After all that we went through, cant find a reason to be holding on.

Klockan är halv fem och jag väntar med spänning på den efterlängtade pizzan. Sen halv ett har jag väntat men pizzerian öppnade inte förrän fyra. Life is rough. Igår var det premiär för mig på Kåren med högskolestudenter och det ska erkännas att man kände sig ganska liten. Men trots att jag inte kände någon så hade jag riktigt kul. Förutom när jag fick rödvinsfläckar över min vita marilyn monroe-klänning. Jag håller tummarna. Som tur var hade jag och syster varit på stan under dagen då jag köpte mig (äntligen) en "lamp"klänning som jag och Frida kallar det. Den fick dras på och nu var jag istället "tjejen i chicago som har hatt men utan hatt". Personligen vet jag inte för jag har aldrig sett chicago men någon sa att det var ett exempel. Årrh va jag vill ha pizza nu!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback