Fortsättning Följer
Jag säger jämt till mig själv att inte klaga. Hela tiden. Non-stop. "Sarah du ska inte klaga, du har ett bra liv och fina vänner och en bra pojkvän och härlig familj" men ändå kan jag inte lägga av det. Nu är jag så in i helvete besviken på dig, och så är jag förkyld och detta har resulterat att jag bara blir så himla trött på hela mitt liv. Mår verkligen bara bajs, och så otroligt nere. Känner verkligen att jag hade behövt snacka med någon, men den jag snackade med innan har försvunnit. No more friendship. Och jag vågar inte ringa någon för att klaga över hur jag har det. Aldrig.
I såna här stunder känner jag bara, fy fan vad jag saknar 9a. Inte för jag jämt var glad direkt men fan, om jag bara kände jag ville prata av mig fanns det fasiken en massa jag kunde ringa till. Och liksom bara snacka, utan att man behövt en anledning till att ringa. Jag vet inte hur länge jag satt i telefon med Anton, Frida, Viktor och Mange. Kunde sitta i telefon i timtals varje dag, utan problem. Nu blir inga samtal jag ringer längre än tio minuter typ. Alla vill bara veta anledningen till att man ringt, det kan liksom inte bara vara för att få prata lite, utan det måste vara något.
Jag vet inte om jag borde höra av mig till dig eller inte. Jag har hört av mig mest av oss två på senaste och du svarar ju aldrig. Ska man ta det som ett tecken på att man helt enkelt inte ska höra av sig längre? Give some space? Jag förstår inte, för när det varit såhär innan har du sagt att man inte alls är jobbig och sådär. Men jag känner mig ju något otroligt jobbig om jag smsar en gång till. ÄNNU värre om jag skulle få för mig att ringa. Jag bara förstår inte hur svårt det kan vara att skriva ett meddelande på msn (fastän jag är offline) eller skicka ett jävla sms och berätta vad man gör eller vad man gjort eller vad man ska göra. Eller för fan, du behöver bara skriva ett "Hej" eller "Godnatt". Du säger att du bryr dig men du får lov att visa det också. Jag smsade dig igår, ett helt vanligt, vad gör du ikväll. Och du kunde inte ens svara på det? Jag borde vara van, men istället blir jag lika ledsen varje gång.
1 - 1. Nu är det lika mellan oss.