Tänkte sjunga något för dig igen när jag blir för full för att sjunga
Idag är kommer jag bara vara två timmar i skolan, lönt!
Multimedian är fixad och var på engelskan och har ätit. Så nu hinner jag med min ett-buss hem. Gillar ett bussen för den är i stort sett alltid en utav de nya bussarna. Som sagt. Jag gillar ett bussen, då finns det ingen risk att ACn är sönder och att man är en liten svettfläck när man ska av.
Ändå om saker och ting känns ganska bra för tillfället så kan jag inte bara stänga av. För jag kan aldrig sluta tänka. Och det är allt det här fördömda tänkandet som gör mig till den jag är. Fastän jag knappt vet vem jag är. Om mina tankar gör mig till mig så borde det ju inte vara så svårt att ändra sättet att tänka. Det borde ju inte vara svårt. Men det är ändå någonting som gnager mig. Något som ligger där inne och inte vill visas men inte vill försvinna. Ta på ett leende så slipper man alla frågor. Inte för att jag är falsk, att jag alltid har ett falskt litet leende på läpparna, för oftast när jag skrattar är det hjärtligt. Oftast. Men mer och mer sällan.
För alla gör vi misstag här i livet men det är dags att gå vidare. Gå vidare och tänka att det är bättre tider som är framför. Tänk på att sommaren snart är här och tänk på alla pengar man kommer tjäna och resor man ska göra och människor man ska umgås med. Tänk positivt. Men det är svårt. Det tar emot. Det är som om jag inte låter mig själv att vara glad, inifrån och ut.
Multimedian är fixad och var på engelskan och har ätit. Så nu hinner jag med min ett-buss hem. Gillar ett bussen för den är i stort sett alltid en utav de nya bussarna. Som sagt. Jag gillar ett bussen, då finns det ingen risk att ACn är sönder och att man är en liten svettfläck när man ska av.
Ändå om saker och ting känns ganska bra för tillfället så kan jag inte bara stänga av. För jag kan aldrig sluta tänka. Och det är allt det här fördömda tänkandet som gör mig till den jag är. Fastän jag knappt vet vem jag är. Om mina tankar gör mig till mig så borde det ju inte vara så svårt att ändra sättet att tänka. Det borde ju inte vara svårt. Men det är ändå någonting som gnager mig. Något som ligger där inne och inte vill visas men inte vill försvinna. Ta på ett leende så slipper man alla frågor. Inte för att jag är falsk, att jag alltid har ett falskt litet leende på läpparna, för oftast när jag skrattar är det hjärtligt. Oftast. Men mer och mer sällan.
För alla gör vi misstag här i livet men det är dags att gå vidare. Gå vidare och tänka att det är bättre tider som är framför. Tänk på att sommaren snart är här och tänk på alla pengar man kommer tjäna och resor man ska göra och människor man ska umgås med. Tänk positivt. Men det är svårt. Det tar emot. Det är som om jag inte låter mig själv att vara glad, inifrån och ut.
Kommentarer
Trackback