Sarah

Tanken som finns där hela tiden.

Okej, man kan mycket lättare prata om allting när man är full. Obehagliga samtal blir med ens ett måste och även om de blir känslofulla blir de inte jobbiga eller obehagliga. Inte i närheten av hur de kan bli om man tar ett snack nyktert. Men ändå. Borde det inte vara smartare att ta sig ett snack om man är besviken på en förr så nära vän, kan man inte svälja stoltheten och säga det? Jag vet, vi har alla varit där, i en situation eller plats då man känner sig bortglömd, oprioriterad och man känner att man inte betyder lika mycket för en person som man en gång gjorde. Det är rent ut sagt skit. Men borde det då inte bli lättare om man bara tog det där snacket och redde ut det hela? Man kanske kunde komma fram till någon slags kompromiss eller i alla fall fått sig en förklaring till varför det har blivit så? Jag vet jag är tjej, vi är känsloladdade, snacksaliga små hårbollar med inställningen att man kan prata sig egenom allt. Det kan man inte. Men vore det inte värt ett försök?
Usch, jag lägger mig i alldeles för mycket.


Gårkvällen spenderades på 24timmars med Malin, Matilda, Emil, Josse, Jossan, Hanna och Helena. Blir det en sväng till Norge för jobb efter studenten kanske? Well, i cant see why not. Snart kommer Nathalie och det är dags för mysteriet på greveholm maraton, pratat om det sen mars förra året! Ikväll ska vi fira Adam och jag hoppas han bjuder på tårta.