magont

mamma kom in "hur är det sarah?" jag bara "jo de är bra. mycket bättre, men jag tror det är bäst att inte gå till skolan ändå" "självklart, men kl är 9, sarah" "oj"


så satt man uppe vid en toalett halva natten och gjorde det jag absolut avskyr mest. japp, you said it. spy. avskyr det. hela kroppen skakar och man spänner sig och blir kallsvettig och så svider det förbaskat i halsen. jag hade redan ont i magen som det var och inte blev det bättre precis, nope. fast när allting väl var ute kändes det bättre iaf. då fanns det  inget mer tillslut. så la mig och sov till 11, det var välbehövligt.
nu känns magen läskigt tom och jag är inte alls sugen på att äta något. rädd att det kommer komma tillbaka igen.


i helgen kom jag inte ifrån pontus utan fick sova där en natt till. vilket iofs inte gjorde speciellt mkt. men jag hade ju lite ont i magen redan sen lördags. och igår var väl toppen på det.

kunde inte äta något fram till halv tre, mer än två clementiner. inte för jag var hungrig men suget fanns där. hade jag inte tränat hade jag seriöst varit äkta fetmabomb. eller iaf överviktig till max. och idag har jag inte gjort något alls typ. jag ser diverse skitprogram och lipar till dem som alltid när jag är hemma, idag grät jag till days of our life. på svenska, våra bästa år. som man verkligen blir så sjukt fast vid. och när jag tänker på mina bästa år tänker jag på mitt sommarjobb och så tänker jag att jag vill ha ett jobb i år igen. men jag vill inte jobba lika mycket som förra sommaren. då jobba jag ju som en äkta workingwoman. men min lön kunde det ha märkts mer på tycker jag väl iofs. aja, tänk på annat.


jag fick höra någon var lite butter på mig? att jag var ju bara hemma, skolkade typ, att jag egentligen mådde bra men inte pallade gå till skolan, jag hade ju faktiskt lovat honom att komma. 1: jag sa jag kommer nog. 2: det var innan jag satt böjd över toan och spydde halva natten, läget förändras då förstår du.
om du tror mig är upp till dig, och jag skiter faktiskt i vilket.





i follow the night, cant stand the light. when will i begin, to live again? one day i'll fly away, leave all this to yesterday. what more could your love do for me? when will love be through with me? why live life from dream to dream, and dread the day when dreaming ends.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback