When all the broken hearted people living in the world agree, there will be an answer let it be

Nu sitter jag här med tusen frågor och allting känns som en typisk jävla skit måndag. När var det jag som svek dig? Hur kan jag svikit dig till 100%? Och jag vet jag aldrig kommer få svar då jag aldrig kommer att fråga dig. För jag vet inte om jag ska höra av mig eller inte. Det blir fel vad jag än gör.

Jag går egenom allting om och om igen. De senaste dagarna, all tiden tillsammans, exakt när svek jag dig till 100%?


Jag vet inte varför jag varit så orolig, för nu känns ju allting bara löjligt att jag ens trott en sån sak. Jag fattar väl du inte är så dum ändå. Men jag blev så rädd av ditt sms. Även om det bara var ... jag vet inte. Ett test för att se om jag brydde mig? Vilket är skitsamma nu. Allt är skitsamma nu. Och det kanske det alltid har varit?

Imorgon kommer grabbarna grus hem från mallorca i alla fall. Ser framemot att träffa dem, och hoppas innerligt de inte är för bruna! Själv har ju min färg bara bleknat av alla moln och regn och skit. Och nu när allting bara känns sådär allmänt skit så kan jag ändå tänka, vad är väl ett regn? Och jag vet precis vem jag ska tacka.


i hurt myself today, to see if i still feel
i focus on the pain, the only thing that's real



Och Lina ska ha ett stort tack för helgen! Även Lisa för fredag och söndag och Julia för lördag. Min helg har bestått av skratt, cosmos, sex and the city och tyvärr en del gråt. Men gråtet kan inte någon av dessa klandras för! Får inte glömma tacka Frida för shoppingturen och peppet av min självkänsla, du är helt oslagbar!


Öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

Jag har en oro. En stor klump i magen som bara ligger där och det finns inget jag kan göra. Jag kan inte svälta bort den, än mindre äta upp den. Jag kan inte ignorera den och jag kan inte ta hänsyn till den. Jag vet inte vad jag ska göra. Bör jag höra av mig eller ej? Men det är inte det klumpen handlar om riktigt. Utan det är mer oro. Jag är orolig. Riktigt orolig. Och ändå vet jag inte vad jag ska göra med allt. Jag vill inte göra fel, så därför blir det istället att jag inte gör något. Det är kanske fel det. Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag är helt makalöst orolig. Och hur jag ska lyckas göra mig av med denna oro vet jag inte. Jag bryr ju mig. Klart som fan att jag bryr mig. Och det gör mig så orolig. Det knyter sig och jag vet inte vart jag ska bli av.

It's hard to say you love someone, and it's hard to say you don't

Jag känner mig så en hemsk människa. Och jag har så dåligt samvete. Jag har sådana skuldkänslor. Och jag känner mig råelak.

Jag svarade inte. Jag hörde inte av mig. Jag bara läste och så låg jag där. Rätt som det var grät jag. Jag visste bara inte vad jag skulle göra. Allting känns bara.. Jag vet inte. Jag bara låg där och .. var.. Kunde inte sova mer. Vaknade kl 8. Somnade kl 2. Ingen sovmorgon här inte. Jag vet inte vad jag ska göra.


Shoppade bort större delen av mina skuldkänslor och de ersattes med ångest. Så här sitter jag nu med ångest och skuld. Snart kommer Julia. She brightens up my day always. Igår var Lina och Lisa här också, de är oslagbara. Inget knäred ikväll. Allting sket sig och kan ärlig säga att jag tappa humöret för det också. Myskväll med mat och goda vänner istället.


Forgive me first love but i'm tired
i need to get away to feel again


I wouldn't if I were you, I know what she can do

Jag är så otroligt trött nuförtiden! Armarna är spagetti! Fötterna bara värker och värker!

Men trots värken så tog jag ju på mig högklackat under gårkvällen då Frida sagt "Vi måste klä upp oss! I alla fall högklackat!". Där stod jag och vänta och möts av en Frida i gladiatorsandaler och en Lina i ballerina med öppen tå. Heja högklackat. Tur som det var kom Lisa, en aning sent som fint folk ska, och hade högklackat. Vi var plågade ihop. Efter en vegetarisk planka, väldigt smarrigt förutom den läskiga konsistensen på championerna, så gick vi till bio. Sex and the city! Möttes av ballonger och fjäderboa och cosmopolitan. Och sen en underbar film. Vi saknade dig Julia!


Det har inte blivit mycket sömn på senaste. Men det gör absolut ingenting. För jag har haft en supertid nu de senaste dagarna! Orkar faktiskt inte skriva om midsommar och helgen och allting men det har verkligen varit underbart kan jag säga. Och att jag är trött får jag skylla mig själv för!

Grabbarna Grus är nu på Mallorca. Och nej, jag är inte aaaaaalls avundsjuk när man får ett sms där det står att de har 28 grader, har precis vaknat och ska äta frukost sen till poolen. Låt mig tillägga att när de precis gått upp är det närmare min lunchtid. Bastards. En annan är ju så sliten efter jobbet så hon går in i duschen med trosorna på. Ja, jag glömde bort att ta av mig dem.


När man jobbar går det runt mycket tankar och låtar i mitt huvud. En låt som återkommer är denna, jag vet att i alla fall Frida och Lina känner igen den sen vi provkörde Linas moppe. Minnen minnen.

Cause if you think love will come towards you like a warm summerbreeze you've got your head among the clouds and you will never be free

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, även om det är dags för en uppdatering om allt. Men på något sätt känns det ibland lättare att skriva när man är deprimerad eller allmänt nere. Just nu är jag varken eller. Jag mår riktigt bra. Om man bortser från att hostan blivit värre och jag somnar där jag sitter. Så istället för att skriva ett långt inlägg utan någon inspiration så bjuder jag på en låt och lovar att uppdatering om midsommar och helgen kommer att komma!


if you dont feel the way i do it dont matter, cause i'll never know how you feel
but if you do then sure i'd be flattered, in my mind it's all different anyhow



Party with my pain

Jag har utvecklat en ny fobi, världens ettrigaste små kryp som är överallt och i mängder. Myror!

När vi rensa rabatter idag jag och Julia och det bara kom upp typ tusen myror överallt! Helt otroligt sjukt psykat läskigt! Jag stampa runt som bara den. Usch. Tog till och med spindlar (hör och häpna!) med mer lugn. Dock inte flugan med röda ögon och zebraränder. Uhh.. Creepy shit. Vi har avklarat vår första jobbvecka dessutom! Bara tre dagar i och för sig men det var en mjukstart! Och tack för det för mina ben är svaga och armarna skakar. Imorgon ska vi till Helsingborg!

Så var det ju HULTSFRED! Oh no, jag har inte glömt. Det var en underbar vecka med grym grym grym musik och massa härligt folk! Träffade dock inte Elina, vilket var aningen irriterande men jag hade ögonen på camp Halmstad de få gånger vi gick förbi faktiskt. Mest negativt under hela veckan var under veckans höjdpunkt, HÅKAN HELLSTRÖM! Då får jag en armbåge på revbenen och det gör så ont att andas så jag kunde inte "leva ut" så mycket som jag ville. Men party with my pain, jag hängde kvar resten av kvällen trots andningsproblem! Citaten är många. "Jag bryr mig inte", "Du måste raka dig jävla djurjävel", "Så att säga" och "Tusan Makedonien". Som sagt, en fulländad vecka! Tack Hanna och alla andra!


Snart är det midsommar, alldeles runt knutan, och som det ser ut blir det hos Simon med trevligt folk, god mat och snapsvisor i mängder! Funderar på om jag ska vara så engagerad så att jag till och med gör häften. Kanske är överdrivet. Vi får se.


If you wanna do it do it right

Klockan är kvart i sex. Jag är hemma och supertrött. 328 bilder har jag som ska berätta om hultsfred för alla som vill. Men nu ska jag sova! Imorgon ska jag upp tidigt och jobba.



Vi ska till hultsfredsfestivalen, jag ska skrika mig hes och vara full och galen!

Imorgon bär det av!

Och här sitter jag, utan att kunna sitta riktigt still och är helt pirrig i hela kroppen. Tvivlar på att jag någonsin kommer kunna sova i natt. Har inte sovit så mycket på senaste. Tankar och minnen och allting surrar runt och jag återupplever kvällen hela tiden! Men som jag & Julia kom fram till. Jag måste sluta överanalysera och tänka så jävla mycket hela tiden. I Hultsfred så ska jag inte tänka, bara vara! Och jag kommer att genom detta få veta vad jag vill och vad jag känner! Flera flugor i en smäll.


Samtidigt som jag sitter här och är galet pepp och lycklig så är jag galet irriterad på mig själv. Varför är jag så sjukt jävla feg? MEN inget ska få förstöra min känsla nu! När jag kommer tillbaka och vet till 100 ska jag sluta fega!

HA DET SUPER ALLA STUDENTER OCH VÄNNER!

Hela världen är så underbar, om man är korkad tom och glad!

Toalettens spegel jag har stirrat färdigt i den. Och vem är inte ful i 60watts ljus?



Jag vill ta dig dit där hundarna kan springa runt.

Ibland så kommer det stunder då man får för sig saker. Man får en ingivelse av någonting man bara måste genomföra. En tanke från ingenstans som bara slår en, och du kan inte vika undan utan du bara måste göra vad tanken är. En sån fick jag idag. En tanke ifrån ingenstans.


Idag när jag var hos Lina hade jag många tankar om helgen. Fredagens marknad och kvällen som spenderades hos Simon och såsmåningom Solbacken. Bakis-strand-lördagen med Julia och Nathalie, där jag var ensam om att vara bakis. De läskiga nyheterna. Kvällen som gick från grillning till göra halmstad till Bulls med mamma och pappa. När jag kom ner efter få timmars sömn idag frågade föräldrarna om jag varit ute hela natten. Gårdagens kjol var nämligen fortfarande på. En del av mig hade verkligen velat vara ute hela natten, men sanningen ska fram, jag fick helt enkelt inte av den. Dragkedjan fastnade. Och klockan tre på natten letar du inte upp någon som kan hjälpa dig.

Sen när jag cyklade hem efter snack, tv, fika och mys hos Lina kom tanken till mig. Eller alternativet som jag bara var tvungen att ta. Att cykla dit där jag alltid mått bra. Dit jag alltid åkt när jag känt mig glad, hel, lycklig eller kär. Jag tog mig dit också. Väl framme tog jag ett annat håll. Vilket ledde till lösa stenar, mjuk jord och buskar med taggar. Det var blommor, insekter, kvistar och träd som rev mot benen. Men jag kände ingenting. Satte mig på stenarna vid vattnet och satt där. Med ens kändes allting så vackert. Att leva. Myggorna ovanför vattnet. Allting kändes bara bra. Mina problem och sorger jag känt hade bara flugit bort. Jag satt där med rivsår över benen och ryggen, kvistar i håret och skor som tappat all sin glans och ville inte gå därifrån. Men hade jag stannat längre hade nog någon snott min cykel.


Det är söndag kväll och jag är helt slut. Inte blivit mycket till sömn de senaste kvällarna men det gör ingenting. Om man tar bort den hemska nyheten och det obehagliga, så kunde jag inte ha haft en bättre helg. Fredagen var helt och hållet fantastisk rent utav. Lördagen hade superstart och superslut, medan eftermiddagen hade jag kunnat skippa. Och idag, söndag. Idag har jag insett att man måste inte alltid veta vad man ska göra med sitt liv, det räcker med att veta vad man ska göra härnäst.




Jag var ingen.

Jag mår illa över mig själv.

Jag har en sån otroligt ... mörk känsla bara. Det är liksom bara svart. Jag vill inte längre. Jag orkar inte finnas. Jag är så opepp på att leva så det är helt makalöst. Jag är så trött. Trött trött trött på att inte veta vad jag vill här i livet. Jag är så trött på att vara så galet schizo. Jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte må dåligt mer. Det är som ett hål. Inuti mig som bara blir större och större. Djupare och djupare. Jag vet inte hur jag ska bli av med det. Jag vet inte om det någonsin kommer försvinna, eller minska. Och jag orkar inte att inte veta längre.

Jag orkar inte längre leva med en klump i halsen som bara ligger och gror. Gör så jag mår illa. Gör så jag vill gråta. Gör så jag vill försvinna

Show how you feel, now I must say more than ever, things around here have changed.


Even at my worst I'm best with you

Är det bara jag som känner mig som världens största misslyckande ibland?

Hur man än gör blir allting fel. Allting känns åt helvete och resten bara suger. Det är väl inte bara jag som känner så emellanåt? Eller om det är det så är ju det skit samma. Kommer antagligen alltid känna så lite då och då. Igår blev dessutom inte alls som tänkt. Vi var och åt och fyra av tio drog vidare till beachen. Sen jobb och efter jobbet blev det inte enligt planer. Alla bara sa att det sög och att alla skulle dra hem innan jag ens hunnit ta mig ut. Så åkte hem helt enkelt. Sovit helt galet mycket inatt och drömt drömmar jag önskar jag inte drömt.

Snart ska jag till Halmstad och övningsköra, kommer väl stöta på ett antal studenter som går genom staden men det fixar sig hoppas jag, utan några dödsfall. Eller skador. För lär inte köra så snabbt att folk i desto fakto dör. Sen ska jag och pappa handla sovsäck och sista sakerna till hultan och sen är nog saken en biff! På tisdag behöver jag bara packa och köra.


och dina ord i natten, är dem ända som når in
jag vet inte vem jag är

Du har lämnat mig på den jävligaste av platser.

Nej. Nu är jag på riktigt uselt humör. Och med all rätt borde man inte skriva blogg då. Men jag behöver skriva lite. Jag kan inte beskriva varför jag är på ett sådant humör, jag bara är. Och det suger. Att det kan vända såhär snabbt. Bara vända sida i en bok. Flippa ett mynt. Vända sig om. Höger istället för vänster och jaa.. URGH vilken dålig Sarah det är som sitter här nu. Negativ jäkla människa ska jag säga dig! Kan inte riktigt se, the bright side i det hela om vi säger så.

Och morgondagen blir aldrig klar. Hur många sms eller hur långa telefonsamtal man än gör så blir det inte klart. Jag, som är som sagt extremt negativ nu, känner bara för att skita i allt. Sitta hemma och rulla tummarna och glo på en svart tv. SÅ dåligt humör är jag på. Att jag till och med kan tänka mig kolla på en svart tv ruta. Det är inte illa gott folk!

Tur det finns musik som gör en pepp på att leva livet ändå!


Jag tror jag måste lämna allt bakom mig igen, och jag tror jag måste starta om på nytt.

Igår satt jag och peppade som fan till Hultsfreds egna radio.

Blev helt galet pepp på det. Och det var jag för bara trettio minuter sen också. Nu känns allt lite ... mediokert. Inte att jag ska till Hultan, det längtar jag ju satan till. Känner lite att jag behöver komma bort. Men låg ute och solade och så blev jag återigen så osäker. Osäker på allting. Jag måste nog dra mig bort och försvinna lite. Det är något som inte stämmer och hur jag än gör blir det inte bra. Det känns inte bra. Snart ska jag bort.

Jag sov riktigt gott i natt. Det var länge sen sist ska jag säga! Hade en helknäpp dröm som samtidigt var supermys. Hade besök, fast jag bodde i vårat gamla hus. Sen var det som om jag mitt i drömmen kom på att "Fan, jag bor ju inte här längre" så då var det i vårat nuvarande hus. Som sagt, lite knäpp. Den involverade dessutom volvet och handstående på axlar. Som sagt. Ganska knäpp. Men jag gillade den. Sov hela tiden tills klockan ringde! Oh jag behövde den.




och jag drog mig själv för dig i smutsen och folk log åt mig, bakom ryggen
"titta på den där clownen hon är alltid sådär"
och du så vacker att sinatra skulle ha fallit vid dina fötter

Behöver lite kärlek från fel sort och sympati ifrån fel håll.

Har varit vaken i exakt 53 minuter och kan redan säga att det är inte min dag idag.

Inte nog med att jag, såklart, inte sovit speciellt gott (minns inte sist jag faktiskt gjorde det). Brände tungan på téet. Har ont i magen. Och när jag borstade tänderna tog jag ansiktsrengöringsmedel istället för tandkräm. Yummy. Är spänd på att se hur den här dagen utvecklas måste jag säga. Spänd på att se hur den slutar.

Jag har bestämt mig i alla fall! Jag ska sluta fega! Jag ska sluta vara rädd för att visa vad jag vill här i världen! Sluta analysera och tänka på hur saker och ting kan tolkas. Jag ska bara vara jag och jag ska trivas med det!

DESSUTOM har Counting Crows ställt in sin konsert den 18 juni! Alla skandinaviska konserter är inställa pga tidsbrist. Tycker det är riktigt illa. Menar okej, de kanske har det stressigt men va fan. De kan ju ställa in någon från skandinavien och sen någon ifrån resten av europa? Så sjukt illa. Dessutom hade vega.dk inte gått ut med det mer än att det står på hemsidan, alltså inget mail eller något. Kul om man åkt dit och stått där utanför dörrarna. FAN jävla mög piss.

Det har blivit svårt att älska, när all kärlek lett till besvikelse.

För jag blir bara så sjukt jävla besviken. Kan jag inte få vara det då?


Idag har inte varit Sarahs dag för fem öre. När jag kom ner och såg lappen med sysslor så bara föll tårarna. Helt utan anledning. Så jag skrubba golv, dammsög, fixa tvätt och höll på fram till matchen. Gick till samling, iväg till simlångsdalen. Spelade i en otrolig hetta. 1-1 blev det. Vi hade mer än fyrdubbelt så många chanser, men det gäller ju att sätta dem också. Jag blev besviken. Hem och vandra. Nu här. Ska avsluta sängen med love actually och något gott tror jag.


och jag tänker att hey, det sitter en snubbe i min frys som någon jävla ipren gubbe och äter av min frukt och han säger att jag ska gå in och dansa med honom och jag tycker att det är jävligt skumt!
men jag skiter i det, går in och dansar dodododo



Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på.

Jag är en dagdrömmare.

Hela tiden. Konstat. Sitter jag och funderar på hur saker och ting kunde varit istället. Vad jag kunde gjort, hur jag kunde varit. Hur folk hade gjort och sagt. Jag sitter och drömmer på stunder då jag bara känt mig glad och varm inuti. Jag tänker på hur man skulle kunna hamna i dem igen. Utan att det skulle vara för tydligt att det var det man ville. Jag vet inte varför det skulle vara så hemskt om folk visste vad jag ville. Varför det skulle vara en sådan katastrof. Det värsta som kan hända är att någon inte vill samma bara, och det är ju sånt som händer hela tiden. Att folk vill olika. Så så hemskt är det ju trots allt inte. Men ändå vill jag inte, eller jag vågar inte, visa eller göra. Jag är helt enkelt sjukt feg. Dags att rycka upp dig Sarah!

Igår blev det grill på stranden i båstad. Det var oerhört mys och hamburgarna blev ju riktigt lyckade! Utan den som jag tappade i sanden då. Solnedgången var vacker, jag brukar aldrig se den faktiskt nu när jag tänker efter. Kommer inte ihåg sist jag såg en solnedgång. Får ta mig i kragen och försöka se en soluppgång också. Ska bara komma på var solen brukar gå upp.


Jag tänker tillbaka på lördagen hela tiden. Varför?