I wanted love, I needed love, most of all, most of all. Someone said true love was dead.
Så det kom tillslut en liten svacka. Jag har haft det lite för bra och varit lite för nöjd med livet helt enkelt.
Först började armarna att skaka. Fick nästan en dos av Idas hypokondri och trodde jag hade Parkinsons. Nejdå, ett besök hos
farbror doktor senare visade bara att jag var lite övertränad plus en början på inflammation i armarna. Vilket suger att åka
på när man är 21. Så piller blev utskrivna. (Vilken tur att jag skrev det här inlägget nu för annars hade jag tamigfan glömt
att ta mitt kvällspiller, ooppps) Och jag knaprar.
Sen hade jag en av de intensivare helgerna någonsin. Beslöt att jag skulle ta det lugnare på träningsfronten och istället fira
med lite alkohol. Ta igen lite av de senaste 6 månaderna. Då jag hade jobbpass på både lördag och söndag på musikcafeen
gav jag mig själv reglen att sluta dricka innan klockan tolv. Därefter vatten.
På fredagen bjöds vi på inflyttningsfest hos Caroline och Magnus, där det fanns en bål som inte var av denna värld. Den var
sinnessjukt god och full (verkligen FULL) av frukt! Störtgott men också störtfarligt visade det sig. Efter att ha suttit i
soffan och bara druckit två glas är jag hur glad som helst och berättar glatt hur god denna är och hur man inte känner av
nåååååågonting. Ska banne mig ta mig ett tredje glas. Reser mig upp, går ut i köket och tar mig dricka och sätter mig i soffan.
Ida tittar konstigt på mig och mitt glas med vatten. "Jo, jag kom att känna av det"
Det gick hur bra som helst att jobba på lördagen. Gillar stället sjukt mycket, ska ta lite bilder och visa en dag. Det är ett
sånt ställe där de som jobbar går och hänger även när de är lediga, eller stannar kvar även om de är klara för dagen. Fint.
Lördagen fortsatte hemma hos oss med spel och öl och vin. Vin! Detta ljuva fina vita söta lättdruckna dryck (oftast) som jag
levde på under hösten! Nu blev det minsann ett glas, och ett till.. Och ett till. Mungiporna hölls uppe i sann vin och Oslo
anda! (Eller hur Frida?) Vi drog på Nomaden för konsert och födelsedagsfirande av Hugo. Där bjöds på tilltugg av alla slag
som jag mottog och blev ännu gladare. När det närmade sig midnatt byttes vinet ut mot vatten och vi skulle röra oss mot nästa
bar. På vägen ut ser jag en jobbkollega som står med ryggen till. Får den fantastiska idèen om att han ska jag tackla! Börjar
springa. Inser halvvägs jag behöver mer fart och kutar på så snabbt jag absolut kan.
En halvmeter undan inser jag vad jag är i fart med att göra. Jag kan ju inte tackla honom ner i asfalten, det kommer ju göra
sjukt ont.
En halvmeter undan är inte nog för att stanna upp när man löper med allt man har och en fin dos vin i kroppen.
Jag smeker förbi honom och kraschar själv rätt ner i gatan.
Foten blir lidandes. En taxitur hem med världens pratgladaste taxichauförr som berättade om alla hans skador under sin Judo
karriär innan jag la mig i sängen med foten högt. Efter avrådningar från fransmän och här och där drog jag på jobb smått
haltandes. Det gick bra, det var väldigt lugnt och jag fick läst igenom hela norska alkohollagen. Och 10 kr i dricks. Wopido.
Idag är det tisdag och det blev ingen kickboxing, istället har jag spenderat kvällen på legevakten (norges akut) och fått foten
tryckt på här och där och röntgad. Har nu fått mig en mycket fin vit skena som jag måste gå med i fyra veckor. Fyra veckor.
Så går det när man får dumma jävla idèer för sig.
Så här sitter jag nu, problem med armar och fötter och åt något dåligt till lunchen så magen är inte att leka med.
Men.. Men! Jag ska fan inte vara bitter! En helg i London är bokad och resan i höst kommer bara närmre och närmre bokad och
klar! Det rör på sig! Och det är fantastiskt!
Så det kom tillslut en liten svacka. Jag har haft det lite för bra och varit lite för nöjd med livet helt enkelt.
Först började armarna att skaka. Fick nästan en dos av Idas hypokondri och trodde jag hade Parkinsons. Nejdå, ett besök hos farbror doktor senare visade bara att jag var lite övertränad plus en början på inflammation i armarna. Vilket suger att åka på när man är 21. Så piller blev utskrivna. (Vilken tur att jag skrev det här inlägget nu för annars hade jag tamigfan glömt att ta mitt kvällspiller, ooppps) Och jag knaprar.
Sen hade jag en av de intensivare helgerna någonsin. Beslöt att jag skulle ta det lugnare på träningsfronten och istället fira med lite alkohol. Ta igen lite av de senaste 6 månaderna. Då jag hade jobbpass på både lördag och söndag på musikcafeen gav jag mig själv reglen att sluta dricka innan klockan tolv. Därefter vatten.
På fredagen bjöds vi på inflyttningsfest hos Caroline och Magnus, där det fanns en bål som inte var av denna värld. Den var sinnessjukt god och full (verkligen FULL) av frukt! Störtgott men också störtfarligt visade det sig. Efter att ha suttit i soffan och bara druckit två glas är jag hur glad som helst och berättar glatt hur god denna är och hur man inte känner av nåååååågonting. Ska banne mig ta mig ett tredje glas. Reser mig upp, går ut i köket och tar mig dricka och sätter mig i soffan. Ida tittar konstigt på mig och mitt glas med vatten. "Jo, jag kom att känna av det"
Det gick hur bra som helst att jobba på lördagen. Gillar stället sjukt mycket, ska ta lite bilder och visa en dag. Det är ett sånt ställe där de som jobbar går och hänger även när de är lediga, eller stannar kvar även om de är klara för dagen. Fint.
Lördagen fortsatte hemma hos oss med spel och öl och vin. Vin! Detta ljuva fina vita söta lättdruckna dryck (oftast) som jag levde på under hösten! Nu blev det minsann ett glas, och ett till.. Och ett till. Mungiporna hölls uppe i sann vin och Oslo anda! (Eller hur Frida?) Vi drog på Nomaden för konsert och födelsedagsfirande av Hugo. Där bjöds på tilltugg av alla slag som jag mottog och blev ännu gladare. När det närmade sig midnatt byttes vinet ut mot vatten och vi skulle röra oss mot nästa bar. På vägen ut ser jag en jobbkollega som står med ryggen till. Får den fantastiska idèen om att han ska jag tackla!
Börjar springa.
Inser halvvägs jag behöver mer fart och kutar på så snabbt jag absolut kan.
En halvmeter undan inser jag vad jag är i fart med att göra. Jag kan ju inte tackla honom ner i asfalten, det kommer ju göra sjukt ont.
En halvmeter undan är inte nog för att stanna upp när man löper med allt man har och en fin dos vin i kroppen.
Jag smeker förbi honom och kraschar själv rätt ner i gatan.
Foten blir lidandes. En taxitur hem med världens pratgladaste taxichauförr som berättade om alla hans skador under sin Judo karriär innan jag la mig i sängen med foten högt. Efter avrådningar från fransmän och här och där drog jag på jobb smått haltandes. Det gick bra, det var väldigt lugnt och jag fick läst igenom hela norska alkohollagen. Och 10 kr i dricks. Wopido.
Idag är det tisdag och det blev ingen kickboxing, istället har jag spenderat kvällen på legevakten (norges akut) och fått foten tryckt på här och där och röntgad. Har nu fått mig en mycket fin vit skena som jag måste gå med i fyra veckor. Fyra veckor. Så går det när man får dumma jävla idèer för sig.
Så här sitter jag nu, problem med armar och fötter och åt något dåligt till lunchen så magen är inte att leka med.
Men.. Men! Jag ska fan inte vara bitter! En helg i London är bokad och resan i höst kommer bara närmre och närmre bokad och klar! Det rör på sig! Och det är fantastiskt!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Vilket o flyt. Men lika bra o ta allt på en gång. Puss
Postat av: Frida
Nu kommer ännu en sådan där jobbig skitkommentar som jag brukar sprida runt mig (typ som "det är ju skitkul bara att få vara med!"), men faaan vad tur att allt detta hände nu och inte för några veckor sedan! Tänk NM! Fast det borde klart inte hänt alls, sjukt oflyt. Jag tror att du måste dricka mer vin, man blir så glad då! ;) Tänker på dig!
Postat av: Mamma
Du är klok du Frida
Postat av: hannah
det är farligt att vara snäll när man redan planerat att vara dum ;) du skulle bara tacklat på hehehe :) ditt nya jobb verkar askul, så mysigt låter det :) vi ses snart lilla s LONDON BABY WOOHOOO! krya på benet puss
Trackback