Take only what you need from me.

Ännu en kväll i Laholm till ända. Julen är förbi och dagarna går framåt mot nyår och tillbakafärd mot Oslo. Ångesten börjar komma krypandes nu, hur ska jag hinna träffa de som jag verkligen vill? Hur ska jag hinna och hur ska de hinna? Jag borde vara tacksam att pojkarna åkte iväg mot Dalarna. Men just somehow är jag verkligen inte det. Dålig jävla timing.

Jag är förtillfället ganska irriterad. Ja, opepp. För sån är jag. Opepp, pepp och depp i en salig blandning. Och såhär på julen, mysinställning. Jag har inte varit så mysig och faktiskt trött på länge som jag varit sen jag kom hem. Som mina kloka föräldrar sa, det är inte förrän nu som jag tillåter mig själv att koppla av. Jag har jobbat konstant i fyra månader men längsta ledighet på fyra dagar en gång. Vilket i sig inte är dåligt. Men med tanke på att jag efter det jobbade 20dagar i sträck, minst 8h/dag och sen haft totalt två dagars ledigt i både november och december, så kanske det inte är så konstigt man är sliten. Som sagt. Borde vara tacksam att ni åkte bort så jag inte skulle känna mig tvingad hinna träffa er med. Men det är jag inte.

Men jag e int bitter! Vad får er att tro det? Underbara människor kvar här i LA och Halmstad får jag ju bara mera tid med. Om de har tid för mig vill säga. Okej, jag är jävligt bitter. Men det är söndagkväll, min mage spökar satan och är förbaskat trött. Jag är bitter. Men vet ni vad? Jag har hört att det är okej ändå. Och jag ältar. Jag bjöd till. Jag intresserade mig och ställde frågor. Vad gjorde du? Vissa saker kommer aldrig lämna en. Inte mig.


Jag är bitter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback