We could walk forever walking on the moon.

Det är bra att ha en stor säng. Man slipper städa.


Maria came from Nashville with a suitcase in her hand, said she'd like to meet a boy who looks like Elvis.

Då bilder säger mer än ord är ju min plan, sedan länge, att göra ett ordentligt bildinlägg då det inte direkt är vad som prioriteras i min blogg. Men återigen slår latheten in och ni får helt enkelt hålla till godo. Lite till.

London baby! Var det mesta som sas i helgen, varvat med I hate your face och He was goooorgeous. Det var alltså en helg i Storbrittaniens huvudstad, årets OS-värd och i fullfärd med renovation och oppussing över allt! Insane. Och så stod ju min syster och fotograferade reklamen inför Paralymics, med tanken om att det var OS som hon skulle visa för pappa, som ska dit just under OS veckorna. Fin parantes.

Vi gjorde för att säga det sån, allt och ingenting. Vi shoppade, shoppade och shoppade. Hennes bästa köp? En Ironman-keps. Mitt bästa köp? Nya träningstightsen från Nike. Det är tur vi inte slåss om samma saker i alla fall. En mycket härlig helg och fantastisk tur och kvalitetstid med syster. Och ja, vi såg faktiskt en del sevärdheter med. Mer eller mindre frivilligt.

Nu är det bara en dag kvar för mig på SiO. I förra veckan fick jag mig en fin avskedspresent i form av ett alltför litet Jeg er Deiglig - linne och idag fick jag min franska hälsning lycka till vidare. Genom att bli nerdränkt i kycklingfett, scampivatten, milkshake, kaffesump, vinäger och sedan få lite tårta i hår, ansikte och mage. Enligt fransk tradition. Mycket snällt. Men de hade faktiskt med sig både handduk och shampoo. Så de är ju snälla egentligen antar jag.


Brist på saker att berätta eller skrivtorka, vet inte, men vi låter musiken tala och jag delar med mig av bästa låten just nu med svenska Niki & the Dove.



How do we own these grounds, but they are no longer mine, I have to find a way home.

Det är på riktigt! Det är sant! Det händer!

16000 kr fattigare och obeskrivligt lyckligare! Nu är det fjärilar i magen på riktigt! Okej, jag ska sansa mig, sluta använda uttropstecken och förklara.

Den 16 oktober är det jag och Ida som hoppar på ett plan till Lima, Peru. Strax innan midnatt landar vi på andra sidan jorden med inget mer än varsinn ryggsäck. Den ska vi bo i under 8 månaders rundfärd långtbortistan. Vi blir nog inte länge i Lima utan rör oss sakta mot Cuzco, där vi den 28 oktober har två platser på en Inka-färd med fyra dagars vandring och avslutning på Machu Picchu. (Det är nu ni sätter igång The Strokes - Machu Picchu och känner peppen.)

Efteråt rör vi oss vidare mot Bolivia där vi troligtvis kommer tala mestadels kroppsspråk då befolkningen knappt ens ska kunna spanska. Som vi dessutom kommer tala flytande under resans gång ska jag tillägga. Men trots eventuellt kommande språkproblemer ska vi ta oss till olika sevärdheter som Salar de uyuni och Camino de Muerte. Jag är lat, jag orkar inte googla, spara, lägga in bilder och ditt och datt. Vill ni se vad jag snackar om, google it, ni vet hur man gör.

Våran resa ska fortsätta söderut mot Chile och Santiago där vi inte har några planer mer än att uppleva och slappa av på stranden. När vi sedan ska resa mot Argentina där det ska ätas kött och drickas vin. Kanske blir det även här jul och nyår spenderas, vi får helt enkelt se. Det hade också varit fett om vi fått tag i biljetter till någon fotbollsmatch, bara för att.

Härefter kommer vi till att byta färdriktning och röra oss norrut, genom Uruguay, till Brasilien. Vi vill se amazonas och regnskog och inte minst avsluta sydamerika trippen med någon dag på karnivalen i Rio. Men resan är inte slut, utan vi lämnar Sydamerika för Mellan, där man ska kunna leva på 10000 i 1,5 månad enligt vissa.
Vi drar till Panama och Costa rica där vi äntligen ska lära oss surfa, och jag ska kunna stryka det från min lista över saker som måste göras innan jag fyller 50. Minst en bra bild ska kunnas tas.

Härifrån är planen lite mer oklar, men vi ska uppåt och ta en fin titt i Guatemala på Maya-templen och kultur. Jag vill gärna äta tacos och dricka tequila i Mexico innan vi passerar gränsen till det stora landet USA. Visum och inresetillstånd ska vi ha skaffat så vi kommer in utan problem. Det blir rundtur i LA och Las Vegas innan vi i april tar en sväng inom Coachella, en festival snäppet större än Peace and Love, där vi kommer ta igen för missad festival denna sommaren.

Den 2 maj ska vi tillslut återvända till verkligheten och ta tag i våra liv. Kanske vet jag då också vad jag ska bli när jag blir stor.


The long and winding road, that leads to your door, will never disappear. I've seen that road before, it always leads me here.

Här sitter jag nu vid Villa villerkullas köksbord. I vanlig ordning sitter samtliga i hemmet framför varsinn dator, men framför mig ligger något mer. Spanska böcker! Jag reser nästan tillbaks i maj för tre år sedan när jag låg på en handduk i gräset, studerade spanska och skrålade i takt med Adele. Vilka tider.
Min helg var bra. Sex pack öl, tre pack bacon och lite cava på det. Olidlig huvudvärk.
Men imorgon blir det första kickboxingen på en månad! ÄNTLIGEN!