Sarah

Så var det över. Efter ganska exakt 48 timmars firande är det nu över. Två dagar efter och jag känner mig fortfarande aningen bakis och idag har ångesten varit näst intill överväldigande. När jag läste Fridas blogginlägg. När jag åkte förbi Sturegymnasiet. När jag såg Scott på hemmakväll.. Gud nåde mig och alla oss. Hur ska det gå nu?

Jag firade hela fredagen och hela lördagen. Fredagen var min dag då mina laholmare kom till mig. Lördagen deras så jag kom till dem. Fredagen började vid sex-tiden och slutade en sisådär 23 timmar senare. Lördagen började vid nio-tiden och slutade vid fem, halv sex. Mårtenson och Madison. Helt underbara och roliga kvällar båda två!

- Sarah Pontén, har du pojkvän?
- Ja.
- Kyss mig!

Sådär fullkomligt ologiska saker kommer bara ur fulla, glada studenter. Eller, det behöver inte vara studenter.

- Har du din flickvän här då?
- Nej hon är ful.

Fulla människor. Oh ni kära fulla människor.


Så, vad händer nu?
Jag har jobb, grekland, hultsfred, jobb, jobb, jobb, ev ett media-jobb och norge. Detta förbaskade norge. Det ska bli av nu. Det ska det. Först kanske vi ska ta midsommar. Detta fördömda förjävliga midsommar. Jag får ångest bara av att tänka fyra dagar in i framtiden.


Och alla kära människor som läser denna bloggen, ni nio-tio stycken eller vad ni nu är, är det någon av er som har bilder från min student hemma, på mårtenson eller på firningen på madison så snälla säg till och skicka!

För några dagar sen var det exakt 20 år sen pansarvagnarna körde in över himmelska fridens torg i Peking, Kina. De demonstrerande studenterna hade med ens inte så mycket att sätta emot militärens övermakt. 1989 dog ett okänt antal studenter på det torget, enligt Amnesty Internationals beräkningar är antalet upp emot ett tusen. Enligt kinesiska regeringen slutar antalet på tvåhundra. Och nu när det var "årsdag" blev överlevande från demonstrationen bortförda ur Peking och satta i husarrest så att de inte ska kunna orsaka kalabalik. Idag, 20 år senare, finns det fortfarande de som var ledare för studentgrupperna som efter 19 år i landsflykt återvänder och sätts direkt i fängelse. Några månader efter kommer anklagelserna, vilka tydligen kan ändras efter hand. Från spioneri till finansiellt bedrägeri. Ja, varför inte?

Och alla länder här i väster som hoppats på att omforma Kina, påverka så att landet än gång ska kunna bli demokratiskt får i och med den ekonomiska krisen istället låna pengar av kommunistpartiet med sin topparmé, Folkets Beväpnade Polis, som har till uppgift att krossa och tysta ner oroligheter. Ironiskt?

Jag kom först i kontakt med händelsen på himmelska fridens torg under min högstadietid då jag skulle hålla ett föredrag (eller vad man nu kallar det) och ville hålla om något intressant, gärna hemskt, när jag fick tipset. Sen dess har ämnet alltid legat en lite närmre hjärtat på något vis och när det nu uppmärksammandes i media i och med 20årsdagen kändes det aktuellt. Det är så... sjukt att vi västerlänningar har blivit så bortskämda med demokratin så vi struntar i att rösta för vi tror att det ändå inte gör någon nytta. Medan under tiden, det är så många länder runt om i världen inte har den demokratin, de har inget att säga till om. Och säger de något blir det överkörda med pansarvagn.

Min mamma berätta att förr åt de alltid tårta efter att de röstat. Ett sätt att fira, vara glada åt, vår demokrati.
Vem delar en tårta med mig imorgon?