lilla fågel blå

you'll never see me again, no matter what you do


imorgon sätter allting igång igen. och jag borde borde verkligen sätta igång med min engelska som jag ska kunna muntlig imorn och fixa en massa. men jag orkar seriöst inte. japp, lat till max! jag har gjort det som skulle göras idag. fikat med laumann, det var trevligt. seriöst, jag kunde knappt ta emot hans present. nej, när han fyller år får jag ta och gottgöra honom! jag menar 200kr på presentkort på h&m är ju inte dåligt! att han ens kom ihåg att jag gilla h&m gör mig förvånad. och att han kom ihåg min födelsedag:O den mannen förvånar mig något otroligt. haha, men det är ju på positiva sätt iallafall. det var en snabbfika på 45min. sen gick hans buss hem igen. so long my friend!

nobody knows nobody knows but me, that i sometimes cry, if i could pretend that i'm asleep when my tears start to fall, i peek out from behind these walls, i think nobody knows, nobody knows no


så hem i kanske 15min innan till stan, banken och skulle möta frida. palla banken så jag tog lite foton påväg till ungdomsmottagningen. japp, vi var där. hehe. en tjej skulle precis gå in med luvan uppdragen och så vände hon om precis i dörren när hon såg att vi var där. hah, fattar inte vad det är som är så farligt med det bara. så vi gick tillbaka till stan. offside har ju rea. alla jeans ser extremt lockade ut! jag måste dessutom ha nya gråa jeans, de dära andra har ju töjt sig något otroligt. jeans äger, det är bara så. alla borde hålla med!


sen efter det snacka och så tillslut hem. trött som ett as blev jag och fastnade framför Cowboys & angels som jag grät floder till! otroligt sorglig film. fast egentligen var den inte jättesorglig, kanske bara var jag som var allmänt fjollig. men ändå. jag var trött och den var iaf måttligt sorglig. för sån är ju jag!


det kalls himlen och jag har aldrig varit där, men när jag ser på alla stjärnor över himlen
så önskar jag att du var här. du var så poetisk och nu går du i en annan värld och jag
kan bara säga

vi var så unga och vi kunde inte säga stopp, fast världen föll som ett korthus, när vi
försökte klättra opp. och vi fick aldrig säga hur vi älskade varandra som bara vänner gör
du var så poetisk och nu går du i en annan värld, jag tror den kallas himlen och jag har
aldrig varit där. men när jag ser på alla stjärnor över himlen så önskar jag att du var här,
och nu kan jag bara säga
 
kom tillbaks, den här världen är så underbar, kom tillbaks hela världen var så underbar,
det kunde lika gärna varit jag, det kunde lika gärna varit jag, det kunde lika gärna varit
jag. lilla fågel blå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback