Jag hör alla steg i trappen, men ingen går till min dörr.
Klockan är sju på en onsdag. Jag har jobbat, till och med jobbat över, och tränat i lite mer än en timme och ätit. Och klockan är bara sju. SJU! En annan onsdag för några månader sen hade jag varit på väg hem ifrån jobbet just nu, kommit hem, tagit något snabbt, åkt till kickboxing och sen kommit hem vid elva. Men nu sitter jag här klockan sju. Otroligt.
Fast sen var jag ju uppe innan sex imorse med.
Har blivit tillfrågad om att vara Toastmaster på storasysterns bröllop. Blev det under ett telefonsamtal på min födelsedag när jag satt i en fåtölj i italien. Toastmaster, självklart! Det blir kul! Tills jag kom på att jag inte vet riktigt hundra vad en sådan gör. Så fick en fin fint tips från Panik om att jag skulle googla. So I did.
Gå igenom trolig kostnad för porto, kopior samt övriga utlägg som du kan förväntas att få.
Få minst 1 månad till förberedelser.
Ta ansvaret för hela programmet från det att brudparet lämnar altaret till det att brudparet lämnat festen.
Ta reda på om brudparet/värdparet vill att det skall det vara strikt eller en uppsluppen stämning under festen. Numera har jag personligen övergått till att hålla strikt på etikett och tradition fr.o.m förrätten, därefter successivt övergå till mer fest och glam. Då fångar man de äldres, de traditionsbundnas sympatier och får alla att känna att de deltar i "det bästa hitintills".
Begär att få vara med vid planeringen av bordsplaceringen , det är enormt viktigt att du sitter på rätt ställe. Du skall vara placerad så att du har ögonkontakt med brudparet, värdarna, tärnan, bestmannen (marsalken), kökspersonalen och källarmästaren.
Undersök om det behövs högtalaranläggning och trådlös mikrofon som är vanligt vid bröllop med över 150 gäster eller utomhus i tält. Även i mindre tält så förvånas man över hur ljudet bara försvinner, då det inte har möjlighet att studsa omkring.
Få en lista med telefonnummer över alla inbjudna, bakgrundsinformation om respektive gäst.
Prata med samtliga talare, be dem kortfattat redogöra för talets innehåll så att "kaka på kaka" effekt undviks. Beräkna talets längd, hålla koll på antalet tal som riktar sig mot respektive av brudparet. Blir det för stor övervikt åt ena hållet, så bör du försöka ordna med extra talare eller annan aktivitet så harmoni uppstår. Boka in respektive talare enligt uppgjord mall (se bordsprogram, bilaga), informera talaren några dagar innan.
Skicka ut en informationshandling och presenttips till alla. De som tackat ja ska dessutom ha en lista med hålltider.
Fråga hur väl insatta respektive svärföräldrar är i tågordningen, om det är ok att du lägger upp partituret för festen och om de vill hjälpa till.
Ta reda på vilka som är vegetarianer, vilka som har allergier och mot vad. Var sitter de?
Ta reda på om det får rökas vid borden under middagen, om inte ställ ut skålar med nikotintuggummin (eller överlåt denna möjlighet som en rolighet till en talare).
Hur många barn och vilka åldrar, hur många barnstolar som behövs.
Vilka som är förlovade, traditionellt så särar man inte på nyförlovade, endast då förlovningen passerat 1 år så kan man placera hur som helst.
Hur många nykterister, var sitter de, de som inte dricker och som skall hålla tal utbringar fyrfaldigt leve efter sitt tal. Se till att de som avslutar sina tal med en skål, inte hurrar.
- Om det finns någon med handikapp (oerhört olämpligt att placera en rullstolsbunden i fel ände av lokalen) och vilken typ.
Avdela vem av föräldrarna som ansvarar för transport av presenterna. Om det finns förvaringsmöjligheter för dem till dagen efter (kolla att lokalen har en försäkring som täcker ev. inbrott och stöld av kvarlämnade presenter).
Hur lokalen ser ut och hur borden kommer vara placerade.
Ta reda på var nödutgångarna och brandsläckarna finns.
Prata med källarmästaren, har han/hon några önskemål eller några begränsningar som du bör känna till.
Prata med det lokala taxibolaget, så att det finns transport om restaurangen inte ligger centralt och hur många gäster som kan tänkas nyttja dem.
Informera om bordsprogrammet, kopia lämnas till källarmästaren som går igenom det med övrig personal. OBS ! låt dig ej avfärdas med orden " vi har haft 100 bröllop här, så vi kan detta". Tänk på att detta bröllop skall bli det bästa de haft, de flesta källarmästare jag träffat på hitintills har haft lite avog inställning till att man lägger sig i deras arbete, men allt som oftast har de kommit fram efteråt och dunkat en i ryggen och sagt "nu förstår jag vad du menade, kan jag få behålla papperen till nästa bröllop".
Men tjenamors! Vad har jag gett mig in på? Orkar inte ens läsa egenom alla punkterna. Nu håller jag tummarna för att min syster ska vara bridezilla lite till och säga att hon inte låter någon annan göra allt det där. Att jag bara ska dela ut tal.
Fast sen var jag ju uppe innan sex imorse med.
Har blivit tillfrågad om att vara Toastmaster på storasysterns bröllop. Blev det under ett telefonsamtal på min födelsedag när jag satt i en fåtölj i italien. Toastmaster, självklart! Det blir kul! Tills jag kom på att jag inte vet riktigt hundra vad en sådan gör. Så fick en fin fint tips från Panik om att jag skulle googla. So I did.
Som toastmaster ska du...
Gå igenom trolig kostnad för porto, kopior samt övriga utlägg som du kan förväntas att få. Få minst 1 månad till förberedelser. Ta ansvaret för hela programmet från det att brudparet lämnar altaret till det att brudparet lämnat festen. Ta reda på om brudparet/värdparet vill att det skall det vara strikt eller en uppsluppen stämning under festen. Numera har jag personligen övergått till att hålla strikt på etikett och tradition fr.o.m förrätten, därefter successivt övergå till mer fest och glam. Då fångar man de äldres, de traditionsbundnas sympatier och får alla att känna att de deltar i "det bästa hitintills". Begär att få vara med vid planeringen av bordsplaceringen , det är enormt viktigt att du sitter på rätt ställe. Du skall vara placerad så att du har ögonkontakt med brudparet, värdarna, tärnan, bestmannen (marsalken), kökspersonalen och källarmästaren. Undersök om det behövs högtalaranläggning och trådlös mikrofon som är vanligt vid bröllop med över 150 gäster eller utomhus i tält. Även i mindre tält så förvånas man över hur ljudet bara försvinner, då det inte har möjlighet att studsa omkring. Få en lista med telefonnummer över alla inbjudna, bakgrundsinformation om respektive gäst. Prata med samtliga talare, be dem kortfattat redogöra för talets innehåll så att "kaka på kaka" effekt undviks. Beräkna talets längd, hålla koll på antalet tal som riktar sig mot respektive av brudparet. Blir det för stor övervikt åt ena hållet, så bör du försöka ordna med extra talare eller annan aktivitet så harmoni uppstår. Boka in respektive talare enligt uppgjord mall (se bordsprogram, bilaga), informera talaren några dagar innan. Skicka ut en informationshandling och presenttips till alla. De som tackat ja ska dessutom ha en lista med hålltider. Fråga hur väl insatta respektive svärföräldrar är i tågordningen, om det är ok att du lägger upp partituret för festen och om de vill hjälpa till. Ta reda på vilka som är vegetarianer, vilka som har allergier och mot vad. Var sitter de? Ta reda på om det får rökas vid borden under middagen, om inte ställ ut skålar med nikotintuggummin (eller överlåt denna möjlighet som en rolighet till en talare). Hur många barn och vilka åldrar, hur många barnstolar som behövs. Vilka som är förlovade, traditionellt så särar man inte på nyförlovade, endast då förlovningen passerat 1 år så kan man placera hur som helst. Hur många nykterister, var sitter de, de som inte dricker och som skall hålla tal utbringar fyrfaldigt leve efter sitt tal. Se till att de som avslutar sina tal med en skål, inte hurrar. - Om det finns någon med handikapp (oerhört olämpligt att placera en rullstolsbunden i fel ände av lokalen) och vilken typ. Avdela vem av föräldrarna som ansvarar för transport av presenterna. Om det finns förvaringsmöjligheter för dem till dagen efter (kolla att lokalen har en försäkring som täcker ev. inbrott och stöld av kvarlämnade presenter). Hur lokalen ser ut och hur borden kommer vara placerade. Ta reda på var nödutgångarna och brandsläckarna finns. Prata med källarmästaren, har han/hon några önskemål eller några begränsningar som du bör känna till. Prata med det lokala taxibolaget, så att det finns transport om restaurangen inte ligger centralt och hur många gäster som kan tänkas nyttja dem. Informera om bordsprogrammet, kopia lämnas till källarmästaren som går igenom det med övrig personal. OBS ! låt dig ej avfärdas med orden " vi har haft 100 bröllop här, så vi kan detta". Tänk på att detta bröllop skall bli det bästa de haft, de flesta källarmästare jag träffat på hitintills har haft lite avog inställning till att man lägger sig i deras arbete, men allt som oftast har de kommit fram efteråt och dunkat en i ryggen och sagt "nu förstår jag vad du menade, kan jag få behålla papperen till nästa bröllop".Men tjenamors! Vad har jag gett mig in på? Orkar inte ens läsa egenom alla punkterna. Nu håller jag tummarna för att min syster ska vara bridezilla lite till och säga att hon inte låter någon annan göra allt det där. Att jag bara ska dela ut tal.
Och det är sommar i en sekund, och jag minns varenda stund, när vi gick till havet, för kärlekens skull.
Första jobbdagarna är avklarade och även höstens första träningspass. Mina armar skakar och hur jag ens ska klara av att få shampoo i mitt hår är ett stort mysterie. Men i väntan på duschen tänkte jag dra en liten sammanfattning av min sommar 2011.
Jag och Ida tjuvstartade lite genom att dra till Dublin helgen innan jag gick på ferie. Vi blev so crazyyyy som en annan amerikanare, blev exalterade när vi mötte vår första irländare och köpte ett tält som var billigt. Men som slutade väldigt dyrt och med en mycket mycket sur Sarah.
Invigde sommarlovet med en shoppingresa i Prag där jag och min syster shoppade loss och levde ett äkta rockstjärneliv. Med väldigt mycket skor. Och väldigt mycket ångest huruvida det skulle bli övervikt på hemvägen eller inte. Med 19,8 kilos packning var kunde vi andas ut.
Sen blev det sommarens konsertupplevelse nummer ett. Foo Fighters i Oslo. Så. Sjukt. Bra.
Smygstartade dagen efter på festivallivet ihop med Eun på Extrema Outdoor festival, endagarselektronikfestival. Ja, det är ett ord. Vi dansade konstant i ca 12 timmar och fast vi båda sa på morgonen vi inte var sugna på att bli fulla idag lyckades vi båda ganska bra framåt åtta tiden. Dagen-efter-paintball var inte att rekommendera. Jag rekommenderar paintball varmt vilken annan dag som helst än just dagen efter. Framförallt om du sen ska vara iväg i en vecka på festival och du håller på att bli sjuk.
Så vi åkte till Borlänge. Peace and Love. Vi mötte upp gänget från 2010 och slog upp Camp handicap. Både jag och Ida mådde ganska skit ända tills vi insåg att man mår mycket bättre efter en bag in box med 2 liters mojito/cosmopolitan. Även om det innebar att frukosten dagen efter skulle ta två timmar att äta. Veckan var i alla fall allt minnesvärd. Skulle gärna haft en bild när jag gick runt kl 06:00 med en kudde under armen och var allmänt bitter och klagade på tältorganisationerna. Två små 94 tjejer tyckte så synd om mig att de till och med erbjöd mig att få sova med dem.
Efter det följde den obligatoriska förkylningen som höll i sig i två veckor. Vilket gällde alla på just Camp Handicap. Men under dessa veckor lät jag inte mig knäckas. Fick bland annat se både Zara och Adams nya lyor, tog en lång biltur som skulle till Halmstad men slutade i Ängelholm med Frida H, cyklade på cykeläventyr med fröken Josefsson (sånt som hör sommaren till), beundrade Linas garderob och dess innehåll, var på stranden en jävla blåsig dag med Julia, rensade på vinden i ladan med pappa, var och hälsade på syrran i kristiansstad, vaknade till frasen "jag tror vi måste döda honom" i göteborg, fylletaxi på ekebosdansbandsfestival, söp bort min cowboyhatt, dansade loss på torsdagsklubben, club monday och madison, bröt en av mina egna principregler, fick en ordentlig bugglektion, var sushi-master för tre lärlingar, ställt konstiga frågor och fått många konstiga svar på spelet "Tjejmiddag" under just tjejmiddag, var på en riktig sleep-over, träffat gamla skolkamrater på Laholms stadsfest, ätit glass i Torekov med farmor, kalasade i grötvik med riktiga halmstadbor och freakade ur totalt över allt som hände i oslo den 22 juli. Och den 23 åkte jag tillbaka.
Det finns inte så mycket mer att säga om terrordåden för nu har det diskuterats över allt. Vi var på rosehavet här i Oslo och höll upp varsinn ros. Jag träffade en överlevande på trikken. För nyfikna jag kan inte låta bli att fråga och prata. Det är bara rätt och slätt för jävligt.
Så vi reste bort från misären, ett gäng på fem, för att hälsa på den sjätte i södra Italien! Kunde dock ha börjat bättre, då det första som hände var att vi inte fick vårat bagage. Som också innebär att du kan få intill 2500kr att handla nödvändigheter för. You win some, you lose some. Där nere firades även min födelsedag som jag tjatat om i ett halvår! Vi var ute och svirade till sex på morgonen och försökte få en italienare att förstå att jag inte förstod vad han sa på tre olika språk. Det slutade med att jag skrek på svenska "JAG FÖRSTÅÅÅR INTE". Hjälpte det då? Nej.
Strax efter gjorde vi en ny flygtur som inte heller gick så jättesmidigt. Vi skulle med ett tåg från Paris till Tours som vi inte hann med på grund av ett skitbolag. Sarah flippar totalt, bokstavligt talat. Jag tycker synd om killen i andra ändan av luren som får sitta och lyssna på mitt skrikande. Efter mycket om och men och stress (snark) så kom vi i alla fall fram. Såg en kort sväng dagen efter och åkte senare tillbaka till Paris igen. Nu har jag sett nästan allt. Super duper turistig.
När vi tillslut kom tillbaka till Oslo så var det dags för jobb efter fem timmars sömn och en lång resdag. Som tur var, var det inte den jobbigaste dagen då vi jobbade effektivt i 40min av 8 timmar. Vilket innebar att jag hade massa energi när jag kom hem och Klara hade arrangerat en skattjakt. Jag älskade det! Först ska man förstå rimmet, klura ut var nästa är och in the end efter lite lappar och upp och ner springande i trappan kommer man fram till paket. Underbart! Och nu jävlar ska jag ta upp mitt skateande.
Nu var visst duschen ledig, så vi tar höstens första dusch och hoppas att jag klarar av att lyfta armarna.
Tillsist vill jag bjuda på norsk humor när den är som bäst.
Jag och Ida tjuvstartade lite genom att dra till Dublin helgen innan jag gick på ferie. Vi blev so crazyyyy som en annan amerikanare, blev exalterade när vi mötte vår första irländare och köpte ett tält som var billigt. Men som slutade väldigt dyrt och med en mycket mycket sur Sarah.
Invigde sommarlovet med en shoppingresa i Prag där jag och min syster shoppade loss och levde ett äkta rockstjärneliv. Med väldigt mycket skor. Och väldigt mycket ångest huruvida det skulle bli övervikt på hemvägen eller inte. Med 19,8 kilos packning var kunde vi andas ut.
Sen blev det sommarens konsertupplevelse nummer ett. Foo Fighters i Oslo. Så. Sjukt. Bra.
Smygstartade dagen efter på festivallivet ihop med Eun på Extrema Outdoor festival, endagarselektronikfestival. Ja, det är ett ord. Vi dansade konstant i ca 12 timmar och fast vi båda sa på morgonen vi inte var sugna på att bli fulla idag lyckades vi båda ganska bra framåt åtta tiden. Dagen-efter-paintball var inte att rekommendera. Jag rekommenderar paintball varmt vilken annan dag som helst än just dagen efter. Framförallt om du sen ska vara iväg i en vecka på festival och du håller på att bli sjuk.
Så vi åkte till Borlänge. Peace and Love. Vi mötte upp gänget från 2010 och slog upp Camp handicap. Både jag och Ida mådde ganska skit ända tills vi insåg att man mår mycket bättre efter en bag in box med 2 liters mojito/cosmopolitan. Även om det innebar att frukosten dagen efter skulle ta två timmar att äta. Veckan var i alla fall allt minnesvärd. Skulle gärna haft en bild när jag gick runt kl 06:00 med en kudde under armen och var allmänt bitter och klagade på tältorganisationerna. Två små 94 tjejer tyckte så synd om mig att de till och med erbjöd mig att få sova med dem.
Efter det följde den obligatoriska förkylningen som höll i sig i två veckor. Vilket gällde alla på just Camp Handicap. Men under dessa veckor lät jag inte mig knäckas. Fick bland annat se både Zara och Adams nya lyor, tog en lång biltur som skulle till Halmstad men slutade i Ängelholm med Frida H, cyklade på cykeläventyr med fröken Josefsson (sånt som hör sommaren till), beundrade Linas garderob och dess innehåll, var på stranden en jävla blåsig dag med Julia, rensade på vinden i ladan med pappa, var och hälsade på syrran i kristiansstad, vaknade till frasen "jag tror vi måste döda honom" i göteborg, fylletaxi på ekebosdansbandsfestival, söp bort min cowboyhatt, dansade loss på torsdagsklubben, club monday och madison, bröt en av mina egna principregler, fick en ordentlig bugglektion, var sushi-master för tre lärlingar, ställt konstiga frågor och fått många konstiga svar på spelet "Tjejmiddag" under just tjejmiddag, var på en riktig sleep-over, träffat gamla skolkamrater på Laholms stadsfest, ätit glass i Torekov med farmor, kalasade i grötvik med riktiga halmstadbor och freakade ur totalt över allt som hände i oslo den 22 juli. Och den 23 åkte jag tillbaka.
Det finns inte så mycket mer att säga om terrordåden för nu har det diskuterats över allt. Vi var på rosehavet här i Oslo och höll upp varsinn ros. Jag träffade en överlevande på trikken. För nyfikna jag kan inte låta bli att fråga och prata. Det är bara rätt och slätt för jävligt.
Så vi reste bort från misären, ett gäng på fem, för att hälsa på den sjätte i södra Italien! Kunde dock ha börjat bättre, då det första som hände var att vi inte fick vårat bagage. Som också innebär att du kan få intill 2500kr att handla nödvändigheter för. You win some, you lose some. Där nere firades även min födelsedag som jag tjatat om i ett halvår! Vi var ute och svirade till sex på morgonen och försökte få en italienare att förstå att jag inte förstod vad han sa på tre olika språk. Det slutade med att jag skrek på svenska "JAG FÖRSTÅÅÅR INTE". Hjälpte det då? Nej.
Strax efter gjorde vi en ny flygtur som inte heller gick så jättesmidigt. Vi skulle med ett tåg från Paris till Tours som vi inte hann med på grund av ett skitbolag. Sarah flippar totalt, bokstavligt talat. Jag tycker synd om killen i andra ändan av luren som får sitta och lyssna på mitt skrikande. Efter mycket om och men och stress (snark) så kom vi i alla fall fram. Såg en kort sväng dagen efter och åkte senare tillbaka till Paris igen. Nu har jag sett nästan allt. Super duper turistig.
När vi tillslut kom tillbaka till Oslo så var det dags för jobb efter fem timmars sömn och en lång resdag. Som tur var, var det inte den jobbigaste dagen då vi jobbade effektivt i 40min av 8 timmar. Vilket innebar att jag hade massa energi när jag kom hem och Klara hade arrangerat en skattjakt. Jag älskade det! Först ska man förstå rimmet, klura ut var nästa är och in the end efter lite lappar och upp och ner springande i trappan kommer man fram till paket. Underbart! Och nu jävlar ska jag ta upp mitt skateande.
Nu var visst duschen ledig, så vi tar höstens första dusch och hoppas att jag klarar av att lyfta armarna.
Tillsist vill jag bjuda på norsk humor när den är som bäst.