Sarah

Sarah går till massören.

Valde något som hette Total avslappning 60min.

Det ska börja med vatten som ska mjuka upp musklerna i 15 min och sen följas av 45min massage. Jag får gå i ett rum där ett badkar står fyllt till bredden och väntar på mig med 37grader varmt. Mmm. Hon säger att jag kan ta av mig kläderna så kommer hon tillbaka och sätter igång allting efteråt. Massören lämnar rummet och jag börjar klä av mig och börjar fundera på huruvida man ska ha på sig underkläderna eller inte. Jag var ju sten säker på att man skulle det innan jag insåg att jag skulle ligga ner i ett badkar. Är ju inte jätteskönt att gå hem efteråt med dyngsura trosor direkt.

Hoppar ner, badkaret sätts igång med bubblor och blås. Först ligger jag och känner efter lite väl mycket, sticks inte den strålen mot ryggen, ska jag verkligen ligga såhär, har jag huvudet åt rätt håll? Men efterhand inser jag att det faktiskt är ganska skönt och jag bara borde slappna av. Tur jag är så bra på att slappna av.

Men hallå, hur länge ska jag ligga såhär egentligen? Fine det är skönt men kom an, tiden går ju frukansvärt sakta. Lyckas hitta var på badkaret det står hur lång tid det är kvar och inser att det bara är en tredjedel som har gått. Okej. Slappna av Sarah. Ta det lungt och slappna av. Inse hur skönt det här är. Tankarna börjar vandra in i gamla tider, i en gammal tid då jag hade mycket ångest. Då jag gjorde många fel val. Och tänk om, tänk så, tänk det! Avslappnad? Yeah right.

Femton minuter tar tillslut slut, jag reser mig upp för att ta morgonrocken som ligger på massagebädden. Den är fancy vikt med bandet runt den vikta kreationen. Och det sitter hårt. Står och funderar hur det egentligen är tänkt att jag ska få på mig den där jävla saken när de har knutit så att skiten sitter fast. Ka fan?!

Väntar in min massör och funderar på om vi ska vara i detta rummet och ha massagen. Det är himla mysigt och jag ser fruktansvärt brun ut i ljuset, men bordet har ju inget hål för huvudet. Snart kommer hon in och besvarar mina frågor och berättar att jag kan ta av mig morgonrocken och lägga mig ner på mage. Samtidigt som hon gör detta håller hon upp en handduk för sitt ansikte och jag kan för allt i världen inte förstå varför hon gör sådär. Tills jag inser hon väntar på att jag ska göra som jag blivit tillsagd.

Nere och massagen kan börja.

Men bordet har ju inget hål för huvudet. Så börjar med att ligga med huvudet åt ena sidan och blundar. Min massör gör ett attempt till kallsnack "har du fått ett presentkort?" jag bara skakar på huvudet. Jag kommer inte till Total Avslappning för att snacka skit! Det har jag en tid hos frisören för imorgon så jag spar gärna på krutet och kör på avslappning, aka säger ingenting mer än ja och skakar på huvudet.

Får vända på huvudet till andra sidan efter ett tag och försöker bara slappna av och njuta. Tills vi kommer till delen då hon ska massera nacken på något vänster och jag måste ligga med huvudet rakt. Rakt ner i täcket och handdukarna som ligger där. Vilket i sin tur leder till smärre andnöd. Och jag tror jag dregglar satan eftersom jag bara kan andas genom munnen då näsan ligger tryckt i håll och kanter jag inte visste var möjligt. Det gjorde mer ont i näsan än där hon var och tryckte och höll på.

Så mitt i, trodde jag det var, hör man att dörren där ute i receptionen pinglar och hon måste gå ut för att möta och ta hand om den kunden. Visst, fine, det kan jag köpa. Så jag ligger tyst och snällt och väntar och försöker slappna av. "Men oooh, vad är det på den bilden? Får hon salt på sin rygg? Jag vill också få salt det ser myyyysigt ut"

Efter alldeles för länge kommer hon in igen, kör lite slag och grejer i kanske 5 minuter och sen är hon färdig. Var det allt? Kunde hon inte gjort det klart innan hon gick iväg i så fall? Jag får tid att klä på mig och hon ska fixa en kopp avslappnande te. Precis när sista strumpan är pådragen kommer hon in igen. Hon har en sjukt bra timing. Och ger mig en te kopp, säger någonting med ananas och att jag kan sitta här och ta det lungt och dricka mitt te.

Jag sörplar på och funderar på varför jag egentligen gick med på det här. Betala för att dricka te finns det bättre ställen att göra det på. Ställen där man kan göra saker. Sitta rakt upp och ner i ett rum med massagebord och ett badkar och sippa på ett te, som för den delen inte smakar det minsta ananas, är inte riktigt min grej. Bestlutar mig tillslut att nu orkar jag inte mera te eller sittandes i halmstolen och reser mig upp för att gå ut. Precis då kommer hon för att fråga hur det går, säger det, timingen är inte att leka med!

Så när det är dags att betala känner jag att det går an att småtala lite om det nu var ett måste. Men då hon antingen inte ville eller så ville hon men jag hörde inte att hon pratade för hon pratade så tyst, så var det ett misslyckat försök. Jag betalar och får till överraskning att timmen kostade 525kr och inte 625kr, jackpot!

När jag går därifrån känner jag mig väl inte riktigt så mycket som en ny person som jag hade föreställt mig. Lite lättare är kanske axlarna, men det kan bero lika mycket på placebo-effekten.

Får istället syn på systembolaget, ooooh undrar vad en flaska mintuu kan kosta! Jag kan ju inte fira nyår utan mintuu. Och hepp snepp drogs kortet en andra gång för idag. Men eftersom jag var säker på att massagen skulle kosta 625kr kan man ju se det som att Mintuun bara kostade 90kr, och DET är ju ett riktigt kap.


By the way, havs-musik med vågor som böljer och måsar som skrönar är INTE avslappnade musik.

Lite norsk - svensk ordlista.

Nysgjerrig = Nyfiken.
Nyfiken = Nyligen slagen av örfilar.
Fik = Örfil.

Helgen är förbi och med den innebar

Nobelmiddag. Vi samlades fem tjejer för att förtära både mat och vin hemma hos oss här på Jens Bjelkes. Klara stod för exellent mat i renaste nobelklass. En hel del prisutdelning fick vi också utdelat. Både inom kategorierna Awesomeness, Fred, Kemi, Fysik, Medicin och Litteratur. Medaljer och tequila shottar utdelades till samtliga. Klockan halv två stod en taxi klar för att ta oss mot Hard Rock Cafe. Efter en väldigt lång färd hem och somnandes till Grusomme meg i sängen, vaknade vi upp dagen efter och ser en walkie talkie från självaste Hard Rock som vi fick med oss ifrån garderoben. Woho!

Glöggkväll. På lördagen efter en dag på stan med både julklappar, födelsedagspresent och snöbollar samlades ett gäng hemma hos mig för att dricka glögg i mängder, äta pepparkakor, skumtomtar och för att lyssna på mitt tjat om min kommande awesomea lägenhet. Med ett awesome kylskåp, har jag berättat om det? Kvällen stod för mångkulturellt och internationellt med representanter både från Italien, Frankrike, Norge, Sverige och lite importerad norsk fast från Asien. Och jag vet inte om man räknas som en bra värdinnan eller dålig när man har gått och skrikit "Glögg, Awesooome, glögg glögg glögg nam nam nam" så mycket att besökarna inte ens vågade säga ifrån att de inte tyckte det var så gott.

Kaffesöndag. Jag som bara skulle ta en yttepyttejättesnabb sväng på stan slutade med att jag var hemifrån mellan 14 - 19 med avklarad tur på bokhandel, butik och kaffe-fika. För att inte nämna skitsnacket som man lyckas klara av. Och nu får jag lov att äta sushi igen för nu har jag gjort det där som skulle. Wopidoo. I helgen då jävlar.

Men ni ska veta jag längtar hem till jul och ledighet. Vila.


Den som kan se vad den stora pepparkakan är kommer att få mycket ära och ödmjukhet från mig!

i said i'd rather be with your friends mate cause they are much fitter.

Så nu är familjen Jens Bjelkes, även kallas Familjen Pro66, även kallade Skrik & Panik, officiella kickboxare! Första bältet är taget med 15 poäng i bagaget och ett diplom i handen. För att inte nämna träningsvärken en söndag som denna. Med värk i ben, rygg och armar blev det aldrig någon storslagen firning igår. Vi delade en flaska bubbel och försökte tagga till. Kari, en tjej ur klubben som också graderat sig, kom förbi. Hon var trött och gick hem. Vi försökte tagga till och somnade på soffan. Innan klockan slagit tolv var lägenheten på tredje plan slocknad, trots en otrolig bas ur en av grannlägenheterna.

Sen tror jag aldrig att min telefon har låtit så mycket som den gjort idag av sms och samtal. Ska väl inte klaga. Men det kunde väl varit någon annan dag än en söndag. Söndag är min våga-vägra-jeans-dag, samtidigt som det är aldrig-i-livet-att-jag-sminkar-mig-dag ihop med då djävulsk träningsvärk. Dagens aktiviteter bestod av att pulsa sig i snön till gymmet, pusta stånka och stöna där en timma, halka sig runt på stan, liten fika/lunch/sällskapsaktivitet, storstädning och Grusomme meg. Som var en fullkomligt underbar film! Och har ingen aning om vad den kan heta på svenska.

Nästa år kan nog fantamig bli ett händelserikt sådant. Om jag lyckas slicka chefens rumpa och få ledigt en vecka i februari. Och om jag får ett samtal som kallar in mig på något jag aldrig gjort förr. Ja, starten kan lungt sagt bli spännande. Med flytt och nytt kollektiv. Nu ska jag bara besluta var det nya året skall firas in någonstans.

Alltså detta facebook.. Vad vore vi utan det? Nu kan vi hålla koll på alla jämt om vi vill. Vilket vi i dagens informationssamhälle säkerligen vill, därmed gör. I alla fall. Men alltså. Jag fattar inte.
Igår gjorde min jobbkamrat slut med sin flickvän över facebook. Först och främst det. Över facebook. Och folk tycker det är illa i SMS. Sen är det panik att han måste ändra sin status. Fix it, fix it, FIIX IIT! Jag fattar det inte. Jag kände aldrig någon panik att ändra statusen. Även om man gör slut och faktiskt inte är i ett förhållande så är man väl inte direkt sugen på ett nytt ändå på en gång? Visst, du slipper prata med alla. Det är väl ett plus. Men ändå. Nej, jag kan inte riktigt köpa det där. Paniken.


I övrigt känns det mest som om jag går på autopilot och bara gör saker utan att egentligen veta om det. Jag börjar bli trött och lider troligtvis av vitaminbrist gånger tusen. I Norge finns ju inte vitamin på brustablett. Helt jävla otroligt. Och det är allt annat än lätt att hitta nougat till bakning. Ibland förstår jag mig bara inte på detta landet.
Så det där med autopilot. Till exempel stod jag i garderoben på jobbet (som jag refererade till som sängen till Klara, hmm) och kollade ner på mina fötter när jag bytade strumpor. Hmm... När hann jag egentligen att klippa tånaglarna? För nyklippta är dem men jag kan sannerligen inte återkomma när det här hände. Autopilot bekräftad.

Julen är efterlängtad.