i swear it's true
varit med älsklingen och med vännerna. nu är det lov och snart är det fikadags med chicsen. imorn är det ikea och väla som gäller:)
so it is
och jag försöker prata med dig för att få det att bli bättre. men hur ska något kunna bli bättre om du inte bara säger vad jag ska göra? du kanske har sagt det men du har aldrig direkt sagt vad jag gör för fel. jag vet inte om jag orkar mycket längre. jag kommer alltid att finnas här för dig när du behöver mig, det är inte en lögn. men för att kunna finnas här för dig krävs det att du hör av dig när du behöver mig. det kanske är det som är grejen. du behöver inte mig längre. vi är inte bästa kompisar längre. det är kanske bara så det är. jag hör av mig till dig, både när jag behöver dig och inte behöver dig. men vad hjälper det.
jo, jag vet, blablabla
man ska inte skriva en blogg om det utan prata med personen och blablabla
men den här personen kan ju inte prata med mig heller. utan hellre undviker mig helt och hållet
hur kul är det att prata med den personen då?
dessutom när man har försökt ett antal gånger utan att lyckas. man ger upp tillslut.
vecka 42
jag bara skriver en massa kryptiska och självklara meddelanden till personer. och aldrig riktigt vad jag gjort. det var ett tag sen nu i alla fall. så, vad har sarah gjort nu v. 42?
måndag:
det var skolan. sen åkte jag med pontus till sannarp för att hälsa på dodo. till stan och senare hem till honom. vi pratade och gjorde slut. gråtkalas för mig, och enbart mig. nu är det bekräftat, vi har gjort slut. det var bäst så, men jag saknar honom något helt galet. efteråt åkte jag hem till frida och lina för att prata av mig innan jag åkte hem, mådde skit och sov.
tisdag:
det var skolan. ett tag jobbigt, ett tag konstigt och så var det ett tag. vi pratade knappt. sen efter de två lektionerna så åkte jag till stan och mötte elina och louise. de satt och fika och sen vandra vi runt i lite små affärer. stack hem och typ, plugga, tv och prata i telefon. mådde bajs så det var lika bra att gå och lägga mig.
onsdag:
det var skolan. först var det lugnt. men sen kom ju något. jag förstår inte, den kommentaren, eller den meningen, för det var knappt en kommentar. och jag klarade bara av halva multimedian. fick inget gjort och ville bara gråta. så åkte hem. pratade i telefon och för att rensa huvudet cyklade jag till höka (8km) där jag sprang 4km och sen cykla hem. hjälpte lite men sov direkt ändå.
torsdag:
det var skolan. den kändes inte riktigt lika tung idag. hur jag mår är upp och ner och torsdagen var verkligen upp. jag var glad. sen efter skolan var det hem och plugga historia. lisa undra om jag ville med på pump och varför inte rensa huvudet idag igen? efter den kom frida så jag stannade på body balance innan jag var hemma och sov också. första gråtfria dagen.
fredag:
det var skolan. jobbig, du bara gjorde så att man var utanför på något sätt. men det var inte ditt fel, det bara blev så helt enkelt. provet var bajssvårt med. hade tid i stan och shoppa på h&m. sen var det hem och en snabbis övningskörning för första gången. helkul. sen hemma en kort och till stan. träffa elina och vi vandra runt. sen "supersugen". ganska kul men ganska b. drog till henne men båda var helsega så la oss i varsinn soffa och kolla film innan jag åkte till stan. träffade malin, viktor, oskar och massa som skulle med bussen. hemma, blev nästan förtvivlad och sov. ångrar verkligen jag inte sov hos elina.
lördag:
upp och hoppa. pratade med pontus typ första gången på msn. kommer väl dröja tills nästa. sen övningskör (33km/h den du!) och ut till laumann. det var nintendo wii och John Tucker must die. hem och lite vila innan samling på laholmia pizzeria med tjejerna. smaskelismask och hem till lisa. döläskig film och massa tjejsnack. förlåt för mitt sammanbrott men i övrigt trevlig kväll.
söndag:
sov gott. det var längesen. hjälpt till med lister och dukat inför maten. fixat mediekommunikationen via mail och jobbat jobbig jävla matte. rensat i garderoben så högen till släng blev två soppåsar och en del traderamaterial. sen har jag suttit här. såg match point, och tydligen kommer vissa undan med allt med sin satans tur. andra gråtfria dagen.
he left no time to regret, kept his dick wet. with his same old safe bet
me and my head high, and my tears dry, get on without my guy
you went back to what you knew, so far removed from all that we went through
and I tread a troubled track, my odds are stacked, I'll go back to black
we only said good-bye with words, I died a hundred times
you go back to her, and I go back to.... us
i love you much, it's not enough, you love blow and I love puff.
and life is like a pipe, and I'm a tiny penny rolling up the walls inside
we only said goodbye with words, I died a hundred times
you go back to her, and I go back to...
i go back to, i go back to black
jag är rädd
saknaden är ofattbar
fastän du är där och jag ser dig varje dag så saknar jag dig något helt otroligt. och igår grät jag inte på hela dagen men nu kan jag inte hålla tillbaka. jag saknar dig så det gör ont. och du kan inte ens titta på mig. jag vet att det antagligen är lika jobbigt för dig som för mig bara att vi tar hand om situationen på olika sätt. jag saknar dig och jag tror det märks. jag vill få veta hur ditt liv är, hur du mår och vad du gör. men jag kan inte ställa sådana frågor längre. jag vågar inte, för det första verkar du knappt ens bry dig. det är som om jag inte finns för dig. och sen är jag rädd att om jag skulle t.ex fråga vad du skulle göra i helgen att du skulle tro det var som jag frågor för jag liksom vill bevaka dig. eller något sånt. hur fan man ska säga. jag vet inte. jag vill inte bevaka dig. jag vill bara vara en del av ditt liv. jag saknar dig så jävla mycket jag vet inte var jag ska bli av ibland.
det är inte det jag inte tycker om att vara ensam eller är rädd för det. visst, jag är ovan vid att alltid åka hem direkt efter skolan och att typ inte vara kvar i stan och att åka hem själv. det är jätteovant men det går ju att vänja sig. men jag vill inte. det var så bra emellanåt. och nu kan jag inte ens se de dåliga sakerna liksom. man blir så förblindad när man saknar någon så man ser bara då det var bra. typ alla gånger vi spelade supermario tillsammans, eller när vi spelade fotboll vid lagan och gullbrandtorpsskolan och sköt in bollen på gården. eller när vi bestämde en helt vanlig onsdag att ta en mys kväll med film och godis och bara bara mysa. eller när vi var på bio hela tiden och konstant, när vi höll handen på stan. jag kan bara tänka på alla de gånger vi varit tillsammans och gjort saker, bara suttit hemma och snackat. just nu tänker jag till och med på alla de gånger vi har bråkat. och visst fan, det har varit jävligt jobbigt med allt jävla bråkande. men du har ändå i slutändan fortfarande varit min och jag din. och fastän jag vet att det är bäst såhär och att ingen mådde bra tror jag faktiskt att det skulle ha hjälpt om vi bara träffades lite mindre. jag bara tänker mig hela tiden att jag ska komma hem till dig ikväll, imorn eller söndag och prata och reda ut allt och bara mysa sen. vara lycklig för att du är min. för att jag får vara en del av ditt liv. jag kan inte sluta tänka tanken att jag aldrig mer kommer få komma hem till dig, inte heller ha dig hemma hos mig. jag kommer aldrig mer få träffa gamla nisse eller få se dig kyssa din dataskärm eller spela Halo 3. det känns så jävla jobbigt.
sen när du inte ens kan titta på mig, vänder ryggen till mig och låtsas att jag inte finns gör bara allting så jävla mycket jobbigare. visst, det är väl ditt sätt att ta hand om sorgen. att bara frysa ute mig, totalignorera mig och allt. jag vet det är så du handskas med saker och ting. men det känns ändå som att du redan har kommit över en. det känns inte det minsta som om du faktiskt saknar mig eller som att du faktiskt älskade mig. det är det som är så jobbigt. för samtidigt vet jag att om du nu tycker allting är jobbigt och du saknar mig och allt så skulle du ju aldrig visa att du mådde dåligt i skolan liksom, varför i hela världen skulle du om du kan låta bli? jag bara önskar att jag kunde prata med dig. men det går inte som det är nu. det bara går inte eller hur?
jag är mycket medveten om att jag har människor som bryr sig om mig och tycker om mig och vill träffa mig. jag vet det mycket väl. men det är inte det. jag känner mig som sagt inte ensam. jag bara saknar. saknar något galet. och det känns så jävla jobbigt att känna att jag sitter och saknar en person som inte saknar mig tillbaka. jag kan inte låta bli att tänka tanken att jag skulle se dig med någon annan. hade jag sett dig med någon annan nu, jag vet inte vad jag hade blivit av. allting hade bara känts som en lögn. 11 månader av lögn. jag tänkte på det häromdan. vi sa att vi blev tillsammans den 11/11. sen satt jag och tänkte. vi var tillsammans i 11månader och 4dagar. men sen avr de ju de där tre dagarna då vi egentligen hade gjort slut. alltså var vi tillsammans i 11 månader och 11 dagar. hm. undrar om 11 betyder tur eller otur då liksom? galen är jag.
men man blir nog galen. jag trodde aldrig någonsin att jag skulle falla för någon så stenhårt som jag har fallit för dig. jag brukar aldrig bli direkt beroende av någon utan klarar mig för det mesta själv och med kompisar. men nu är det som det är. jag älskar dig fortfarande, och förlåt om jag kanske stirrar på dig i skolan men jag vill att du ska se mig, märka mig. jag vet inte när jag kommer sluta. jag vet inte hur lång tid det kommer ta. det enda jag vet är att vissa dagar kommer vara helt sjukt mycket lättare än andra.
jag ska försöka att sluta skriva också. men man kan inte prata med alla om det. de kommer vilja strypa mig tillslut av allt pontus-tjat. jag får hitta ett annat sätt att reagera av mig på. hur vet jag dock inte nu. jag bara saknar dig något otroligt och önskar så innerligt att du i alla fall kunde ha tittat på mig. sett mig. sett att jag fortfarande finns. jag existerar fortfarande. jag har inte försvunnit, jag vet inte om det hade varit lättare eller svårare om jag gjort det i och för sig. nu har jag börjat att svamla. men det är så skönt att bara sätta sig ner och skriva. så kommer det ut. men om det behövs många bloggar för att jag ska sluta tänka på det överhuvudtaget, det är ju omöjligt.
jag kan inte förvänta mig saker av dig längre. att du ska se mig, att du ska prata med mig, att du ska ge mig uppmärksamhet. jag kan inte förvänta mig att träffa dig varje helg, varje dag. jag kan inte förvänta mig att du ens ska skriva till mig på msn, kommentera bilddagbok eller blogg. jag kan inte förvänta mig att du ska finnas där för mig när jag som mest behöver dig. även om allt det där är vad jag önskar mig mest vet jag att jag inte kan vara sån
it's okey in the day, i'm staying busy. tied up enough so i don't have to wonder where is he?
got so sick of crying, so just lately. when i catch myself i do a 180. i stay up clean the house,
at least i'm not drinking, run asround so i dont have to think about anything. that silent sens of contens,
that everyone gets. just disappears soon as the sun sets.
his face in my dreams, seizes my guts, he floods me with dread,
soaked in soul, he swims in my eyes by the bed, pour myself over hem, moon spilling in
and i wake up alone
if i was my heart, i'd rather be restless. the second i stop the sleep catcher up and i'm breathless
this ache in my chest as my day is done now, the dark covers me and i can not run now.
my blood is running cold, i stand before him. it's all i can do to assure him, when he comes to me,
i drip for him tonight, drowning me, we bathe under blue light
his face in my dreams, seizes my guts, he floods me with dread,
soaked in soul, he swims in my eyes by the bed, pour myself over hem, moon spilling in
and i wake up alone
and i wake up alone
bara ord som måste ut
- klart vi kan fortsätta vara vänner, riktigt nära vänner
- nej jag kommer inta att ignorera dig i skolan
- jag kommer sakna dig
- vi kan ju fortfarande träffas i stan eller kolla på film
och precis hur mycket menade du av allt det här?
hej då älskling
så det är ett hejdå. hejdå pussar, hejdå kramar, hejdå sovkamrat, hejdå kärlek, hejdå älskling. och sen ett hej: hej min-vän-som-redan-vet-allt-om-mig.
just nu känns det inte direkt som vi är vänner. men det är inte konstigt. det är inte underligt. men vi är i alla fall inte ovänner. och det är en lättnad som är så galet stor hos mig.
ja, jag har det jättejobbigt just nu. allting går så upp och ner. jag är glad, ledsen, grinar, gråter, skrattar, ler, glad, ledsen, gråter, vill dö, skrattar, glad etc. och så går det runt. jag saknar dig redan nu. efter en & en halv dag saknar jag dig. ditt skratt, din lukt, din kropp. den du var tillsammans med mig. jag saknar oss.
mitt hjärta har gått itu, men jag vet att det är för bådas skull och för vårat bästa. ja, jag vet att jag tjatar om det men jag intalar mig själv det. även om jag gråter och mår skit vet jag att det var det bästa. vi vet ju inte vad framtiden har framför oss. kanske blir vi lyckligast såhär, eller hittar tillbaka? alone we stand together we fall apart man vet ju inte. vad jag vet just nu är att jag verkligen ska försöka vara vän med dig och hitta tillbaka till den gamla sarah, hon som var stark och oberoende. hon som var mer glad än ledsen. hon som inte blev svartsjuk över minsta lilla. hon som hade sin frihet.
alla mina vänner, alla som jag svikit eller tappat en bit på vägen ska jag finna igen. jag har inte övergett er även om det har verkat så. men nu har jag tiden till att visa det. jag älskar er, behöver er och hoppas ni fortfarande behöver mig<3
pontus, du är en underbar, otrolig människa och jag ska vara lycklig jag ens har fått vara en del av ditt liv i elva månadet. du kommer alltid att betyda otroligt mycket för mig och jag hoppas verkligen vi kan fortsätta vara vänner. jag vill inte mista dig helt. jag älskar dig, och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Hej klysché, men det är verkligen sant. jag kommer aldrig glömma de tiderna vi har haft tillsammans och aldrig glömma dig, din person. jag kommer alltid att ha mina minnen. våra minnen tillsammans. jag kommer aldrig att glömma dig
did i disappoint you? or let you down?
should i be feeling guilty or let the judges frown?
cause i saw the end before we'd begun,
yes i saw you were blinded and i knew i had won
so i took what's mine, by eternal right
took your soul out, into the night.
it may be over, but it won't stop there
i am here for you if you'd only care.
you touched my heart, you touched my soul.
you changed my life and all my goals.
and love is blind and that i knew when my heart was blinded by you
i've kissed your lips, and held your head
shared your dreams and shared your bed
i know you well, i know your smell, i've been addicted to you
goodbye my lover, goodbye my friend. you have been the one
you have been the one for me
good bye my lover goodbye my friend you have been the one
you have been the one for me
i am a dreamer and when i wake,
you can't break my spirit, it's my drams you take
and as you move on, remember me, remember us and all we used to be
i've seen you cry, i've seen you smile, i've watched you sleeping for a while
i'd be the father of your child, i'd spend a lifetime with you
i know your fears and you know mine, we've had our doubts but now we're fine
and i love you, i swear that's true,
i can not live without you
and i still hold your hand in mine, in mine when i'm asleep.
and i will bear your soul in time, when i'm kneeling at your feet
i'm so hollow, baby, i'm so hollow
I'm so, I'm so, I'm so hollow
Blog Action Day 2007 - Miljö
Acceptabelt!
Du är varken miljöhjälte eller miljöbuse. Men du kan med små medel nå en livsstil som stämmer bättre med vad som krävs för att uppnå en ekologiskt hållbar utveckling.
För fler tips på hur du kan skona miljön: klicka på "Många bäckar små".
Jag hade varit så duktig och skrivit riktigt ambitiöst om bl.a Sveriges 16 miljömål. Men sen bestämde mitt internet för att inte funka så allting försvann. Vilket är måttligt surt faktiskt. Och just nu har jag haft en i övrigt pissig måndag så är inte direkt på humör att skriva om miljön. Vi måste ta tillvara på den. När vi en gång förstört den vet vi inte om vi kan få tillbaka det. Så cykla, åk buss, släck lampan, handla ekologiskt och gör sådana små grejer som verkligen hjälper till!
för både dig och mig. och jag vet det kommer vara jobbigt ett tag nu
men jag ska ta mig egenom det. jag måste. jag kan. för ett liv efter.
tänk på det som är bra helt enkelt, och håll det där. Jag kommer vara en
levande bergochdalbana nu. men det är så det får bli. för då är det så jag
handskas med det. vi är vänner i alla fall.
det känns bara overkligt att inte kalla dig älskling längre
i aint wasting no more trying
http://nanok.com/blo/
Från att sitta på bussen och gråta är jag nu här, glad som en lärka nästan. Jag tror jag behöver Laholm. Ja, det är en liten, skittråkig stad där det finns en rolig affär och där det aldrig händer något. Men ändå. Jag behöver Laholm och delar av folket för att det ska gå. För att jag ska fungera. Jag behöver min familj. Fastän jag har tyckte det varit hur skönt som helst att vara ensam hemma. Så ikväll är det familjemiddag, ingen klassfest eller något. Och jag ska lägga mig i tid. Upp halv 7 imorn och ULLARED! WOHA! Det händer ju aldrig mig liksom. Ska bli helt galet kul och jag är helt galet shoppingsugen. Gick och ryckte i ett flertal plagg idag i stan. Jag tror jag börjar utveckla ett beroende. Men det kommer lösa sig. Antingen tar pengarna slut eller så får jag söka jobb helt enkelt! DET ska jag evrkligen göra. Någon som har tips på ett jobb som är lätt att få, med arbetstider efter skoltid och som har många ungdomar? Jag är öppen för verkligen ALLA förslag.
in many ways they'll miss the good old days, someday, someday.
yeah it hurts to say but i want you to stay, sometimes sometimes.
when we was young oh man did we have fun always, always.
promises they break befire they're made, sometimes sometimes.
oh my ex says i'm lacking in depth, i will do my best
you say wan to stay by my side, darling your head's not right.
you see alone we stand together we fall apart, yeah i think i'll be alright
i'm working so i wont have to try so hard, tables they turn sometimes, oh someday
i aint wasting no more time
trying, trying
and now my fears they come to me in threes, so i, sometimes
they fade my friend, you say the strangest things, i find, sometimes.
oh my ex says i'm lacking in depth, i will do my best
you say wan to stay by my side, darling your head's not right.
you see alone we stand together we fall apart, yeah i think i'll be alright
i'm working so i wont have to try so hard, tables they turn sometimes, oh someday
i aint wasting no more time
något speciellt för mig
imorse när jag vaknade kändes det som att vakna upp efter en hel kvälls festande. rikigt läskigt var det med tanke på att gårdagen spenderades hemma hos pontus med plugg till 8 och sen tv och försök till att somna. jag vaknade, snoozade 9 minuter, och sen när de var dags att klä på sig bara kände jag hur det snurrade till i hela huvudet. tänkte att det var väl för att jag reste mig för fort så det var ju bara att sitta still ett tag så att det skulle kunna gå över. till slut gav jag upp och gick på toa och borsta tänderna. ett tag trodde jag verkligen att jag skulle spy. förstår inte vad som är fel på mig. mår ju helt knas hela tiden typ. när vi väl kom till skolan lugnade det ner sig och nu är det i stort sett borta. men jag förstår inte varför jag känner så varje morgon jag vaknar. man är inte bakis fyra dagar i rad, alltså är det något som inte stämmer.
det är något speciellt med dig
pontus och pojkarna (marcus & shane) sitter och kollar cs-filmer. jag kommer nog aldrig att förstå storheten i data-spel.
Well I don't feel better when I'm fucking around
And I don't write better when I'm stuck in the ground
So don't teach me a lesson 'cause I've already learned
Yeah, the sun will be shining and my children will burn
Oh the heart beats in its cage
I don't want what you want
I don't feel what you feel
See, I'm stuck in a city
When I belong in a field
Yeah we got left, left, left, left, left, left, left
Now its three in the morning and your eating alone
Oh the heart beats in its cage
All our friends they're laughing at us
All of those you loved you mistrust
Help me, I'm just not quite myself
Look around there's no one else left
I went to the concert and I fought through the crowd
Guess I got too excited when I thought you were around
Oh he gets left, left, left, left, left, left, left
I am sorry you were thinking I would steal your fire.
Oh the heart beats in its cage
Yes the heart beats in its cage
Oh the heart beats in its cage
Vart är jag&världen påväg?
1: Vart fan är världen påväg?
Idag på bussen hem så låg det en metro framför mig. Eftersom mp3n inte hade några hörlurar tog jag tidningen och tänkte jag kunde ju läsa en snutt som underhållning på bussen. Jag förstår inte. Vad håller vi människor på med egentligen? Det var en kvinna som knivhöggs i en affär, man som blev nerslagen med en basebollträ när han skulle säga till en unge som höll på att vandalisera en moped, det var en man som blivit nerslagen med batong, det var en 16-åring som skulle fyllt 17 idag men som blev ihjäl sparkad av killar i nästan samma ålder (91:or), det var skottdrama mellan en 50-åring och 16-åring och så var det polisen som var för full för att komma in på krogen och då drog han fram polisbrickan för att komma in.
Jag förstår det inte. Hur kan 16-åringar sparka på en kille som ligger och hålla på så att han tillslut måste föras till sjukhus och sen får han prognosen att han är hjärndöd och sen är dte inte mer med det. Idag skulle han fylla 17, alltså var han som både jag själv och de flesta jag känner 90:or. Och han blev nerslagen av 91:or. Jag som trodde att vi, ungdomen, var våran framtid. Eller inte våran men världens framtid, är det en sånhär värld vi kommer att ha det framöver? Jag bara fattar inte. Det är liksom unga som gamla som går runt och slår ner folk, saboterar och håller på. Vad är meningen med det? Jag blev flyförbannad när någon snott min cykel, för jag förstår inte meningen med det. Inte alls. Jag menar, inte fan beror det på tv-spel och våld på tv &film. Man kan väl ändå inte bli så påverkad så att man blir kapabel till vad som helst? Nej, jag tänker inte skylla på något av det. Men jag undrar var det kommer ifrån. Jag förstår inte, för en sånhär värld vill inte jag leva i. Jag vill inte vara rädd så fort jag går utanför dörren.
2: Vad sysslar jag med egentligen?
Jag förstår mig återigen inte på mig själv. Vad sysslar jag med egentligen? Varför kan jag inte bara låta människor vara ifred när jag vet att det är de som de behöver? Ibland behöver man tid ifrån människor, även om man älskar dem, men när någon behöver tid ifrån mig, så klarar jag inte av det. Utan jag blir bara påfrestande och jobbig för jag försöker så mycket. Jag måste hålla mig borta ifrån dig för jag vet att det är det du behöver. Tid utan mig.
Jag är inte en del av ditt liv och jag kommer aldrig att bli det igen heller. Visst vi är vänner, och ganska nära vänner dessutom, tycker jag i alla fall. Men jag är inte en del av ditt liv, din vardag. Och det gör liksom ingenting. Jag försöker inte bli en del av din vardag, inte för fem öre. Men ändå kan jag inte låta dig vara ifred. Jag förstår inte varför jag blir så besatt. Jag kan inte lämna folk ifred. Jag är en satans komplicerad person. Ett tag verkar det som om jag inte bryr mig och är upptagen och har aldrig tid och ses. Och sen när man väl får tag i mig och ses och sånt så blir jag helt ... Tvärtemot den jag var innan. Innan var det alltid de som hörde av sig till mig, nu hör jag konstant av mig till dem. Smsar, vare sig de svarar eller inte, jag slutar liksom inte. Helt galet besatt blir jag. Jag är i alla fall medveten om det och nu är det verkligen dags att sluta. JAG VET att du behöver tid ifrån mig och jag ska ge dig det. Även om jag tycker det är skitsvårt.
Jag är skitkass på att stänga dörrar.
madison
i'm sorry he's mine
Oh, it started just like love should
I stole him from my best friend
Not like they were a couple
She just wanted him one night in bed
Oh no, why'd step up girl
can't you see this man is meant for me
Oh oh, won't you roll over girl
This man is for me and only me
And I'm so sad that I stole him
when you wanted him so very bad
But life's cruel when you fall for someone
that don't belong to you
Oh no, won't you dry your tears
in someone elses sweet embrace
Oh oh won't you try .... girl
'cause he's mine and only mine
I'm sorry he's mine
Well I'm sorry that I made you sad
but I am even glader he's mine
He's mine And I'm sorry that I lost you friend
But I would do it once again
random
jag försöker återigen. vi får se om du märker något. tror inte du kommer att göra det. men jag hoppas att du förstår att jag faktiskt försöker. även om du inte ser det. vi ska prata. men en dag när vi ses. då ska jag prata med dig. vi pratade för en två veckor sen också. men det känns som att det nu är min tur att säga till dig. Japp, jag ska prata med dig.
frida har rätt att man antagligen inte fattar ett skit av mina bloggar och att man bara ska prata med människan. JA min vän, du har rätt, jag vet det. men ibland måste man bara skriva av sig för tillfället. dumma med mig är att jag helt enkelt hellre skriver och klagar och låter det gå över sen. men det kanske är lite falskt. och jag ska sluta med det nu.
jag är riktigt glad över mitt liv just nu. jag har en del förändringar att ta itu med men de kommer. jag känner på mig det idag, change is gonna come! idag har varit en så skön dag! jag har bara varit glad, förutom när jag var lite orolig, men men. så är det. så är det. livet känns skönt. idag känns det verkligen som lite av min forna styrka har kommit tillbaka. och jag vet vem jag har att tacka, och den personen ska jag tacka med. för den har gjort så mycket för mig, mycket mer än jag själv någonsin hade kunnat ana.
men mitt humör är ju random så imorn kanske är allting tvärtom. you never know, iaf inte med mig.
alla är inte till lags
NEJ jag ska inte bara sitta här som en fegis och sen låta det gå ur världen utan jag ska prata med den här personen och lösa det. oftast är allt bara ett missförstånd. och även om det inte är det, ska denna personen veta att jag har försökt, jag har försökt. men gills det överhuvudtaget?
jag blir galen på mitt humör. jävla droghumör. fyllehumör. ena stunden är jag hur glad som helst, helt utflippad och bara skrattar åt allt. och sen i nästa så är jag deppig, lättirriterad och tjurig. jag bara önskar att det kunde gå en hel dag utan att jag skulle bli ledsen, besviken, arg eller irriterad. jag förstår inte varför det är såhär. jag förstår det bara inte. är det det att jag äter fel? tänker för mycket? gör fel val här i livet? går på p-piller? är det mens? jag vet fan inte. och jag blir så trött på att inte veta. varför håller det på såhär? varför är jag sur och besviken nu?
OCH imorgon fyller ju Ponte ponken 17 år! ska bli skönt, är ju lite läskigt att vara tillsammans med en minderårig liksom;) hihi. grattis i förskott älskling <3