Sarah

jag tror faktiskt att du har helt slutat bry dig. och du kan inte prata med mig. hur kan det vara så svårt att prata med någon man var så nära en gång? hur kan det vara så svårt? jag har försökt. jag har försökt men du ville inte. du skämta bort det och ville verkligne inte. jag vet inte vad jag ska göra längre. bör jag konfrontera dig? face to face så att du inte kan fly? och när båda är nyktra så att du kommer ihåg? jag har verkligen försökt få dig nöjd eller i alla fall glad över att jag är din vän och allt. men du märker ju inte det. det har du aldrig gjort.
och jag försöker prata med dig för att få det att bli bättre. men hur ska något kunna bli bättre om du inte bara säger vad jag ska göra? du kanske har sagt det men du har aldrig direkt sagt vad jag gör för fel. jag vet inte om jag orkar mycket längre. jag kommer alltid att finnas här för dig när du behöver mig, det är inte en lögn. men för att kunna finnas här för dig krävs det att du hör av dig när du behöver mig. det kanske är det som är grejen. du behöver inte mig längre. vi är inte bästa kompisar längre. det är kanske bara så det är. jag hör av mig till dig, både när jag behöver dig och inte behöver dig. men vad hjälper det.

jo, jag vet, blablabla
man ska inte skriva en blogg om det utan prata med personen och blablabla
men den här personen kan ju inte prata med mig heller. utan hellre undviker mig helt och hållet
hur kul är det att prata med den personen då?

dessutom när man har försökt ett antal gånger utan att lyckas. man ger upp tillslut.