Sarah

Då var jag hemma igen och det är väl dags att skriva lite om hur man hade det. Fast justnu är verkligen inte min kreativa sida framme, så antagligen kommer texten bli grå och tråkig. Noll underhållande, bara som en förvarning.

Egypten, som jag har drömt om sen jag var liten, fick jag nu äntligen åka till. Det blev inga pyramider, sfinx eller konungarnas dal. Däremot massa sol, bad och Hurghada stad. Som blond fick man maxat med uppmärksamhet och till och med folk som ville gifta sig med mig. Galet ju. Själva staden och hur de levde där var så olikt jämfört med det jag är van vid så blev ändå charmad. Det var något speciellt med allt tutande överallt, getter som kollade sig för när de gick över gatan, bönerop som hördes över hela staden och alla fördömda försäljare. Helt galet va araber kan tjata. De är inte otrevliga men tjatiga som tusan. Dessutom var den en som blev trött på mig för jag sa "Njaa" till allting han visade. Men det är inte mitt fel att han inte visade något som föll i min smak, eller hur?

Sen så snorklade vi ju med klart. Helt galet! Havet till att börja med var mycket varmare än poolen, och det var lika klart vatten som om man badade i en pool. Fiskarna var helt otroligt många i olika storlekar och färger. Korallerna var med gråa och bruna med mitt som det var skymtade en turkos eller gul. Helt fantastiskt! Andra gången vi snorklade var det dock himla mycket maneter, och jag klarar helt enkelt inte av maneter när de ens är små ofarliga som finns i Mellbystrand. I Egypten var ju havet fullt av dem. Större än mitt huvud och mindre än min stortå. Knallblåa och fes gula. Och jag, ja, jag fick fullkomlig panik. Började paddla inåt så skrapade i knät, vilket jag inte ens märkte eftersom jag hade sån panik. Men jag överlevde utan att bli bränd, till skillnad från min pappa.

Nej nu måste jag gå vidare. Blir kanske mer en annan gång. Ciao!