I keep a close watch on this heart of mine. I keep my eyes wide open all the time.

Ännu en söndag går till sin ända. Och jag får nog säga denna gjorde lika mycket nytta som förra. Var och träna med ida. Resten spenderades i sängen/soffan och lite i köket. Då jag gav Matilda och Viktor smakprov på min legendariska kladdkaka. Den var länge sen man smorde ihop! Smaskens!

Ibland så tänker man lite. Framförallt på postrundan då man bara går runt utan större fokus i några timmar. Igår var jag kanske lite väl tankspridd då jag klämde fingret i en postkasse och lyckades råka ut för de minsta små olyckorna. Och mer pepp blev man ju inte när man får ett SMS av päronen i Thailand "ohh det är så varmt här..." medans jag fick gå runt och akta mig för nedfallande istappar. Iallafall, mycket tänketid. Igår kom tanken hur allt blivit här om Hanna inte åkt hem. Då hade de istället vart hon, jag och John istället för de nuvarande. Jag kommer inte så långt i mina tankar mer än så. Vi hade två månader ihop och de är jag tacksam för, för jag hade kanon de månaderna. Och de kommer vi ju alltid ha hos oss, eller hur?

Helgen har bestått av, förutom jobb, filmkväll (äntligen sett fight club) och utgång. Allting blev knäppt och idag förstår jag inte hur vissa saker uppstått... Trevlig helg men funderar på om inte förra eller förra igen var bättre. Men varför jämföra? Snart är det en ny!

Och vet ni vad?! Älskade syster kommer till Oslo! Hon kommer i mars och börjar nog redan i huvudet planera allt jag vill visa!

But I see sunset in your eyes.

Jag mår bra! Känslan av att må bra.. Det går bara inte att beskriva!

Jag trivs på mitt jobb. Jag har trevliga människor runt omkring mig. Jag har härliga människor att bo ihop med. Jag har kompisar hemma i Sverige som har seriösa tankar runt en flytt till Oslo. Jag har vänner därhemma som jag saknar och längtar tills jag kommer träffa nästa gång, men jag vet jag kommer träffa dem igen! Jag har fantastisk pojkvän som trots han är långt borta vet han fortfarande tycker om mig och jag om honom! Jag har precis bakat bullar som "sockerfria"-Jonas också tycker om. Jag är så bra! Jag mår så bra så jag klarar av att vara själv utan att få ångest! Jag valde själv att stanna hemma och baka bullar med mig själv, istället för öldrickar kväll på bygdöy allé. Jag är duktig. Jag har städat hallen och bakat bullar och tvättat tvätt. Hah. Vuxenpoäng till mig! Minus med dagen idag är att vi fick en räkning. Men men. Och vet ni vad? Bredbandet levereras på måndag! POÄNGEN RAMLAR FAN IN TILL MIG!

Imorgon blir det postrunda och fest i gamle Oslo. Väldigt spännande med nya lägenheter att checka in!

And i know that it's a wonderful world but i can't feel it right now.

Växthuseffekt. Koldioxid som studsar tillbaka på jorden och värmer upp glaciärer som smälter och medeltemperaturen kommer höjas. Jag säger bara det, vad fan hände med växthuseffekten? Att dela ut post i mer än 20 minusgrader (jag ska väl vara tacksam jag inte jobbade dagen då det var 32 minus och tappade känseln i benet) har lett till spruckna händer och röd näsa. Har flera nätter i rad smort in händerna med olja och sovit med plasthandskar. En natt hann jag inte ens somna innan händerna var snustorra.

Eric åkte med mig hit och sen efter ett par dagar hem och nu är han i Arvidsjaur. Och ingen har maten på bordet när jag kommer hem. Suck... Träningen har jag dessutom tagit tag i. Och jag stormtrivs på mitt jobb. Slutet gott, allting gott. Eller? Min julklapp tog nu precis slut. Mitt Norge-godis. I och för sig. Slutet gott. Mums.


No more champange and the fireworks are through, here we are me and you.

Feeling lost and feeling blue. Som det brukar till att bli dagen efter. Nyårsdagen då allting känns lite jobbigt. Inte minst att jag om 2,5 h ska sitta på en buss i 6h till min nuvarande hemstad för att vara framme där kl 6 på morgonen och vara på jobbet kl 9. Nej, inte sådär jättetaggad på det. Men min partner in crime ska med, och jag vet inte vad som skulle kunna kännas bättre än just precis det! Eller akkurat nå som vi alltid säger i Oslo!

 

Nyåret blev nog ändå något utav en succé. Jag säger detta i bästa välmening, men hade verkligen inga större förväntingar på kvällen, med tanke på all ångest jag hade över den. Men med bästa vänner, fina damer och herrar, och min egen James Bond (fast med smokingen uppknäppt) kunde det nog inte blivit bättre. Inte just då. Kvällen började med en liten mörk blick från Lina då vi, på grund av mig, var alldeles försena. Men i bilen fick hon leka med min nya fina leksak och blicken var ett minne blott! Inte ens när jag påminde henne om förra nyårsfirandet och tjejspyan m.m kom den fram. Alla var på himla bra humör. Det var god mat, jävla massa snapps, lekar och även dans på alla de sätt. Hemma dock tidigare än förväntat men Eric hade ju en liter kvar på sin Asti som skulle ta slut. Så vi satt och snacka fram tills mamma och pappa kom hem från sitt. Då fick herrarna röka cigarr i sann nyårsanda och vi diskuterade frikort. Jag säger då det...

 

Vanlig "nyårsanda" brukar jag alltid, tjoho tjohey! 2010 kommer bli något speciellt! Och det vet jag med att det kommer bli. Efter ett halvår i Oslo ser det ut som en sommar i Laholm och Halmstad. Men vad väntar sen?

 

Nu börjar min semester närma sig sitt slut och om tolv timmar är jag på postkontoret i torshov igen. Det är med skräckblandad förtjusning jag åker dit men jag gör det och vet det kommer gå bra!

 



Seems to me now, that the dreams we had before are all dead,
nothing more than confetti on the floor.
It's the end of a decade, in another ten years time.
Who can say, what we'll find, what lies waiting down the line.
In the end of 2009.