Even at my worst I'm best with you

Är det bara jag som känner mig som världens största misslyckande ibland?

Hur man än gör blir allting fel. Allting känns åt helvete och resten bara suger. Det är väl inte bara jag som känner så emellanåt? Eller om det är det så är ju det skit samma. Kommer antagligen alltid känna så lite då och då. Igår blev dessutom inte alls som tänkt. Vi var och åt och fyra av tio drog vidare till beachen. Sen jobb och efter jobbet blev det inte enligt planer. Alla bara sa att det sög och att alla skulle dra hem innan jag ens hunnit ta mig ut. Så åkte hem helt enkelt. Sovit helt galet mycket inatt och drömt drömmar jag önskar jag inte drömt.

Snart ska jag till Halmstad och övningsköra, kommer väl stöta på ett antal studenter som går genom staden men det fixar sig hoppas jag, utan några dödsfall. Eller skador. För lär inte köra så snabbt att folk i desto fakto dör. Sen ska jag och pappa handla sovsäck och sista sakerna till hultan och sen är nog saken en biff! På tisdag behöver jag bara packa och köra.


och dina ord i natten, är dem ända som når in
jag vet inte vem jag är

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback