Sarah

Aaaah. Ytterligare en dag i Frankrikes huvudstad har nu seglat förbi. En mycket sen sommardag med strålande sol och tjugo grader gav mig ypperliga tillfällen att strosa runt och njuta av staden, livet och helgens Disneyrus.

 

Ja, Disneyland var helt awesome. Ungefär som jag hade föreställt mig att det skulle vara när jag var åtta - fast lite bättre. Lite snyggare. Lite vackrare. Lite fantastiskare. Musiken som bara satte pricken över i:et och gjorde mig generad över att jag i 22års ålder får gåshud av Disney. Två dagar och extrema mängder pengar senare, men så värt det. Bilder kommer när jag återvänder till min bas, Laholm.

 

Annars går dagarna här på bra. Jag spenderar förmiddagen själv med lite träning, tv-serie eller promenerandes till klockan blir ett. Då möter jag upp Eun med klasskamrater och vi tar oss lunch följt av kaffe och deras läxläsning. Jag antingen läser spanska eller snackar skit med en som inte har läxor. Hittills har det mest blivit skitsnack. Vi strosar runt, upplever, ser, shoppar till kvällen kommer då vi tar en middag (i stort sett alltid ute) och ännu mera skitsnack. Har fått höra historier från alla världens hörn och tips om ditt och datt. Sen blir det hem till ett avsnitt Here comes honey boo boo eller två innan vi sover sött. Ironiskt nog oftast jag före Eun, som går upp två timmar innan mig.

 

Mamma och pappa, håll i hatten nu, för jag har blivit vuxen! Från en kräsen och envis unge som petade ur tryffeln ur tryffelomeletterna har jag nu frivilligt (och betalt för det) prövat både sniglar och grodlår! Haha! Inte ens jag såg den komma. Men det känns faktiskt lite coolt. Nu kan jag berätta historien om den gången jag var i Paris och åt grodlår i ett av deras China Towns. Som inte alls var lika uppenbart som det i Liverpool.

 

Kan också berätta historien om när jag var och köpte vandringskängor i en fransk specialist butik på franska. Ska tillägga att jag inte egentligen kan ett ord fransk mer än Jag heter Sarah och en sång om en stor elefant. Butiksbiträdet kunde självklart inte någon engelska men med en del fransk-engelska ord och mycket kroppsspråk gick det vägen. Det var verkligen spänning i vardagen.

Sega i påsen _ O _ O R - fick mig att vilja slita håret av huvudet när jag till min fasa insåg. Jag klarar inte av ett juniorkryss. Ett barnkorsord där första pris var en glasscheck, värd 25 kr. Lösenordet fick jag ut och det var GOSIGT. Men inte fick jag ut hela korsordet utan att fråga min kära mor. Med ens kände jag mig inte som 22 år gammal.

 

Så nu har jag faktiskt flyttat hem från Oslo som var mitt hem de senaste tre åren. Som gjort att jag blivit mästare i Svorsk, fått upp ögonen för kampsport och insett att även jag kan göra saker i köket. Även om det every now and then ger mig en matförgiftning. Jag har fått mycket mer stå-på-anda och vill hellre möta min rädlsor än gömma mig bakom familjens prickiga soffa. Och jag har provat på mycket nya jobb.

 

Som förvirrade 19 åringar anlände jag och Hanna till Oslo den 25 augusti 2009. Med en stor mängd CVn och uppkopplade på grannens internet började vi vårat jobbsökande. Redan innan vi åkte upp hade jag fått en samtal från en Camilla på McDonalds så dagen efter ankomst hade jag en intervju bokad. Och trots en del språksvårigheter gick intervjuen vägen, dagen efter blev jag erbjuden jobb med uppstart någon dag senare.

 

En fast anställning på alla våras Donken där jag höll mig kvar i hela fyra månader. Och även om det var långa månader så lärde jag mig mycket om stresshantering, frenetiska pipanden, vad som är ett laaaan (av en kines som inte kunde säga r) och hur det är att jobba natt. Jag träffade mina första vänner, varav en blev en av mina bästa och som jag nu ska resa iväg med i åtta månader.

 

Men då mitt första Norge-mål var att tjäna massa pengar och sedan ut och resa (ett halvår senare, inte tre år) så var jag självklart inte nöjd med ett jobb. Ett av mina utdelade CVn gav mig napp på ett mycket litet men centralt 7-Eleven. Där jag säkert jobbade i hela en månad innan det gick i konkurs. Hann under den månaden i alla fall äta min beskärda del av sjokoladeboller till personalpris, 4 kr styck.

Efter det fick jag ett nytt extra jobb som postbud på lördagar. Så tre av fyra lördagar gick jag ut med post i snöstorm och 30grader kyla under min första Oslo-vinter. Det var inte helt lätt att köra fram en tung postvagn genom snövallar på 40 cm, men med våld och vaselin går allt. Fick även under min Posten-tid köra bil för första gången i Oslo, som gick lite hur som helst när man hamnade bland spårvagnar, bussar och på fel håll på de enkelriktade gatorna.

 

Strax innan jul slutade jag på McDonalds och tog bussen hem för att fira några kompisars 20årsdag och tappa en ny mobil i en toalett. Den 2 januari var det tillbaka upp till Tigerstaden och två dagar senare hade jag första dagen på mitt nya jobb på SiO, Studentkafeene i Oslo. Jag minns hur skönt jag tyckte det skulle vara att få slippa stekoset och röken från frityrerna. Bara för att få höra jag skulle jobba ihop med en italienare på universitetets hamburgerbar Tank.

 

Men där blev jag! Provanställningen gick ut i juni då jag blev erbjuden fast jobb och även slutade på Posten. Jag skulle inte komma iväg och resa i det närmaste så lite mera liv och lite mindre slit var planlagt inför hösten. Det blev hela 1,5 år på Tank hamburgerbar och en italiensk bror extra. Hösten 2011 fick vi däremot möjligheten att få göra något nytt och öppna det första bageriet på Blindern - Oslos universitet. Han fick leka med sin foccacia och jag fick fullupplärning som bagare med fullt ansvar för bröd och sötvaror (gjærbakst som vi så fint hade som samlingsnamn). Och mycket av det jag lärt mig har jag ändå tagit vidare, just nu. Innan allt faller i glömska. När jag väl tackade för mig och för min tid på SiO hade jag lärt mig mycket om service och kakor och bröd och, inte minst, mig själv. I tillägg har jag även lärt känna människor från alla delar av världen och utvidga mitt språkförråd med olika nödvändiga fraser som En jägare utan en hund är en bra jägare - på franska. 33 folk från en speciell italiensk stad spatserar när de går in i staden - på italienska. Och såklart Vad heter du - på portugisiska.

 

Min sista Oslo sommar spenderade jag på plats till skillnad från tidigare då jag varit på resande fot lite här och var. Det var dags att jobba 200% så att pengarna till den äntligen kommande resan skulle finnas. Jag återkontaktade min gamla chef på Posten som gav mig ett sommarjobb utan problem och fick ett mycket oväntat samtal från en restaurang/bar i Sandvika, lite utanför Oslo. Så om dagarna gick jag milavis med post och postvagn medan jag om kvällarna antingen stod bakom baren och serverade öl, eller på andra sidan och drack öl. Det var jobb 7 dagar i veckan, och lite då och då ett 16h jobbpass. Men det var ändå en jävligt rolig sommar där jag alltför många gånger försökte lära mig själv att det inte är så bra att efterfesta fram till kl 06:00 när man ska på jobb 10:00. Men så lever man ju bara en gång.

 

Och här sitter jag nu, arbetslös för första gången någonsin. Utom de två dagarna när jag flyttade till Oslo och hade intervju. Jag ska dessutom förbli arbetslös i en 9 månader till.

Jag saknar att vara sysselsatt och lite mindre panik uppstår när jag tänker på att jag inte kommer jobba på tio månader. Efter ytterligare en vecka kommer troligtvis mina tankar att låta annorlunda och efter ett antal månader kommer jag väl aldrig att vilja jobba eller göra något igen. Men just nu är jag rastlös till tusen.

 

 

Så i ett försök att hålla mig sysselsatt har jag slängt på mig gamla SiO-paltor, roffat åt mig pappas Superdad-kockmössa och varvat med bakning av sjokoladeboller och spanskaläsning.