Sarah

Ännu en söndag. Men för en gångs skull har inte intagit vågrätt läga med en fylleångest översvämmandes inifrån. Här sitter jag istället med en kopp varm choklad (gjort själv, pluspoäng!) med skön känsla i hela kroppen. Jag fick någon slags uppenbarelse när jag åkte på rumpa nerför hela St Hanshaugen backen. Och jävlar i mig va fort det gick. Från och med nu ska jag alltid gå i termobyxor.

Helgen har väl egentligen bara inneburit två ting som mest, nämligen skratt och vin. Det där vinet som jag har haft ståendes alltför länge gick otroligt lätt ner, bara man hade det rätta sällskapet. Jag hade Frida, Adam och Simon. Och ibland är det allt som behövs.

Jag har nu fått uppleva en historia min mamma berättade för mig om när hon ätit spagetti med vänner som ung och skrattat så mycket att det kom upp genom näsan. För mig var det under fredagskvällen när Frida fick oss alla sugna på sushi (sen att Adams definition blev friterad kyckling är väl en annan femma). Jag skrattade precis när jag skulle till att tugga och svoooosch. Där försvann det lilla riskornet lite längre norrut. När jag sen skulle snyta ut det flydde det med all sin hast ner i Adams träningsbag.

Vi har gått egenom olika dansstilar som bugg, foxtrot och vals. Vi kan alltså konstatera att köket här i Villa Villerkulla fungerar lika fint till dansbana som en badmintonplan. Det är vad vi kallar Topnotch. Fredagsnatten blev lång och även om inte Frida märkte det borstade alla vi andra tänderna och fick bevittna de första tårarna från Simon någonsin - när han skulle testa min munskölj. Den som jag och Klara skulle räkna ut procenthalten flour på och fick till 50%. Hennes var på 0,2%.

En tung lördag som inte alls blev som jag trodde den skulle bli. Ett h&m besök i största h&m affären i Oslo, två svenska killar på vift i hamnen där jag hoppade och sprang med en påse för att bli upptäckt och lunch på IKEA. Som inte finns i Umeå utan närmsta är i Happaranda, dit det tydligen är jättelångt, även i norrländska mått mätt. Och appropå mätt insisterade Adam på att alltid besvara frågan "Är du mätt?" med "Ja jag är ca 180cm." Sen sov vi i två timmar innan det blev Swedish Meal Time med Norwiegen Style. Helt plötsligt kom det fram vin och drinkar och ölspel. Fylla var ett faktum. Trots detta vill jag ändå påstå att man körde väldigt rakt på Mario Kart.


Söndag innebar hemfärd. Efter två timmars sömn var man ovanligt pigg med va tråkigt med ett adjö. Drog inte hem utan på kickboxingcup och blev sugen på att slåss samtidigt som Klara snarkade på ens axel. En dag. I oktober så ska det smälla för mig med. Hem och halvsov framför Full Metal Jacket. Ville inte somna då filmen var så bra men ryckte hela tiden till av mitt ovetande dregglande. Äsch. Sen orkade jag inte ta på mig ett par riktiga byxor utan drog bara på mig mina skidbyxor utan på thaishortsen och tog en promenad som, som tidigare sagts, avslutade med rumpåkning. Svoooooosch!