It's the animal, the animal, the animal instinct in me.
En simpel lördag med schizofren väder i Oslo. Vad vi har gjort.
Läst lite bok medan Hanna snarka gott (okej hon snarkar inte men kunde ha gjort)
Haft varsinn kortlek och lagt otaliga mängder patiens
Hanna pratade med John
Jag dammsög
Hon duschade
Jag gjorde några få styrkeövningar
Jag duschade
Hon åt nudlar
Jag åt knäckebröd
Hanna läste Hänt i veckan
Jag läste Se&Hör
Vi la ännu mer patienser
Vi svor över internet
Vi gick en promenad på ca kvart
Jag pratade med Eric
Snart ska vi äta
Och justde! Hanna flätade mitt hår. Gangsta-style.
Läst lite bok medan Hanna snarka gott (okej hon snarkar inte men kunde ha gjort)
Haft varsinn kortlek och lagt otaliga mängder patiens
Hanna pratade med John
Jag dammsög
Hon duschade
Jag gjorde några få styrkeövningar
Jag duschade
Hon åt nudlar
Jag åt knäckebröd
Hanna läste Hänt i veckan
Jag läste Se&Hör
Vi la ännu mer patienser
Vi svor över internet
Vi gick en promenad på ca kvart
Jag pratade med Eric
Snart ska vi äta
Och justde! Hanna flätade mitt hår. Gangsta-style.
Och vet ni vad jag mer gjort? Det kändes rätt idag.
Det är stort! Eller hur?
Det är stort! Eller hur?
I'm in love with a fairy tale, even though it hurts.
Vet ni vad? Micheal Jackson är död. DÖÖÖÖÖÖD. Fattar ni? Så kan vi lägga ner det jävla tjatet om att han nu inte skulle vaa död? Och om han nu bara fejkar, låt honom fejka då! Shit.
Tredje dagen i Oslo går mot sitt slut. X antal utdelade CV:n och en lägenhetsvisning. Och idag fick jag jobb. Heltid på McDonalds och börjar på tisdag. Ska bli sjuukt spännande! Har fortfarande lite problem med språket. Var också och kolla på lägenhet idag. Superfin och skithärlig! Dock hann ett kärlekskrankt par före oss ta det. Så i fortsättningen ska Hanna och jag också låtsas vara kärlekskranka och lesbiska.
Och just det. Vi hittade värsta skoförsäljningen idag! Så det blev att vi köpte två par stövlar var för endast 200norska kronor! Och nej de ser inte ut som några jag har och ja, jag behövde båda!
Det börjar kännas någolunda verkligt det här nu. Men jag saknar faktiskt folket därhemma redan, ja jag är lite knäpp. Bara veta att jag inte riktigt vet när vi ses igen är jobbigt. Fast vi ses ju igen det vet jag! Och jag förväntar mig att ni kommer och hälsar på när boendet är fixat. Hur slö du än är Adam så får du fanimej komma upp någongång! Så kan vi ju testa fyllesnack på norska!
Nu ska vi kolla upp lägenheter och leta jobb till Hanna. För att komma in i lesbiska rollen hade vi en romantisk middag idag då vi åt från samma tallrik. Plus att vi sparade disk.
Här råder dessutom Alexander Rubak-yra dessutom. Han är personlig tränare på Friskis&Svettis, den du!
Tredje dagen i Oslo går mot sitt slut. X antal utdelade CV:n och en lägenhetsvisning. Och idag fick jag jobb. Heltid på McDonalds och börjar på tisdag. Ska bli sjuukt spännande! Har fortfarande lite problem med språket. Var också och kolla på lägenhet idag. Superfin och skithärlig! Dock hann ett kärlekskrankt par före oss ta det. Så i fortsättningen ska Hanna och jag också låtsas vara kärlekskranka och lesbiska.
Och just det. Vi hittade värsta skoförsäljningen idag! Så det blev att vi köpte två par stövlar var för endast 200norska kronor! Och nej de ser inte ut som några jag har och ja, jag behövde båda!
Det börjar kännas någolunda verkligt det här nu. Men jag saknar faktiskt folket därhemma redan, ja jag är lite knäpp. Bara veta att jag inte riktigt vet när vi ses igen är jobbigt. Fast vi ses ju igen det vet jag! Och jag förväntar mig att ni kommer och hälsar på när boendet är fixat. Hur slö du än är Adam så får du fanimej komma upp någongång! Så kan vi ju testa fyllesnack på norska!
Nu ska vi kolla upp lägenheter och leta jobb till Hanna. För att komma in i lesbiska rollen hade vi en romantisk middag idag då vi åt från samma tallrik. Plus att vi sparade disk.
Här råder dessutom Alexander Rubak-yra dessutom. Han är personlig tränare på Friskis&Svettis, den du!
Its feels alright, but never complete, without you.
Det pirrar och det är helt galet. Min mage spritter loss och jag vet inte vart jag ska bli av. En väska med kläder. En väska med mat och sprit. En väska med skor. En väska med krabbelurer. Klarar jag Norge-resan, början på mitt liv som norsk, med detta tro? Troligtvis inte. Men kollade nyss ut att heltidsjobb på McDonalds ger över 20000kr i månaden så nu ska jag inte skämmas över att enda intervjun jag har är där.
Jag åker imorgon ihop med vapendragaren Hanna. Helgen har spenderats med att träffa folk jag inte kommer träffa på ett tag. Fast Martin får jag ju faktiskt riktigt nära till. Jag har så gosiga vänner. I fredags kom nästan alla som jag älskar mest hit och gick med på att leka alla konstiga lekar jag klurat ut. I lördags träffade jag gamla vänner och kommande Norge-kollegor och tårar rann. I söndags läste jag och brände mig i solen med bilbingo springandes på kvällen. Idag träffade jag underbara vänner och imorn träffar jag ännu en innan jag hinner åka. Jag har så gosiga vänner.
Nej nu ska jag lägga mig, fälla en tår, läsa i min bok och sova. Imorgon blir det upp tidigt för packning och förberedning. Vi ses snart igen!
OCH mysteriet kvarstår. Vem är du "Jaaaa du." ?
Jag åker imorgon ihop med vapendragaren Hanna. Helgen har spenderats med att träffa folk jag inte kommer träffa på ett tag. Fast Martin får jag ju faktiskt riktigt nära till. Jag har så gosiga vänner. I fredags kom nästan alla som jag älskar mest hit och gick med på att leka alla konstiga lekar jag klurat ut. I lördags träffade jag gamla vänner och kommande Norge-kollegor och tårar rann. I söndags läste jag och brände mig i solen med bilbingo springandes på kvällen. Idag träffade jag underbara vänner och imorn träffar jag ännu en innan jag hinner åka. Jag har så gosiga vänner.
Nej nu ska jag lägga mig, fälla en tår, läsa i min bok och sova. Imorgon blir det upp tidigt för packning och förberedning. Vi ses snart igen!
notis: min familj är också väldigt gosig.
OCH mysteriet kvarstår. Vem är du "Jaaaa du." ?
Bli inte som oss, bli värre!
"Kåtbock" stort i skrivboken och går runt med dockor och säga "men du ÄR sexig", och tjejen likt reglen rodnar.
Min kusin hade för några dagar sen frågat min moster (alltså sin mamma) om hon inte kunde börja raka benen. Vilket i sig inte låter så värst konstigt förutom att vissa kanske inte frågar. Men detta är inte allt. Det är nämligen så att min kusin heter Märta och bor mitt i centrala Göteborg. Och just det, hon är åtta år gammal.
När jag själv var åtta år gammal gick jag på lågstadiet och blev förälskad i en kille som sa "tjena snyggis fulis" till mig. Varje dag hade jag på mig stora färgglada tröjor från alla möjliga ställen utom tjejavdelningen. Jag avskydde KappAhl och Lindex då allting var i rosa och lila. Jag hatade det. Jag hade grågröna sköldpaddst-shirtar. Tror minsann jag hade tre likadana jag skiftade runt mellan. Det flickigaste jag hade var ett rosa hårband med blommor på. Till mina alldeles förstora sköldpaddströjor. Att jag skulle behöva raka benen för att behaga en kille som tyckte jag till 50% var snygg och 50% ful fanns inte i min värld.
Mitt första tajta linne som jag hade var i en mörk, mörk lila och kom ifrån JC. Det använde jag för första gången i femte klass och var då 11 år gammal. Då uppenbarandes också mitt allra första komplex. Mina överarmar.
När det var dags för högstadiet började min förvandling. När jag slutade 7an hade jag mascara för första gången. Jag hade en genomskinlig från IsaDora. Minns hur en klasskompis sa
"Men du har ju inte alls något smink"
- Det har jag visst det! Jag har mascara.
"Men det syns ju inte"
- Nej för den är genomskinlig.
"Men varför har du det då?"
- Det ger dem mer volyyyyym
För det var vad jag intalade mig. Att när jag smetade denna geléaktiga massan på mina ögonfransar så fick de mer volym. Ren bullshit nu i efterhand och jag tror jag slängde den mascaran för två månader sedan. Om den inte fortfarande ligger kvar längst ner i necessären. Inte helt omöjligt är jag rädd.
Under åttonde eller nionde klass började jag använda bh. Många började redan i mellanstadiet men då att bära bh var det samma som att stängas ute och snackas skit om i våran klass om deras "löjliga onödiga AA-kupor" gjorde en mindre sugen. Allt man ville då var ju att passa in. Sen kom ny klass, nya regler. Alla skulle ha smink och bh. Allt man ville då var ju att passa in. Så bort med gamla sporttoppar och dylikt och in med bharna. Vilket egentligen var extremt onödigt i mitt fall. Men en sak är jag stolt över. Min första bh var tamejfan ingen snobben-bh.
Nu har jag gått ut gymnasiet och smink och bh och rakade ben är något självklart. Det ska alla tjejer göra, det är normen. Och jag kan ta det. Det är ändå på något vis det som förväntas av en. Och i detta utseendefixerade samhälle så är inte det något konstigt alls.
Men när åttaåringar går runt och säger till varandra att de är sexiga. När de vill raka benen innan ens håret har hunnit växa ut. När nioåringar vill bli av med oskulden. Då är det något som har gått snett i samhället. Något har gått fel när barnen påverkas i en så hög grad. Men vad? Och vad kan man göra åt det?
När det väl är dags för mig att skaffa barn lär väl min nyfödda bebis vilja ha sex innan den ens har lärt sig att prata. Lika bra jag hittar en lämplig make/fru till den mitt på BB. Kan ta den bebisen som har trevligast föräldrar. Man är ju inte dum.
Min kusin hade för några dagar sen frågat min moster (alltså sin mamma) om hon inte kunde börja raka benen. Vilket i sig inte låter så värst konstigt förutom att vissa kanske inte frågar. Men detta är inte allt. Det är nämligen så att min kusin heter Märta och bor mitt i centrala Göteborg. Och just det, hon är åtta år gammal.
När jag själv var åtta år gammal gick jag på lågstadiet och blev förälskad i en kille som sa "tjena snyggis fulis" till mig. Varje dag hade jag på mig stora färgglada tröjor från alla möjliga ställen utom tjejavdelningen. Jag avskydde KappAhl och Lindex då allting var i rosa och lila. Jag hatade det. Jag hade grågröna sköldpaddst-shirtar. Tror minsann jag hade tre likadana jag skiftade runt mellan. Det flickigaste jag hade var ett rosa hårband med blommor på. Till mina alldeles förstora sköldpaddströjor. Att jag skulle behöva raka benen för att behaga en kille som tyckte jag till 50% var snygg och 50% ful fanns inte i min värld.
Mitt första tajta linne som jag hade var i en mörk, mörk lila och kom ifrån JC. Det använde jag för första gången i femte klass och var då 11 år gammal. Då uppenbarandes också mitt allra första komplex. Mina överarmar.
När det var dags för högstadiet började min förvandling. När jag slutade 7an hade jag mascara för första gången. Jag hade en genomskinlig från IsaDora. Minns hur en klasskompis sa
"Men du har ju inte alls något smink"
- Det har jag visst det! Jag har mascara.
"Men det syns ju inte"
- Nej för den är genomskinlig.
"Men varför har du det då?"
- Det ger dem mer volyyyyym
För det var vad jag intalade mig. Att när jag smetade denna geléaktiga massan på mina ögonfransar så fick de mer volym. Ren bullshit nu i efterhand och jag tror jag slängde den mascaran för två månader sedan. Om den inte fortfarande ligger kvar längst ner i necessären. Inte helt omöjligt är jag rädd.
Under åttonde eller nionde klass började jag använda bh. Många började redan i mellanstadiet men då att bära bh var det samma som att stängas ute och snackas skit om i våran klass om deras "löjliga onödiga AA-kupor" gjorde en mindre sugen. Allt man ville då var ju att passa in. Sen kom ny klass, nya regler. Alla skulle ha smink och bh. Allt man ville då var ju att passa in. Så bort med gamla sporttoppar och dylikt och in med bharna. Vilket egentligen var extremt onödigt i mitt fall. Men en sak är jag stolt över. Min första bh var tamejfan ingen snobben-bh.
Nu har jag gått ut gymnasiet och smink och bh och rakade ben är något självklart. Det ska alla tjejer göra, det är normen. Och jag kan ta det. Det är ändå på något vis det som förväntas av en. Och i detta utseendefixerade samhälle så är inte det något konstigt alls.
Men när åttaåringar går runt och säger till varandra att de är sexiga. När de vill raka benen innan ens håret har hunnit växa ut. När nioåringar vill bli av med oskulden. Då är det något som har gått snett i samhället. Något har gått fel när barnen påverkas i en så hög grad. Men vad? Och vad kan man göra åt det?
När det väl är dags för mig att skaffa barn lär väl min nyfödda bebis vilja ha sex innan den ens har lärt sig att prata. Lika bra jag hittar en lämplig make/fru till den mitt på BB. Kan ta den bebisen som har trevligast föräldrar. Man är ju inte dum.
You know, being Prime Minister, I could just have him murdered.
Så här ligger jag igen, som så många tidigare kvällar. Täcket uppe vid hakan och Love Actually är igång. Men idag lät jag chokladbollssmeten att vara. Jag ligger inte här med filmen igång på grund av att jag är ledsen eller deprimerad över kärleken i mitt liv. Tro mig, då hade den smaskiga smeten varit närvarande. Jag bara är fullkomligt utmattad. Men jag vet inte varför.
Idag sattes det upp partytält i trädgården och dansbanan börjar bli klar. Det är så jag själv blir sugen på att ha bamsefest med 80 bjudna. Men sen inser jag att jag själv dels aldrig skulle ha råd och dels aldrig skulle kunna få ihop så många att bjuda. Jag la mig på en bänk och tittade mot himlen och för en gångs skull var det inte kajor, skator och kråkor där uppe utan svalor som svävade. Here's the thing. När man kollar upp på himlen är svalorna svarta. När de sen flaxar med vingarna kan man se att de skiftar vitt. Detta fick mig att börja fundera. Jag trodde svalor var vita ner till och svarta upp till? Alltså. Hur går det här ihop? Först tänkte jag fråga den allsvetande, aka Simon. Men kom sen på det vi kom fram till i fredags. Hade jag undrat hur svalorna flög förr hade jag fått ett korrekt svar. Hur dem är i dagsläget är dock inte lika säkert. Och Google ger mig inga svar heller. Vad ska jag ta mig till?
Och visst är vi människor allt bra knäppa? Hemsketer, sorg och död finns överallt runt om oss i världen. Men vi intalar oss själva att "Nej fy va hemskt men det kommer ju aldrig hända här". Vi är så instängda i våran lilla trygghet om våra nära och kära så man inte tänker på att olyckor faktiskt inträffar överallt och vemsomhelst. Jag känner inte Våxtorpsbon som nu ligger i respirator och är 20 år gammal. Men när jag läste artikeln första gången fick jag panik och slängde snabbt iväg ett sms till Adam för att kolla att allt var bra, att han levde och att han inte nyligen krockat. Det hade han inte, men han visste och kände vem det var. Och även om jag inte känner människan själv är ändå folk jag är nära som är nära med honom. Det är obehagligt. Och tryggheten ruckas otroligt. Eller hur?
Idag sattes det upp partytält i trädgården och dansbanan börjar bli klar. Det är så jag själv blir sugen på att ha bamsefest med 80 bjudna. Men sen inser jag att jag själv dels aldrig skulle ha råd och dels aldrig skulle kunna få ihop så många att bjuda. Jag la mig på en bänk och tittade mot himlen och för en gångs skull var det inte kajor, skator och kråkor där uppe utan svalor som svävade. Here's the thing. När man kollar upp på himlen är svalorna svarta. När de sen flaxar med vingarna kan man se att de skiftar vitt. Detta fick mig att börja fundera. Jag trodde svalor var vita ner till och svarta upp till? Alltså. Hur går det här ihop? Först tänkte jag fråga den allsvetande, aka Simon. Men kom sen på det vi kom fram till i fredags. Hade jag undrat hur svalorna flög förr hade jag fått ett korrekt svar. Hur dem är i dagsläget är dock inte lika säkert. Och Google ger mig inga svar heller. Vad ska jag ta mig till?
Och visst är vi människor allt bra knäppa? Hemsketer, sorg och död finns överallt runt om oss i världen. Men vi intalar oss själva att "Nej fy va hemskt men det kommer ju aldrig hända här". Vi är så instängda i våran lilla trygghet om våra nära och kära så man inte tänker på att olyckor faktiskt inträffar överallt och vemsomhelst. Jag känner inte Våxtorpsbon som nu ligger i respirator och är 20 år gammal. Men när jag läste artikeln första gången fick jag panik och slängde snabbt iväg ett sms till Adam för att kolla att allt var bra, att han levde och att han inte nyligen krockat. Det hade han inte, men han visste och kände vem det var. Och även om jag inte känner människan själv är ändå folk jag är nära som är nära med honom. Det är obehagligt. Och tryggheten ruckas otroligt. Eller hur?
Feels so good when i'm home, 2000 years of chasing has taken it's toll.
2006. Så otroligt länge sedan.
En annan tid, en annan epok. Nu går jag in i ytterligare en ny era. För tre år sen var jag och Frida på en minnespromenad. Idag sågs vi på en fika. Kommer vi ses igen om ytterligare tre år? Eller kommer världen vara en annan då?
För tre år sedan hade min helg sett fullkomligt annorlunda ut än vad den gjort i år. Jag hade inte ens en aning om hur många härliga människor det finns som jag skulle komma att få lära känna. Jag hade ingen aning om hur goda vänner jag skulle komma att få. Och hur goda vänner jag skulle ha kvar. Tack för en galet rolig helg.