Tidagen.

Ena stunden är jag så himla säker, sen blir jag precis lika osäker på nytt.

När jag är trött och blir osäker då känns bara allt så jävla feel! Jag borde inte vara sånhär, jag ÄR inte denna människan, eller hur? Men under vägen så blev jag sån ändå. Under tiden har jag blivit precis sånhär. Jag förväxlar klumpen i halsen med att jag mår illa och hoppas jag ska spy. Vad är det här, vill bara klumpen ska försvinna. När jag är säker så finns den inte, då är jag glad och hur snygg och självsäker som helst. Men så kommer den där klumpen, den som på senare tider har blivit en del av mig. Den blev en del av mig för månader sen då när det var som värst. Jag är rädd klumpen kommer bli värre, därför vill jag så gärna göra rätt. Men jag är trött på att vara osäker och på att inte veta. Jag är trött på att vara trött.

Idag har jag legat i solen, skrålat ihop med Adele samtidigt som jag läst om samhället ekonomi och försökt komma på mattebevis. Har räknat ut att sen jag fick gratis sms så ligger mitt snitt på 50 sms per dag.

each and every time i turn around to leave
i feel my heast begin to burst and bleed
so desperately i try to link it with my head
but instead i fall back to my knees
as you tear your way right through me
i forgive you once again
and without me knowing,
you have burnt my heart to stone

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback