magen babblar
det var ju en bra förvåning igårkväll. men en förvåning. nåja, jag ska inte tjata om det. för det var inte något stort.
det var en väldigt trevlig kväll. vi hyrde film och käka massa massa gottigottans. fy va ont i magen jag fick sen. jag kan verkligen inte min egna gräns. galen blir jag. nåja. en film som var äkta C och en som var riktigt bra. fast såklart pratade vi ju lätt mycket mer när vi tittade på den som faktiskt var bra. typsikt oss, tack julia, tack lina och tack frida för en trevlig kväll <3
hello darkness my old friend, i've come to talk with you again
med ens känner jag mig så galet osäker. jag vet inte vad det är. bara osäker. det är en känsla jag har i min mage som jag inte haft där innan. och det är inte det där dåliga svarta som gjort mig så blind och dum. det är inte en sjukdom. och den är inte svart. jag vet faktiskt inte vad det är. kanske är det godis som gör sig påminnt om att det var lite gammalt eller något, men det är en känsla. magen gör mig så osäker, gör jag rätt eller gör jag fel? blir allting bara perfekt om jag ändrar på det? eller är det bara en bekräftelse att jag faktiskt håller på att ändras? kanske börjar jag faktiskt inse saker jag inte insåg innan. när man är arg och skriker slutar man gärna lyssna på den andra, för man tycker ändå bara allting är löjligt och dumt. jag skrek inte sist. jag tänker inte skrika mer. jag försöker att alltid lyssna, och jag kommer ihåg. nåja, jag vet inte varför jag babblar om det här. vi har pratat och jag tror att du förstår att jag faktiskt har lyssnat och förstått dig denna gången. jag vet inte varför jag fortsätter babbla om det här, det är bara något med magen. fan va konstigt allting känns. det är nog bara godiset som känns kanske lite som en bakfylla.
det är ju inte första gången mig mage flippar med känslor. vi har pratat om allt och du vet att jag älskar dig. jag vet att du älskar mig med och jag har insett skillnaden nu. ja, seg som jag är har det tagit tid. men i alla fall. det är nog min mage som bekräftar att jag har börjat ändras. vi hoppas på att det är så och jag tror verkligen det med.
hello darkness my old firend, i've come to talk with you again, because a vision softly creeping, left its seed while i was sleeping. and the vision that was planted in my brain still remains, within the sound of silence.
in restless dreams i walked alone, narrow streets of cobblestone. 'neath the halo of a street lamp, i turned my collar to the cold and damp. when my eyes were stabbed by the flash of a neon light that split the night and touched, the sound of silence.
and in the naked light i saw ten thousand people, maybe more. people talking without speaking, people hearing without listening. people writing songs, that voices never shared, and no one dared disturb the sound of silence.
"fools" said i "youd do not know, silence like a cancer grows. hear my words that i might teach you, take my arms that i might lead you" but my words, like silent raindrops fell, and echoed in the wells of silence.
and the pople bowed and prayed to the neon god they made. and the sign flasged out its warning in the words that it was forming. and the sign said "tho words of the prophets are written on the subway walls and tenement halls, and whispered in the sound of silence"
det var en väldigt trevlig kväll. vi hyrde film och käka massa massa gottigottans. fy va ont i magen jag fick sen. jag kan verkligen inte min egna gräns. galen blir jag. nåja. en film som var äkta C och en som var riktigt bra. fast såklart pratade vi ju lätt mycket mer när vi tittade på den som faktiskt var bra. typsikt oss, tack julia, tack lina och tack frida för en trevlig kväll <3
hello darkness my old friend, i've come to talk with you again
med ens känner jag mig så galet osäker. jag vet inte vad det är. bara osäker. det är en känsla jag har i min mage som jag inte haft där innan. och det är inte det där dåliga svarta som gjort mig så blind och dum. det är inte en sjukdom. och den är inte svart. jag vet faktiskt inte vad det är. kanske är det godis som gör sig påminnt om att det var lite gammalt eller något, men det är en känsla. magen gör mig så osäker, gör jag rätt eller gör jag fel? blir allting bara perfekt om jag ändrar på det? eller är det bara en bekräftelse att jag faktiskt håller på att ändras? kanske börjar jag faktiskt inse saker jag inte insåg innan. när man är arg och skriker slutar man gärna lyssna på den andra, för man tycker ändå bara allting är löjligt och dumt. jag skrek inte sist. jag tänker inte skrika mer. jag försöker att alltid lyssna, och jag kommer ihåg. nåja, jag vet inte varför jag babblar om det här. vi har pratat och jag tror att du förstår att jag faktiskt har lyssnat och förstått dig denna gången. jag vet inte varför jag fortsätter babbla om det här, det är bara något med magen. fan va konstigt allting känns. det är nog bara godiset som känns kanske lite som en bakfylla.
det är ju inte första gången mig mage flippar med känslor. vi har pratat om allt och du vet att jag älskar dig. jag vet att du älskar mig med och jag har insett skillnaden nu. ja, seg som jag är har det tagit tid. men i alla fall. det är nog min mage som bekräftar att jag har börjat ändras. vi hoppas på att det är så och jag tror verkligen det med.
hello darkness my old firend, i've come to talk with you again, because a vision softly creeping, left its seed while i was sleeping. and the vision that was planted in my brain still remains, within the sound of silence.
in restless dreams i walked alone, narrow streets of cobblestone. 'neath the halo of a street lamp, i turned my collar to the cold and damp. when my eyes were stabbed by the flash of a neon light that split the night and touched, the sound of silence.
and in the naked light i saw ten thousand people, maybe more. people talking without speaking, people hearing without listening. people writing songs, that voices never shared, and no one dared disturb the sound of silence.
"fools" said i "youd do not know, silence like a cancer grows. hear my words that i might teach you, take my arms that i might lead you" but my words, like silent raindrops fell, and echoed in the wells of silence.
and the pople bowed and prayed to the neon god they made. and the sign flasged out its warning in the words that it was forming. and the sign said "tho words of the prophets are written on the subway walls and tenement halls, and whispered in the sound of silence"
Kommentarer
Trackback