Sarah

Nu kan man fråga sig varför jag faktiskt inte tog med mig kameran till datorn som jag faktiskt hade tänkt att jag skulle göra. Hm.

Efter mitt bittra inlägg igår kände jag jag fick ta fram ett lite mer peppat inlägg när jag helt enkelt känner mig mer peppad. Idag var jag på stan med min underbart fina vän Julia. Härliga Julia. Hon får en alltid att må bättre, om precis allting. Till och med min nyårsångest. Och min mobilångest. Nu är nog ett beslut så gott som fattat. Kvällen skulle ha spenderats med en annan fin vän som också får mig att må bättre, men ett utdraget shoppingbesök gjorde att mötet får skjutas upp till morgondagen. Efter min shoppingtur till väla med annat fint folk. Snart har jag hunnit med allt som skas hinna med. Det är så skönt. Ångesten släpper. Jag tror nog jag får tacka Julia för allt detta.

Nu blev jag trött igen, som alltid! Men jag har massa bra jag kan trösta mig med. Förutom självaste mamma och pappa har jag ju faktiskt mammas sex and the city-box, Big bang theory (rätt stavning är tvivelaktigt) och massa filmer på min terabite förtillfället liggandes vid pappas dator! Och detta är inte allt! Vi har en helt oöppnad Aladdin ask OCH en orörd marsipanlängd som min pappa har gått och gömt någonstans. Namnam.

Förresten gjorde vi ju pepparkakshus! Skrev jag det? Halv tre på lillejulafton blev det klart! Eller halv tre på julaftonsmorgon, beroende på hur man ser på saken. Jag hoppas ni kan se likheten.

Ännu en kväll i Laholm till ända. Julen är förbi och dagarna går framåt mot nyår och tillbakafärd mot Oslo. Ångesten börjar komma krypandes nu, hur ska jag hinna träffa de som jag verkligen vill? Hur ska jag hinna och hur ska de hinna? Jag borde vara tacksam att pojkarna åkte iväg mot Dalarna. Men just somehow är jag verkligen inte det. Dålig jävla timing.

Jag är förtillfället ganska irriterad. Ja, opepp. För sån är jag. Opepp, pepp och depp i en salig blandning. Och såhär på julen, mysinställning. Jag har inte varit så mysig och faktiskt trött på länge som jag varit sen jag kom hem. Som mina kloka föräldrar sa, det är inte förrän nu som jag tillåter mig själv att koppla av. Jag har jobbat konstant i fyra månader men längsta ledighet på fyra dagar en gång. Vilket i sig inte är dåligt. Men med tanke på att jag efter det jobbade 20dagar i sträck, minst 8h/dag och sen haft totalt två dagars ledigt i både november och december, så kanske det inte är så konstigt man är sliten. Som sagt. Borde vara tacksam att ni åkte bort så jag inte skulle känna mig tvingad hinna träffa er med. Men det är jag inte.

Men jag e int bitter! Vad får er att tro det? Underbara människor kvar här i LA och Halmstad får jag ju bara mera tid med. Om de har tid för mig vill säga. Okej, jag är jävligt bitter. Men det är söndagkväll, min mage spökar satan och är förbaskat trött. Jag är bitter. Men vet ni vad? Jag har hört att det är okej ändå. Och jag ältar. Jag bjöd till. Jag intresserade mig och ställde frågor. Vad gjorde du? Vissa saker kommer aldrig lämna en. Inte mig.


Jag är bitter!

Min högra hand har blivit avkapad. Bort skuren i totalt mörker. Jag kunde varken känna eller se något. Min högra hand. Den som sköter kommunikationen med allt och alla. Håller mig i takt och uppdaterad. Och en gång i månaden ger mig grymt dyra räkningar. Min mobil börjar gå mot graven.

Eller. Saken är som så. Den fungerar liiiite. När man får igång den vill säga. Ska jag ta hela historien från början med alla pinsamma detaljer? Okej, sure. För en gångs skull ska jag vara fullkomligt ärlig. Hur snuskigt det än må vara.

Igår var det lördagen den 19de. Efter två timmars sömn efter utflyttningsfest (kanske skulle nämna det inte var våran, vi bor kvar, utan Kalle och Viktor som sa hejdå till markveien) var det dags för ett tungt pass på posten. Jag var uppe med tuppen och packade allt och fixade min färddryck som skulle förtäras i förberedning till tjugoårsgillet på kvällen. Iväg och hela dagen började bra. Det gick snabbt att sortera in posten och vi fick julklapp. Den chokladasken ska du se Matilda! Fan inte dålig. Sen var det då dags ut och dela ut. Och det gick bra till en början. Riktigt snabbt och rätta nycklar till allt. Sen märkte jag hur tiden blev knappare och knappare. Min buss skulle lämna bussterminalen 15:45 och jag började att springa mellan uppgångarna. Kom in kl 15 och slängde allt ifrån mig och sprang mot bussen. Lyckades med stor portion tur hinna med bussen men kände att det inte fanns en chans att hinna till 820bussen. Men skam den som ger sig. Sprang fram till en taxi utanför mitt hus och vips var min packning inne i taxibilen på väg mot terminalen och jag kunde äntligen börja pusta ut. Sen sprang jag ännu mer bara för att hinna till Deli för att köpa milka choklad. Som finns på vart enda jävla Deli de Luca utom just det. Så det var bara att springa tillbaka.

På bussen och jag pusta ut. Äntligen på väg. Så kom vi äntligen in i Sverige och jag kunde äntligen använda min svenska mobil och smsa alla de som jag inte hört av mig till på så länge. Men så började jag känna blåsan tryta och beslöt att gå på toaletten. Sagt och gjort, dit gick jag och det var becksvart. Lyset fungerade inte och jag tog knip-beslutet för att stanna på mitt säte. Dock började jag bli törstig. Det enda drickbara jag tog med mig var färdigblandad grogg och mintuu. Inte de drycker som sägs stödja ens blåsa allra mest. Ju längre tiden gick desto kissnödigare blev jag och beslöt att ta med mig mobilen in på toaletten. Den lyser ju faktiskt ganska bra. Så gick jag iväg igen. In och låste dörren. Satte mobilen i munnen och började dra av byxorna. När jag satte mig ner kände jag att en liten yttepytte hörna på min kofta var lite fuktig/blöt. Förstod inte va tusan det kunde vara utan släppte lös naturens krafter och kissade. Allt var problemfritt.

Sen är det ju så att när du har slått en liten drill brukar det vara ganska så trevligt att torka sig efteråt, så det var mitt nästa steg. Där började det. Handen hade inte ens nått fram till sitt mål innan jag insåg att vätskenivån i toaletten var ovanligt hög. Fick mig en chock. Ryckte till och slopp. Beckmörkt. Fan.

Nästa steg var inte så svårt som man kan tänka sig. Jag agerade utan att tänka. Stoppade ner handen där jag mindes att toalett hålet var och drog upp mobilen. Den lös inte längre. Och jag stod med jag vet inte vad droppandes från min arm. För ja, vätskenivån var ovanligt hög. Tänkte skölja av mobilen under vatten och tvätta mina händer grymt men då det var helsvart och det enda jag fick tag i var själva kranen som var lös, gick detta mindre bra. Jag drog åt mig mängder med papper och drog upp byxorna snabbt som fan och stapplade ut från toaletten och låtsades som absolut ingenting.

Tog ut alla lösa delar och torkade allting på mobilen gruvligt. Men när jag satte i batteriet kom det ett lågt sprakande ifrån den så jag beslöt att låta batteriet vara ute. Förfesten fortsatte och så småningom kom jag till Göteborg, hämta upp Eric och vidare till kalaset. Och jag hade så oerhört trevligt och fick träffa alla jag saknat utan min högra hand. Det fungerade riktigt bra. Idag har det varit jobbigare när jag inte gjort något alls först. Sen blev det en vända till stan för att träffa André som jag inte sett på länge. Fick verkligen bestämma tid och plats på msn innan kan jag ju säga.

När jag kom hem beslöt jag mig för att göra det. Sätta i batteriet och om det inte sprakar sätta igång mobilen. Om det skulle gå. Och tamejfan! Det fungerade! Och först verkade mobilen fungera fel fritt! Tills jag märkte att den konstant satte igång mediaspelaren utan att jag behövde klicka på något. Så fick jag sms, men då gick det inte att trycka längre så det gick inte att läsa dem. Beslöt mig för att ta ut batteriet och starta om. Och vad märker jag när jag ska slå in min pinkod? Det blir bara tre siffror fastän jag slår in fyra. Märkte att två knappar slutat fungera. Nummer 2 och nummer 3. Då nummer 3 är den andra siffran i min pinkod gick det ju mindre bra. Så nu ligger min mobil och har fnatt. Den är inne på "var god slå in din pinkod" för jag kan inte stänga av den. Så låter den vara och då har tangentlåset låst sig och med jämna mellanrum kommer det fram en ruta "för att låsa upp mobilen tryck blablabla" utan att jag rör den. Helt otroligt. Min kära mobil. Imorgon blir det en sväng inom tre kan jag ju lova.

They only hit until you cry.

Lucia står för dörren och vad gjorde jag igår? Bakade lussekatter! Den norska jästen gjorde att det blev femton gigantiska lussekatter och saffran gjorde mig pank. ETT gram för 80kronor! Rena rånet! Det är tur jag jobbar varendaste dag så jag har råd att baka lussekatter med en massa jävla saffran. Så mycket saffran så vi kan förgifta varandra. Fast den exakta mängden fick vi ju aldrig reda på.

Jag har kört bil! Bil i OSLO! Helt sinnessjukt är det. 50% av alla gator i Oslo är enkelriktade och av resterande 50 är hälften kollektivkörfält för spårvagn. Så förvirrande. Lättare blir det inte när man inte kört bil på över en månad och det man kör är en diesel. Behöver jag verkligen berätta för samtliga hur mina två första turer har gått? Låt oss bara säga att spårvagnen var ivägen och x antal kilometer i felkörning. Men, poängen är ändå att jag kör. And i'm loving it! Denna veckan har jag i stort sett bara jobbat på posten. Det är nice. Lönen är bra. Men imorgon börjar racet på McDonalds. Sista veckan. Söndag till fredag. Let's do this!

Lördagen den 19 kommer börjas med postrunda. Sen jävlar kommer jag till 40års kalaset! (Adam + Tobbe = 20 + 20 = 40 simpel mattematik) Och så stannar jag till den första januari antagligen! AWSOME!

Det märks att det snart är jul. Julkalender har dragit igång, chokladkalendern skall förtäras, det börjar bli kallt på gatorna i Oslo och när jag ska skriva "inte" skrev jag fel och skrev "tomte".

Andra december och halv-skatt-månaden november är över och lönen inne på kontot. Oh yeah. Julklapparna börjar att inskaffas men har de svåraste kvar. Och något stort har hänt. Jag skall nu packa mitt pick och pack och lämna McDonalds! För jag har fått nytt jobb! It's awsome! På studentkafé. Och på posten som lördagsbud. So it's awsome. Och i och med detta vänner kommer jag hem tidigare än beräknat! Och kan stanna hemma längre än beräknat! Så efter min postrunda den 19de december kommer jag sätta mig på en buss hem direkt och till 20årskalaset i Björbäck! Trots min onda hals känner jag mig verkligen lycklig just nu. Och! Och! Och! Eric kommer till helgen! Kan det BLI bättre? Ja, för jag fyndade på ICA idag, fiskpinnar och 0,8kg köttfärs för mindre än 60kr! Omg, jag börjar bli så vuxen. För det är vuxet att köpa glass till sig själv när man är sjuk.

Vet ni vad? Jag skulle gå till jobbet efter att jag varit på spinning kl 7.15 i måndags (erkänn i'm good) och gick jättefel. Men, vet ni vad. Det gjorde ingenting för jag gjorde en stor upptäckt. Äntligen hittade jag den. Den lyste upp min väg och min dag. Vad pratar jag om? Den nyöppnade MONKI affären såklart!! Efter flertal sökningar på google där jag kammat noll om var själva butiken kommer att öppna sprang jag nu bara rätt in i den! Och det bästa är att jag kommer hitta tillbaka utan problem. PLUS att den är väldigt mycket större än den i halmstad. Hohoho.

Efter att ha sett andra avsnittet av Superhjältejul på svt1 kom jag in på kanal 2 när norska julkalendern var på gång. Jul i töyengata och handlade om muslimska skomakaren Ali och hans granne som sålde frukt och grönt men inte kunde hålla koll på vilken frukt som hette vad. De svär och är muslimer som bankar i sönder en stereo med hammare. En jude kommer in som har två vänsterskor. Ali hänger upp en julkalender. Har jag missat något eller tänker jag rätt när muslimer inte firar jul?


Jag måste bara visa upp vad jag unnade mig själv häromdagen. Tyckte jag faktiskt förtjänat mig något fint. Och ja, jag blev kär. Trots att den är så inte-Sarah-style. Men erkänn, det är en underbar plånbok?

 

 

Och just det. Soffinflyttningsfesten blev lyckad. Får nog säga jag hade som roligast mellan tre och fyra när vi satt jag, Viktor och Henrik och skrålade med i Nationalteatern. Kvällens höjdpunkt. Kvällen bottenpunkt var när Matildas säng gick sönder. Och dagen efter var det dags att jobba i 14 timmar efter 3 timmars sömn. Då känns det att man lever!