To live without you, its gonna hurt but it heals to.

Jag mår helt vanvettigt illa. Urk.

Men man får skylla sig själv som äter krabbelurer, clementiner, mörk choklad, ännu mer clementiner, lite chips, mackor, ännu en clementin och en banan. Blä. Inte så konstigt jag mår illa. Positivt på så sätt att jag kanske inte kommer slänga i mig en massa biogodis.

Jag kan bara inte riktigt släppa det. Det är väldigt många saker jag i och för sig inte kan släppa nu på senaste. Jag förstår så lite känns det som. Inte för att jag är en sådan person som måste ha koll på allting hela tiden. Men jag vill i alla fall gärna veta lite. Eller ... Nej jag vet inte vad jag ska komma till nu. Det finns saker jag inte kan släppa och om jag inte släpper dem kommer jag inte kunna gå vidare heller. Sen finns det saker jag inte kan släppa men har egentligen ingen anledning till att släppa heller. Jag som hade tänkt att sluta skriva i koder i min blogg och bara köra på raka rör. Men det kan jag inte. Inte riktigt än. Är helt enkelt för blyg för det.


För jag förstår inte hur det kan betyda så mycket för mig. Jag förstår inte. Men man måste kanske inte förstå allting heller.
 

En låt som aldrig dör.


Kommentarer
Postat av: Frida

and it will get better in time


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback