Långt upp i Arvidsjaur..
För en gångs skull kände jag mig riktigt sugen på att skriva om mitt senaste äventyr uppe i norraste norrland och färden som tog lika lång tid som spenderad tid på målet. Jag var i Arvidsjaur och är nu manligare än många män jag känner. Jag har nämligen skjutit med en ak5:a, och ja, det var skarpt!
Färden dit tog 19,5h. 2,5 var väntetid. Det är otroligt så trött man blir bara av att fraktas. Fick uppleva pratglada människor på alla dess vis. En pratglad gumma som klagade på ljudnivån på ett fik. En snorkig tågkonduktör som lärde mig att räkna till fem. En läskig lundensare som slickade sig i mungipan och klagade över att han fått åka till göteborg med fyra batterier, inte hittat någon batteriholk, och sedan fått återvända hem med fyra batterier. En ung tjej som på norrländsk dialekt berättade om SM i hästplöjning och traktorplöjning. En sur soldatmor som hävdade att hennes mat minsann var godare än arméns. Jag och Calle såg "The Boat that rocked" som jag rekommenderar starkt. Så jävla rolig.
På plats halv fem efter två timmars sömn i liggvagnen i Jörn. Världens sorgligaste stad insåg jag när vi skulle hem. Halv fem på morgonen var det lagom mörkt och jag var lagom trött. Men fick i varje fall äntligen träffa min dragon. I stugan hann jag vila en timme innan dagen började. Jag har sett hur ett anfall går till och hur JAS-plan flyger runt fienden. Oj så spännande. Antiklimax, till max. Men det är då inte varje dag man får se sin käraste i granperuk. Något att rekommendera. Och jag har lärt mig hur man slaktar.
Kamratmiddag på kvällen och sen mycket mys i stugan, vilket gjorde att vi missade slagsmålet. Attans. Dag två innebar korum och soldaterindran i regn och jägarkamp i solsken. Det var dragon-bio och sedan dags att ta sig hem. Vilket var bland de absolut jobbigaste jag varit med om.
Nu till något annat.
Jag är inte särskilt förtjust i purjolök. Det är jag mycket medveten om. Så varför envisades jag då med att beställa en ost och skink-paj där det tydligt står att den innehåller purjolök? Det bevisar på en sak. Jag kan helt enkelt inte prata i telefon och tänka samtidigt. Det var jag, tanterna och barn familjerna som fikade lunch i fredags på Festival Cafe&Konditori. Namnet gave it away och av inredningen att döma borde jag ha insett att pajen inte skulle vara hemmabakad med kärlek utan en överbetald felixpaj de satt in i mikron. Med mängder purjolök i dessutom. Suck.
Imorgon är det 10h jobb och på onsdag ytterligare 12h. Det bevisar att jag lever.
Färden dit tog 19,5h. 2,5 var väntetid. Det är otroligt så trött man blir bara av att fraktas. Fick uppleva pratglada människor på alla dess vis. En pratglad gumma som klagade på ljudnivån på ett fik. En snorkig tågkonduktör som lärde mig att räkna till fem. En läskig lundensare som slickade sig i mungipan och klagade över att han fått åka till göteborg med fyra batterier, inte hittat någon batteriholk, och sedan fått återvända hem med fyra batterier. En ung tjej som på norrländsk dialekt berättade om SM i hästplöjning och traktorplöjning. En sur soldatmor som hävdade att hennes mat minsann var godare än arméns. Jag och Calle såg "The Boat that rocked" som jag rekommenderar starkt. Så jävla rolig.
På plats halv fem efter två timmars sömn i liggvagnen i Jörn. Världens sorgligaste stad insåg jag när vi skulle hem. Halv fem på morgonen var det lagom mörkt och jag var lagom trött. Men fick i varje fall äntligen träffa min dragon. I stugan hann jag vila en timme innan dagen började. Jag har sett hur ett anfall går till och hur JAS-plan flyger runt fienden. Oj så spännande. Antiklimax, till max. Men det är då inte varje dag man får se sin käraste i granperuk. Något att rekommendera. Och jag har lärt mig hur man slaktar.
Kamratmiddag på kvällen och sen mycket mys i stugan, vilket gjorde att vi missade slagsmålet. Attans. Dag två innebar korum och soldaterindran i regn och jägarkamp i solsken. Det var dragon-bio och sedan dags att ta sig hem. Vilket var bland de absolut jobbigaste jag varit med om.
Nu till något annat.
Jag är inte särskilt förtjust i purjolök. Det är jag mycket medveten om. Så varför envisades jag då med att beställa en ost och skink-paj där det tydligt står att den innehåller purjolök? Det bevisar på en sak. Jag kan helt enkelt inte prata i telefon och tänka samtidigt. Det var jag, tanterna och barn familjerna som fikade lunch i fredags på Festival Cafe&Konditori. Namnet gave it away och av inredningen att döma borde jag ha insett att pajen inte skulle vara hemmabakad med kärlek utan en överbetald felixpaj de satt in i mikron. Med mängder purjolök i dessutom. Suck.
Imorgon är det 10h jobb och på onsdag ytterligare 12h. Det bevisar att jag lever.
Kommentarer
Postat av: vivsi
HAHAHAH men Saris!!! däng girl!! Jag såg att du hade kommenterat i min blogg..nu! Jaa, jag lever, och jag saknar dig! å hoho..sicket äventyr du varit med om!! :D
Trackback