Cause you've got a friend in me.

Frida Josefsson anländer femton minuter försent med Swebus nr 820 till OSLO!

Vädret var fantastiskt och efter att ha vandrat hem och lastat av hennes lilla packning (den var HEMSKT liten faktiskt) gav vi oss ut på promenad och jag visade en av de fina gatorna.

Vi kom fram till Majorstuen där vi tog en fika efter mycket om och men. Jag fick även mina spanska kunskaper satt på test! Helt jävla otroligt att när jag en enda gång säger dos, då är det till en spanjor..

Jag visade Frida sevärdheter som Colosseum bio, Vigelandsparken och Slottet. Vi körde på äkta turist style. Vi smälte in i turistgruppen med pensionerer som smör i solsken.

Efter en promenad på tre-fyra timmar återvände vi hem där vi gjorde ombyte och länsade frysen på allt grillbart. Matilda anslöt och vi drog tillbaka till Frognerparken där Ida hade hållt en plats i solen åt oss. First price is the shit säger jag bara!

När solen gått ner återvände vi hem för en kväll med importerat svenskt lösgodis och neger-ballerina och  mean girls. En perfekt skitsnackarkväll!

Dagen efter åt vi mäktig müslifrukost och tog varsinn dusch. Frida inspekterar?

På varsinn bysykkel kom vi sakta men säkert fram till stan. Vi arbeta systematiskt av weekday och monki som låg överst på listan innan vi tog Zara, h&m och allt allt annat.

Vi tog en lunch på FRiDAYS så nu har även jag testat det. Ceasar Chicken Sallad var nice, men inte sååå nice. Efter det fortsatte vi Karl Johan ner och turistade oss, så som äkta turister gör.

Efter en lååååång shoppingtur och alldeles för många kassar från min sida (alldeles för få från hennes) gjorde vi oss lite finare för att hämta kebab från Mevlana (lokala kebabhaket) och dricka cider i parken.

En fin tisdagskväll som denna beslöt vi oss att ta en uteserving. Men då det blåste utav helvete satte vi oss inne och mös med cider och vin. Vin vin vin. Mobilen kan väl även representera en viss del av kvällen då det blev både fyllesms och samtal till folk i LA. Stackare!

Vi höll till på Café Sara, där jag gått förbi och tänkt det ska man prova, men aldrig gått in.

Helt plötsligt var klockan två och vi hade nästan klämt en vinflaska var. Emma hade kommit och det var dags att försöka få ut kontanter, vilket inte är så lätt i väktarstrejk så ingen bankautomat har pengar.

Väl hemma med kakan som gjorde hela Oslo resan värd besväret, eller?

Vi var dryga utav helvete mot min roomie som skulle upp kl 6 och jobba, och lite svordomar och hot förekom från hans sida. Men hey, tro mig när jag säger att det är inte mer än rättvist.

Dagen efter till frukost körde vi vidare på turistlooken såklart. Mitt huvud var tungt och gårdagens heavy müslifrukost fanns inte en chans att jag skulle få i mig så det blev en apelsin.

Till hemfärden behövde Frida lite dyr norsk frukt, trots att hennes mamma noga varnat henne!

Turist Frida tackar och niger för sitt besök hos familjen Paulus Plass i Oslo och jag hoppas det blir på återseende! Dock blir ju nästa gång på Jens Bjelkes gate men det är bara närmre stan och vinet! Frida, tack för en kanon"weekend" såhär mitt i veckan. Tisdag natt när klockan närmade sig tre och vi var på hemväg. Jag, rådiggandes till We no speak americano hoppandes och dansandes, och du kämpar med att få något vettigt sagt i telefonen. Det finns bara ett ord för en kväll som den. FREACKING ASSOME! And that my friends is a true story!

 


Si tu le parle ‘mmiezzo Americano?

Opps. Jag hade skrivit värsta långa (i alla fall några rader var skrivna) inlägget som jag aldrig publicerade för jag orkade aldrig avsluta det. Det innehöll ett stycke om att jag tog beslutet att bli en livsnjutare och inte bry mig om vad jag äter och dricker utan bara leva. Ett stycke om min stundande fotbollskarriär. Och ett stycke om beachparty med jobbarfolk.

I och med att det kändes lite utdaterat raderade jag det. Dels på grund av att jag och Klara idag skakade hand på Projekt 66, komma ifrån norge med två sex-pack, ett på magen och ett sex-siffrigt konto. Dels på grund av att efter en match och en träning med fotboll kan jag inte ens gå utan att ha ont i mina ljumskar. Och dels på grund av att jag hade en ännu bättre utekväll med jobbarfolket i helgen.

Projekt 66 sattes väl nästan igång redan idag då jag och min blivande (och dåvarande) roomie skrev på kontrakt för ny lägenhet till hösten. I slutet av juli flyttar Klara in! Jag kommer så fort jag kan efter portugal! Och jag kommer även att fortsätta mer seriöst med fotbollen, som jag har gjort smygpremiär i nu. Hoppade in på den rafflande matchen Manglerud Stars - Borgen. Resultatet? Jag kunde inte gå eller skratta på två dagar på grund av träningsvärk. Och så var det ju utekvällen med regn, vin, vin, vin, robotdans, en bricka med drinkar och shots, do the robot, vandra, dansa, dj på det lokala kebabhaket, 20 svenska kronor i dricks, lite robot. Nailed it! Jag väljer helt enkelt att bortse från de tingen som drog ner på kvällen.

Dagen efter var jag date (för första gången i mitt liv) till Erika som vart bjuden på 25-årskalas! God mat och trevligt sällskap, även om jag var lite off efter fredagen, men det slutade ändå med ett näääääääästan gratis inträde och dansandes natten lång. Inte minst till we no speak americano.

Crazy weekend gone wild....?

 

Eller inte!

 

 

IMORGON KOMMER FRIDA OCH JAG GLÄDJER MIG NÅGOT SÅ VANVETTIGT MYCKET ATT FÅ TRÄFFA MIN GAMLA FINA FINA VÄN! FREACKING AWESOME!


Jag vet en man i Göteborg, han kände ingenting. Han hade sålt sitt hjärtas sorg till alla däromkring.

Frukostinlägg. Ihop med en handduk som byxor och ett glas där jag har Biola (äckligare variant av activia, dock lika dyr) med müsli i. Detta får jag i mig med hjälp av en stor plast slev. Då vet man det är dags att köra igång en full maskin när att äta blir mer en större utmaning än själva tillagningen.

Sommaren har kommit hit och det är fantastiskt. Åtminstone på väg till och från jobbet. På jobbet är det också varmt. Men hade hellre haft varm på grund av solen än på grund av hamburgeroset. Jag köpte mig dessutom ett par nya löparskor för inte så länge sen. På köpte fick man Nike-någonting-någonting som i alla fall gör att man kan mäta hur länge man sprungit och hur långt o.s.v. Detta har också lett till att jag vill ut och springa mer och mer bara för att testa min nya mackapär. Sprang en sväng imorse och här i veckan sprang jag hela 7 km! Quite impressed for myself! Har varit otroligt duktigt nu på senaste. Men vad gör man inte för lite tankeflykt?

Helgen var då som sagt Karlstad. Helt underbart mysigt att träffa Martin igen! Det var ungefär precis det jag behövde en lördag som den. Vi kollade på fotboll, aktade oss för regn och drack massa massa vin med alla studenter. Dagen efter fick jag mig en tur på universitetet och solning och fick testa Timmy's. Det var tydligen inte bara gott som fyllemat. Hade riktigt jäkla kul. Och ett samtal som fastnade i mitt huvud kan jag inte sluta skratta åt.
- Men vadå får?! That's it?!
- Jaa, en fyra stycken och lite hönor.
- FYRA STYCKEN?! Inte ens en hel flock?
- Njae men sen har vi ju en bagge också.
- VA? Insekter?!
No offense, men stockholmsdialekten gjorde det inte riktigt bättre.

Jag försöker i alla fall se framåt numer. Helgen kommer bli nice, ikväll ska jag se Hugo för första gången på Blå. Skulle sett honom tidigare men jag och Emma blev vackert visade till dörren.. Imorgon ska vi på ett eller annat sätt fira av Sara. Söndag tänker jag bara lapa sol hela dagen. Sen är det ytterligare en jobbvecka och på fredagen är det jobbet som bjuder på mat, musik och dricka. Efter det var det ju tänkt med Baseballs, dock fick jag nyligen veta att konserten blivit avlyst så vi får väl se. Frida Josefsson kommer hit på besök. Sen kommer mina päror. Det blir flyttstädning och sen Peace & Love! Därefter kommer tre veckor som fastighetsskötare. Jag kommer fylla 20 och då kommer jag befinna mig i Portugal!! Tillslut känner man bara, what the heck, grab the opportunities you are given. Och det andra jag tänkt mig blir definitivt inte. Sen får vi se. Det blir Oslo för mig i höst. Mig.

Jag förstår inte. Det är inte komplicerat. Det är ingenting. Det är tomt och det är jobbigt och det är bara ingenting.


Jag vet en man som sprang ikapp alla sina nederlag,
han var så rädd, mest för sig själv och sina egna andetag.