Sarah

Jag försöker komma på vilka saker i livet som gör mig riktigt lycklig, vilka människor och händelser som gör att jag känner att fan, livet är ganska härligt ändå. Jag vet inte vad jag ska göra när jag inser att svaret är så långt ifrån mig, utomräckhåll. Jag kan inte spola tillbaka tiden eller framåt. Jag vet inte hur jag kommer känna om några månader, jag vet inte ens hur jag kommer att känna imorgon. Men jag strävar efter att bli lycklig. Inte lycklig hela tiden, det kan man inte bli. Men jag har känt mig så ... mittemellan på senaste. Det är varken jippiedo eller hej-kom-och-döda-mig. Jag är neutral, och jag är tråkig. Man är tråkig som neutral. Jag tror jag helt enkelt har börjat tänka så mycket just nu så att jag inte vågar leva och bara vara jag. Jag vågar inte ta dagen som den kommer för jag är rädd inför morgondan. Jag vet inte vad som sker med mig eller inom mig nuförtiden men det känns inte bra. För det mesta går jag runt och är orolig och saknar.
Jag var så säker innan, jag är inte säker längre. Antagligen är det ändå försent så jag vet inte varför jag går och tänker på det. Men jag är inte säker längre, inte någonstans.

Evig lycka är inte lycka precis som evig orgasm inte alls är någon orgasm