Saknad
jag saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar dig!
snart skiter jag i om jag är vettig eller inte. om allting känns rätt eller fel. jag vill det ska bli bra, jag vill det ska bli bättre än sist. går det? är det möjligt? jag har inte bestämt mig om någonting än. men jag saknar dig något otroligt, fastän jag ser dig ofta, och fastän vi har pratat lite andra dagar. så saknar jag dig. jag saknar oss. är det möjligt att gå tillbaka och gå det bättre?
med ens blir jag så osäker. osäker på vad du vill. egentligen borde det ju vara skitsamma så länge jag vet vad jag vill. men ändå är jag så oerhört påverkad av dig. nej, nu får jag ärligt talat ge mig. men det känns ändå som att det skulle kunna gå. det skulle kunna fungera, bättre än innan. man behöver ju inte sitta ihop liksom. det kan gå. eller?
En del av mig känner verkligen för att gråta. En del av mig säger till mig själv att jag ska vara stark och att det inte är så jobbigt som det känns. Att det kommer bli lättare att komma hem, lättare en annan dag. Jag vet inte. Jag känner mest för att baka just nu. Baka något smarrigt och lyssna på musik eller kolla tv. Bakning känns som min nya drog.
Kommentarer
Trackback