And I've been there before, I held up the door for every stranger with a promise. But I'm holding back, that's the strength that I lack.
Häromdagen tog jag bussen hem från träning. Vi var ganska många som skulle på och när bussen väl kom lite försenad så släppte killen som stod närmast bussdörren in alla andra först. Något högst ovanligt när alla vanligtvis stressar på i panik för att de ska behöva stå. Även om de bara ska två hållplatser. Sen visade det sig att vi skulle av på samma hållplats också. Han reste sig upp i ganska god tid och ställde sig redo vid dörren medan jag ställde mig upp i samma stund som bussen bromsade in (inte alltid helt lätt att hålla balansen i en fel timning ska sägas). Men likväl så väljer han att släppa av mig först. Jag skyndade mig inte, jag stressade inte utan stod och väntade på att han skulle gå av men han gjorde en vinkning med handen "gå du först du".
Och jag kom för mig själv att tänka "Vad var det för tokigt med honom?". Till och med dubbelkollar så han inte är en tok/crazyperson som sen följer efter en. Men nej, han skulle på andra hållet. Han var bara en snäll människa. Och så blir jag nästan lite rädd. Är det mig eller världen som det är fel på?
You must know life to see decay, but i wont rot. And on this mind and on this heart, i wont rot.
Ibland är livet lite för bra. Det rullar på lite för fint. Nästan så man väntar på att något ska hända, vilket är fullkomligt onödigt att gå och ödsla en massa energi på. Man ska ju njuta! Jag var på spinning, hujedamig så tungt det är, och en av låtarna som spelades var "Jag ljuger så bra" med en-av-de-tjejerna-som-alltid-är-med-i--melodifestivalen-men-som-jag-glömt-namnet-på-just-nu. Och kom på mig själv att sjunga med i texten, "Jag kan klara mig själv, går ut varje kväll, komma hem när jag vill. Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen utan dig tätt intill. Har min tidning i fred och en säng som är bred, bättre kan ingenting vara". Och det stämmer. Det stämmer så jävla bra. Utom då att jag ljuger inte.
Så helgen bjöd oss på strålande sol och upp emot 20 grader. Det togs kaffe på olika kafeer efter hur solen gick, vi spelade fotboll tills solen gått ner och grillade när det var alldeles mörkt och det blev midnatt. Gick på sex visningar på olika lägenheter och mina funderingar till att bli fastighetsmäklare styrktes ytterligare. Igår körde vi i kollektivet drinkmåndag och tog oss en Strawberry Daiquiri som tog en halv evighet att laga men smakade fint. Idag hade jag äntligen på mig mina saknade kickboxningshandskar och körde efter 9 dagars uppehåll. Men det tas ju igen snabbt när vi åker till Turkiet på Fredag.
Har verkligen inget vettigt att säga. Men jag mår bra, allt är bra, det rullar på. Har kollat mycket gamla blogginlägg och bilder så saknar LA och alla som hör där till. Saknar lite hur det var, men gillar ändå hur det är. Det var det där med att inte älta en massa gamla saker. Tänka sig, kanske jag har vuxit upp lite?
Och går livet ändå lite mer min väg (man blir ju aldrig nöjd) kanske jag kan få vara med i Norska Mästerskapen i Kickboksing. Det hade varit tufft.
© 2011 CARL CELIUS. WWW.KAMPSPORTFORALLE.NO. ALL RIGHTS RESERVED.
And there will come a time you'll see, with no more tears. And love will not break your heart but dismiss your fears.
Kommer ni ihåg för några år sedan när det inte var en cirkel som snurrade runt brevid/istället för muspekaren när datorn arbetade, utan det var en timglas som vändes upp och ner hela tiden? Varför bytade man egentligen ut det? Vem bryr sig på riktigt om det är ett timglas eller en cirkel som visar att datormaskinen tänker, det är lika irriterande vilket det än är.
Dessa senaste dagarna har jag åkt tillbaka till den tiden då det var ett timglas, när jag suttit och skrikit på mina Simmar om att de måste skynda sig på toaletten eller att festen måste vara lyckad, sluta tjura nu. Och hepp snepp har tydligen sex timmar gått förbi utan att du vet ordet av det. Där har jag varit de senaste två dagarna. Efter att ha gett upp hoppet om ett fungerande Mulle meck på datorn fick jag låna Malins The Sims 3. Och helt plötsligt flög timmarna, även när jag aldrig lämnade lägenheten. Man tror att åldern skulle ha en påverkan så att man inte skulle sugas in lika lätt i Simmarnas värld. Det är fel.
Jag har bara lämnat lägenheten två gånger dessa dagar jag inte har mått något bra. En för att köpa mat/godis/andra nyttig/onyttigheter och en för att köpa dammsugarpåsar. Ja, man kan undra om dammsugarpåsar inte kunde väntat med att inhandlas? Och jo, självklart var inte det något akut som mina fyra roomies absolut inte kunde göra. Jag bara fick för mig att jag behövde nya påsar NU! Så om jag fick lust skulle jag kunna dammsuga mitt rum. Har jag det? Självklart inte.
I alla fall. På min rutt mot Clas Ohlson med de billiga dammsugarpåsarna, stötte jag på en reklamskylt som riktade sig till ungdommar mellan 16-20 år. Oh, undrar om det gäller även när man fyllt 20 tänker jag och börjar notera adressen innan jag inser att, fan. Jag är ju till och med förbi 20 nu, jag fyller ju 22 i år! Och åldersångsten drabbade mig med ens. Kanske är därför jag fastnat så hårt för Sims ännu en gång, som en 21-ålderskris.
But our friends are back, so let's raise a toast, cause i've found someone to carry me home tonight.
Vi är inne i slutet på årets första kvartal. Om inte länge ska vi ställa om klockorna till sommartid och vinterns spår börja sakta men säkert smälta bort. I helgen var det premiär för årets första joggningsrunda ute (i Oslo) och hittade nya delar av staden, fick tecken om att en Londontripp måste bli av och vinters små kvarvarande isfläckar. Alltid sådär halvkul att upptäcka var det finns is kvar när man är ute och springer. Men jag tog mig en mil, även om det var sjukt mycket längre och tyngre än sist.
Detta kvartalet har verkligen vridit min dygnsrytm helt galet. Jag har varit uppe med tuppen i veckorna vilket har lett till liknande helger. Vaknade igår, en lördag, klockan halv åtta. Som att jag redan har kommit in i yngre medelåldern, vid 21 års ålder. Men så fick jag ju väldigt mycket ut av dagen! Har haft en helt perfekt helg måste jag säga. Lördag började med 1,5h sparringsträning, följt upp på en gång med basket i 2h swe - france. Vet inte vem som vann men huvudsaken var att jag faktiskt gjorde två klockrena tre poängare. Det är allt som räknas.
Fortsatte i träningsandan och coachade Ida medan hon gymmade. Kanske är personlig tränare något att fundera på? Men träningen blev snart ogjord när kvällen intog och våran tacos slinkit ner. Då blev det öl, drinkar och glögg. Fantastiska hemgjorda saffransglögg. Vi skulle fira St Patricks day och hade dagen till är tagit på det gröna som fanns i garderoberna men slutade med förfest fram till halv två, för att gå ut på närmsta puben, köpa en öl innan ölsalget stängde, för att fortsätta efterfesta hemma. Och sent blev det..
.. och dåligt har vi alla mått idag. Började dagen i liknande tradition som förra helgen fast med skönsång till Spice Girls. Oslo bjöd på sin finaste sida så vi tog oss ut för att ta en kaffe i solen. Blev sittandes på busshållplatsen utanför husen i någon timme och bara lapa sol. Köpte oss lite pizza, kollektivdäckning i min säng framför film och så vaknar jag av att telefonen ringer och Morten säger jag måste vara på Megazone om 15 min. Det var dags för paintball och lekar.
Och tro mig när jag säger det, gör det inte bakfull. Det är inte värt det. Att springa runt i en trång labyrint med alldeles för mycket människor som vill skjuta dig med en mask för huvudet som gör att det nästan inte går att andas är ingen hit. 15 min kändes som år och den enda jag träffade var på mitt egna lag. Efter det laddade vi om för sumo och hinderbana där vi höll lagen Skandinavia vs France. Det var minnesvärt. Mycket minnesvärt.
2012s första kvartal inleddes med bakfylla och ångest (som alltid efter nyår) och har också avslutats med det. Innan jag återigen ska ingå min nyktra bana när vi drar till Turkiet om mindre än två veckor!
You were young, I was not old, but our story was not told. But torn apart by greedy hands.
Jag och Ida var på konsert för att se svenska Mustasch. Ett band som verkligen levererar live. Klockan är 21:45 och bandet som står på scenen är inne på sin andra låt.
- Ida, alltså, en lite dum fråga här, men är det Mustasch eller förbandet?
Ida knäcker sig och tycker det är helt fantastiskt att jag följer med på konsert utan att veta vad vi ska se.
Ida knäcker sig och tycker det är helt fantastiskt att jag följer med på konsert utan att veta vad vi ska se.
- Jaha, så det är förbandet då alltså..
Ida skrattar ännu mer. Nej, det var inte förbandet.
...
Jag och Ida var på Kilroy resebyrå här i Oslo. Vi ska som bekant ut och resa i höst. Men att göra något mer än att snacka har vi inte riktigt gjort. Så nu tänkte vi bolla lite tankar med en kunnande, och det visade sig var väldigt tur. Kan inte minnas sist jag kände mig så dum. Ja, förutom konserten då.
- Hejsan! Vi vill ut och resa! Kan vi prata med dig?
Jora, de går kjempefint. Hvor skal dere da? Hva vil dere gjøre?
- Allt, vi vill se allt. Hehe.
Ja okej og på hvor lang tid? Og hva for en budget har dere?
- Vi har satt av ett år... Men ja vi vet inte riktigt.
Med andra ord visste vi ingenting. Inte ens om vad vi konkret faktiskt ville.
...
Jag och Ida tog med Caroline ut för att fira hennes födelsedag. Efter en tequila för mycket fick jag väldigt ont i huvudet medan Ida och Malin som tillkommit under kvällen drog vidare. Dagen efter var hela kollektivet vakna vid tio och körde nostalgi schlager låtar med sång och dans. Hela kollektivet utom Ida som fick vakna till våra vackra stämmor och stamp i golvet.
...
Så vad har jag då gjort utan Ida? Jag var på ett födelsedagskalas på krypavstånd där jag inte kände folket i början av kvällen men helt plötsligt kände jag alla och hade till och med en kusin och fick folk att prata svenska. Tror det var min flaska glögg som stod för det. Jag har tränat och räknar ner dagarna till turkiet. Med andra ord har vi det väldigt bra här i Oslo. Och våren har kommit. Våren är här!
Och! Fick bästa komplimangen ever på jobbet av en kunde idag:
- Har dessverre tomt på småmynter men ellers hadde jeg gett fordi du er kjempeflink!
- Har dessverre tomt på småmynter men ellers hadde jeg gett fordi du er kjempeflink!
Udda, så enkelt att vara udda. Leva i det dunkla, säga nej till allt.
Helgen i LA, på vår fina västkust, var mer än tillbelåtelse. Hann med vad som var möjligt och lite till. Massa mat inhandlats för att börja mitt nya liv och lära mig laga ordentlig mat!
Köpte en ny bok i helgen, "Alla monster måste dö" och efter 40 sidor verkar den mer än lovande! Ska nu inte göra en lina och rekommendera boken hur varmt som helst efter 50sidor för att senare inse den inte var så kul och inte orka läsa ut alls.
Men det kan bara vara i Nordkorea en magsjuka är reaktionen på en så kallad kulturchock och erbjudas en stor spruta för att det ska bli bättre.
