No more champange and the fireworks are through, here we are me and you.

Feeling lost and feeling blue. Som det brukar till att bli dagen efter. Nyårsdagen då allting känns lite jobbigt. Inte minst att jag om 2,5 h ska sitta på en buss i 6h till min nuvarande hemstad för att vara framme där kl 6 på morgonen och vara på jobbet kl 9. Nej, inte sådär jättetaggad på det. Men min partner in crime ska med, och jag vet inte vad som skulle kunna kännas bättre än just precis det! Eller akkurat nå som vi alltid säger i Oslo!

 

Nyåret blev nog ändå något utav en succé. Jag säger detta i bästa välmening, men hade verkligen inga större förväntingar på kvällen, med tanke på all ångest jag hade över den. Men med bästa vänner, fina damer och herrar, och min egen James Bond (fast med smokingen uppknäppt) kunde det nog inte blivit bättre. Inte just då. Kvällen började med en liten mörk blick från Lina då vi, på grund av mig, var alldeles försena. Men i bilen fick hon leka med min nya fina leksak och blicken var ett minne blott! Inte ens när jag påminde henne om förra nyårsfirandet och tjejspyan m.m kom den fram. Alla var på himla bra humör. Det var god mat, jävla massa snapps, lekar och även dans på alla de sätt. Hemma dock tidigare än förväntat men Eric hade ju en liter kvar på sin Asti som skulle ta slut. Så vi satt och snacka fram tills mamma och pappa kom hem från sitt. Då fick herrarna röka cigarr i sann nyårsanda och vi diskuterade frikort. Jag säger då det...

 

Vanlig "nyårsanda" brukar jag alltid, tjoho tjohey! 2010 kommer bli något speciellt! Och det vet jag med att det kommer bli. Efter ett halvår i Oslo ser det ut som en sommar i Laholm och Halmstad. Men vad väntar sen?

 

Nu börjar min semester närma sig sitt slut och om tolv timmar är jag på postkontoret i torshov igen. Det är med skräckblandad förtjusning jag åker dit men jag gör det och vet det kommer gå bra!

 



Seems to me now, that the dreams we had before are all dead,
nothing more than confetti on the floor.
It's the end of a decade, in another ten years time.
Who can say, what we'll find, what lies waiting down the line.
In the end of 2009.

Kommentarer
Postat av: Hannah

Det låter ju som ett helt superbt nyår. Vi hade kul, men fick kräksjuka. Inte så kul. Suuuck! Puss

2010-01-02 @ 09:59:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback