vet jag så väl att om man aldrig var olycklig, hur ska man då någonsin kunna vara lycklig?


jag grät mig till sömns varje dag
jag grät mig till sömns varje dag

---

jag har verkligen inte ett skit att göra. jag bara sitter här och väntar, väntar, väntar på något gott. men ofta det skulle hända.