Livet fortsätter ändå

Vissa dagar ska man inte bara gå upp ur sängen.

Det hela började vid tolvslaget så jag låg och inte kunde somna, tänkte kunde läsa lite Glamour och gotta mig men så helt ifrån ingenstans kom jag på engelska glosorna. Till idag. Bättre sent än aldrig. Sen när mitt huvud var fullt av engelska ord och uttryck och tusen tankar kunde jag såklart inte somna.
På morgonen försov jag mig lite, ca tio minuter men inte en katastrof. Toaletten var upptagen och fick vänta ett bra tag på att få komma in bara och borsta tänderna. Är en sån person att jag måste göra allting i en viss ordning, det går inte att ändra på något nämligen, så det blev lite bråttom. Sist ur huset och skulle larma. Precis när jag slagit in koden kom jag på att det regnade och jag behövde paraply. Man har trettio sekunder på sig innan larmet går i gång och det piper med jämna mellanrum fram tills dess. Pipet går sen snabbare och snabbare ju närmare slutet av de 30 sekunderna man kommer, ja ni förstår.
Så ska jag bara snabbt snappa åt mig ett paraply, som brukar stå lätt åtkomliga i klädhängaren. Jag rycker tag i ett men dras tillbaka. Det jävla paraplyet sitter fast. Får stå och dra som fan och blir mer och mer stressad av att pipet bara blev snabbare och snabbare. När jag väl får loss det bråkiga paraplyet så ramlar hela klädhängaren på mig. Jag kan inte ens med ord beskriva hur stressad jag var är jag låg där. Pipet gick snabbare. Paniken kom, jag har fan ingen aning om hur man stänger av larmet om det går igång, vilket inte är så bra men i alla fall.
Slängde allt ovanpå mig åt sidan och sprang ut. Hann nog precis. Sen på väg till bussen ser jag en buss eller lastbil köra förbi, tänkte att fan nu har jag missat bussen också. Tur nog hade jag inte det men när jag väl kom på det som var min buss, 324an och skulle lägga ner paraply och väska på golvet, ja då fäller det jävla paraplyet upp sig in under stolen framför.
Såklart hade jag också ställt väskan på någon del av paraplyet och innan jag insåg det var mitt prickiga paraply fullkomligt omöjligt att stänga. Sitter nog bussen första 10min ner böjd och ser antagligen allmänt störd ut. Tillslut ordnar sig allt med paraplyet ändå. Om man tar bort den lilla pettitessen att jag glömde det i lektionssalen. Vilket jag inte ens märkte själv. Duktigt Sarah.

Efter att ha varit på relativt bra humör blev det en liten dipp nu under dagen. Känner jag för det mesta är irriterad på en viss person hela tiden. Tycker inte om det men orkar bara inte bry mig längre. Livet går vidare hur allting än blir, även efter världens sämsta morgon, eller hur?

image58

Kommentarer
Postat av: Hannah

Hahahah helt otroligt! jag ligger och fnissar så jag nästan kissar på mig. så knäpp du är och så mycket knäppt som kan hända när man som allra minst vill det! men på nåt sätt är det dagarna som börjar värst som ändå blir ganska bra tillslut. puss


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback