Oho för att satsa det sista på mirakel
- Nej nu ska jag gå och släppa några palestinier.
Min humor är absolut bäst, och idag på samhällen var den bättre än på länge måste jag säga. När vi diskuterade gasaremsan och israel och allt det dära. Transnationella företag som "inte hade något riktigt hemland" Ja, antagligen sovit för mycket men kul hade vi, jag, Nathalie och Elina i alla fall.
Tog en promenad idag när jag kommit hem också. Kände jag var tvungen att röra på mig men för lat för att springa en runda. Och då kändes allting så lätt. Så rätt. Precis som om man började närma sig ljuset i tunneln. Precis som om att nu skulle det vända och allting skulle gå åt rätt håll. Nu sitter jag är och känner mig precis lika dyster som vanligt. Blev väl besviken idag men det blir alla ibland. Bara rycka på axlarna and keep on going. För hur tufft saker än kan vara och hur jobbigt livet än känns så är det bara att fortsätta gå. Och allt jag kan göra är att hoppas att allting kommer bli lättare en dag.
