Sarah

Då har man alltså varit med om ett norskt julebord. Och vilket jävla julbord. Jobb julebord är farligt just i den befattningen att de har gratis/fruktansvärt billig dricka. Det är som upplagt för att ha en otrolig ångest påväg mot jobbet på måndagen. Personligen kände jag inte alltför mycket ångest när jag gick till jobbet och tog en sväng inom gymmet innan arbetstiden. Man mår alltid lite bättre efter massa sömn och en stund i gymmet. Igår var det bara fruktansvärt tråkigt och jag tänkte jag skulle vidga mina vyer och se någonting annat än Fredrikke bygget på Oslo Universitet. Vilket istället resulterade att jag gick in i en jättebyggnad där jag kom in i ett bibliotek och inte hittade ut. No more walk-abouts på universitetet. Jag håller mig där jag känner mig hemma tror jag.

Ångesten var i alla fall inte för hög tills jag började prata med den sjungande spanjoren. Han hade tjatat så mycket om julebordet, att han skulle dit och ha på sig det och bla bla bla. Men jag såg aldrig honom. Så konfronterade honom om det idag, varför var han inte där? "Oh I was there, i came i ate and i went. You even came over and talked to me" Opppps.. Där blev med ens ångesten tusen gånger värre. Och jag bara längtade hem.

I följe med traditionen att den som kommer hem sist vräker ur sig ordspyan sa Klara i alla fall de rätta orden och det känns inte så jobbigt att gå till jobbet idag. Det är som Erika sa "Det borde vara en regel att det som händer på julbord inte ska pratas om något mer och definitivt inte ta seriöst". Vilket är jävligt sant. Jag är ju för all del inte ens hundra på om jag har gjort något dumt eller sagt något dumt men det är ju därför man har sån ångest. Men när jag gick och la mig kändes det bra och jag lät istället tankarna vandra vidare på rim till julen.

I övrigt var helgen alltså bra. Mamma och pappa var här och vi har haft inslag av jul, shopping, sushi (nam nam naaaaaam!) och poker. Det var perfekt att umgås med just fina mamma och pappa när man mår sådär dåligt dagen efter. Och herregud va god sushin var. Och hotellfrukosten. På söndagen åt jag så jävla mycket till frukost så jag behövde inte äta förrän vid halv åtta igen. Och då blev det sushi. Muuuuums.

Nu sliter Sarah snart sitt hår i bitar,
aldrig mer jag på spotify litar!
Teknikens nya under,
men en jävla blunder.
På en inloggning i mitt namn,
trodde jag att spotify skulle ta mig i sin famn.
Istället begränsad tid och begränsat med låtar,
där försvann alla mina livbåtar...

 

Appropå livet här i Oslo, är det väldigt knas,
ett liv till en man gick för några dagar sen i kras.
Han öppnade balkongdörren och tog sig ett beslut,
om att från tionde våningen kasta sig ut.
Ner på asfalt och sten,
han hade inte längre hela ben.
Allt detta skedde utanför min hamburgerbar,
folk skakades om, tystnaden skar.
Men det kanske konstigaste av allt,
är att det ifrån media har varit ovanligt kallt.
Inte ett ord om händelsen på varken tidning eller internet,
kan det verkligen vara rätt...?

 

I helgen var det finbesök på våran gata!
Två vänner från Karlstad kom för att prata.
Vi skrattade, spelade poker och drack öl och vin,
till lördagskvällen gjorde man sig fin.
Ut på staden, dock utan vidare succé,
men vi slapp i alla fall betala entré.
Men vakten tyckte jag fått nog,
och vi till McDonalds drog.

 

Det närmar sig jul, Hasse vår julgran är klädd,
men över årets julklappar är jag inte rädd!
Klapparna är nästan klara,
jag ska typ rimma bara!
Ute i tid och har börjat öva mig i november, nu,
så att det på julklapparna inte blir med nödrim som här, du!

Gjorde "när du blir stor"-app på facebook där de samlar alla status-uppdateringar man gjort. Och eftersom jag använt orden is, natt, helg, bar, fredag och vin väldigt mycket skulle min karriär bli som bartender på Ibiza. När jag blir stor. Inte för att vara den men det känns inte som ett yrke jag vill ha när jag blir "stor".

Men appropå barkunskaper fick jag övat lite här hemma i lördags när helt plötsligt Carmine, Robin och Johan kom på besök. Jag och Klara skulle möta upp dem men snabba som vi är slutade med att middagen stod klar vid nio tiden, vilket gjorde att tiden rann iväg och jag fick ett samtal som sa att de var på väg hem till mig istället. Vi satt vid bordet och hade precis börjat äta när det ringde.
- Okej, de kommer hit istället, de var på väg nu. sa jag när vi la på.
Jag och Klara kollar på varandra.
- ... Men de kan ju sitta vid bordet.
Kollar på stolarna som inte ens syns av berget av handdukar, lakan och kläder.
- ... Men de kan ju sitta i soffan.
Kollar bort mot soffan och ser bara tidningar och ytterjackor.
Vi tittar på varandra.
Och på två röda sekunder är vi båda uppe och flänger runt som tokar för att städa, få det att se hemtrevligt ut. Eller bara... för att få fram lite sittplatser. Kan ju säga att dagen efter var det lite svårt att hitta alla sakerna.
- Så länge inga underkläder ligger framme så går det ju bra!
Besöket kommer och vi samtalar och jag bjuder på vin, sangria och drin kar. Sen ser jag tvättstället som tar upp halva rummet med underkläder.. Do'h!


Idag tog vi en tur till IKEA efter jobbet för att finna vackra julprydnader som ska pryda Hasse Julgran. Klara trodde i sin iver att hon betalade 150kr för en ljusslinga med tio ljus i och som gick på batteri. Som tur var var så inte fallet. På bussen hem var det en spya på bussen som skapade samtalsämnen hos alla. Killarnas framför löd såhär:
- Alltså när jag var liten var jag på bio och då var det en kille två rader bakom som spydde. Men det saboterade inte filmupplevelsen alls! Lejonkungen är fortfarande den bästa disneyfilmen någonsin!
- Hahah, men på bio? Va fan spyr man på bio för?
- Inte vet jag, han hade väl proppat i sig för mycket popcorn eller något..


På trikken hem satt jag och Klara och diskuterade alla felsägningar man gör. För man inte tänker på vad det egentligen betyder. Eller hur fel det faktiskt låter. Som när vi satt på bussen mot en kickboxningsevent och jag berättade för henne om hur dålig hållning Carmine tyckte jag hade när vi tränade senast. "it's your fucking position that's wrong sarah!" och till Klara säger jag "nåja, så Carmine ska i alla fall hjälpa mig med min fucking position" det tar dessutom några minuter innan jag förstår varför hon skrattar.


Och ja just det. Håkan Hellström på Rockefeller i Oslo var helt jävla sinnessjukt bra. Jag tror banne mig det var den absolut bästa konserten som jag varit på. Någonsin.

Ibland kan man ha en dålig dag. Eller bara en dålig morgon. Eller bara en dålig kväll. Eller så bara är man sur en kort stund någon gång. Då försöker jag tänka på olika situationer, konversationer och händelser som får mig att skratta gott!


Soffan är bekväm!! - Från en av de första dagarna i samboskapet Projekt 66 när jag satt i soffan.
Sätter mig ner i soffan för att kolla på tv medan Klara står och lagar mat. Vi har pratat en del och när hennes mobil ringer hör jag inte det eftersom hon alltid har den på ljudlös. Jag kurar ner mig lite i soffan och har det skönt, säger:
- Soffan är faktiskt ganska skön.
"Vad sa du?"
- Soffan är bekväm sa jag bara!
"Va?"
- Soffan är bekväm"
"Ursäkta, va?"
- MEN SOFFAN ÄR BEKVÄM SA JAG BARA, så jävla viktigt var det inte..
"Ursäkta Fred men jag kan inte höra vad du säger för Sarah SKRIKER HÄR I BAKGRUNDEN"


NEEJ  - En kväll påväg till kickboxingsträning.
Jag hade börjat få lite ont i mitt knä av att jag gick så mycket och minns jag rätt så diskuterade vi just detta när jag hör att en cyklist kommer bakifrån. Jag och Klara som går i bredd på en liten väg går jag in bakom henne för att släppa förbi cyklisten. Klara hör inte cyklisten utan börjar automatiskt gå ut åt det hållet där jag lämnade plats.
- .... Sarah är det kanske så?
"NEEEEEJ!"
Klara fryser i sin rörelse och cyklisten kommer förbi.
"Men nej, så är det ju faktiskt inte.."


Adams bröstmuskulatur
En kväll satt vi på ett loft hemma hos Tobbe. Vi hade nog inte jättemycket att göra, men Adam entertainern som han är, slog slag i saken och satte sig på en stol framför oss alla och visade upp sin talang! En duett mellan sina bröstmuskler till något, som om jag minns rätt kan ha varit Alladin - en helt ny värld. Sjukt awesome.


Om jag gråter kanske jag kissar - På trikken hem.
Jag och Ida hade varit på bio och sett Inception. Det var en lång film och jag drack alldeles för mycket vatten under tiden. Och så var det lite sorgligt i slutet. Så jag grät. Jag grät en massa. Sen fick jag springa till toaletten efteråt i panik. Vi hoppas på trikken hem och diskuterar filmen och allt.
- Jag var så jävla kissnödig, det var otroligt, jag har ALDRIG raderat hela min inkorg förr men jag gjorde det i desperation för att få smset som inte kom fram och jag kunde inte tänka smart för jag var så jävla kissnödig!
"Åh jag grät som ett barn"
- Ja jag med. Men jag tänkte att om jag gråter så kommer ju vattnet ut där så då behöver jag inte kissa"
Kvinnan mittemot oss knäcker sig och tackar sedan för att vi gjorde hennes kväll.


Nässkottet - Lääängesen hemma hos Lina.
Vi sitter framför datorn i deras hall på ovanvåningen när Lina känner att hon faktiskt har någonting i näsan.
- Sarah jag har något i näsan.
"Jahaja."
- Men det är något...
Lina sätter fingret för ena näsborren och lutar sig emot mig och börjar andas ut genom näsan och den näsborren där hon känner att hon har något.
- Sarah jag har nåågot.
"Jaha, men du behöver ju inte komma hit med det"
- Men Sarah....
och TJOFF säger det så åker "något" ut som ett skott ur skattkistan, som tar var fick jag det inte på mig.


Bondgården - En sommardag i somras.
Jag har på besök Ida, Rasmus och Anton. Vi beslutar oss för att åka ut till Mellbystrand dagen efter min 20årsfest med Lina och Julia. Vi får självklart skjuts. Efter ett dopp i det blå går vi upp och ligger i sanden när Rasmus helt plötsligt ritar upp en fyrkant i sanden.
- Det här är en bondgård.
Suddar ut den igen. Det var det.


Barbie - många dagar och kvällar med min trogna vän.
Jag och kära Frida Josefsson har spenderat många dagar och kvällar med just dessa leksaker. Alltid rörde det sig om samma dockor i samma roller med liknande händelser. Och alltid var det lika roligt. Ska väl tilläggas att vi inte har drivit med det på ett tag men jag tror faktiskt vi skulle kunna ha exakt lika kul, om inte kuligare idag!


Fitta dig! - en tjejmiddag.
Vi sitter hemma hos Frida. Minns jag rätt är det en kväll i april, möjligt att det var en födelsedagsfirning av just husvärdinnan. Vi hade ätit lite mat och Lina kunde inte sluta prata om Nintendo Wii Fit, där man använde sig av tvspelet för att träna. Hon hade hört att Tobbe hade spelet hemma och hon ville så gärna prova det. Ska väl berätta dessutom att detta var innan deras nuvarande förhållande. Efter att tag tror jag att Julia, likt alla oss andra fick lite nog av tjatet om det nya Wii Fit. Så Julia säger det vi troligtvis alla tänkte:
- Men Lina för fan! Åk hem till Tobbe och ställ dig framför tvn och fitta dig då!


Meloooooon - nattlig diskussion.
Efter en utekväll i Halmstad med utflyttningsfest hos Julia och Pelle har nog Sarah, aka mig, fått i sig lite väl mycket att dricka. När vi beslutar att åka hem har jag det som roligast och är nästan den enda som pratar överhuvudtaget. Först är det egentligen ingen som ens vill ha med mig i bilen hem, men Martin kunde inte lämna mig ståendes på parkeringen vid Östras bröd som tur var. Bilen innehöll mig, Martin, Julia och Simon.
- ÅH! Tänk att alla människor hade varit meloner! Vilken melon hade ni varit då? Hade ni varit vattenmelon, nätmelon eller honungsmelon? Simooon! Vad hade du varit för melon?
"Tjaa, vattenmelon antar jag"
- ÅÅÅÅÅH SÅ TYYYPIIIISKT! Vattenmelon PFFFFT! JAG är nätmelon minsann! Jag är en i NÄTET! Vattenmeloner är ju bara uppblåsta och fyllda med vatten! UUH! JULIA!! Vad är du för melon?
"Nätmelon antar jag"
- JAAAA det är bra! Vi är nätmeloner du och jag Julia, Nätmeloner!


För att inte nämna de oräkneliga citaten från Peace and Love!
- Jag smörjer in min uuuuunderbara kropp
Fyra killar sitter i sina brassestolar och sjunger "pa pa pa pa pa pa razzi"
- Var är Robyn, jag vill ha robyyyyyn!
VINEXPRESSEN!
- Du kommer få en oooförglömlig natt! Vänta bara!
- Vi var ju bara och hämtade en filt...


Kärleks-smset.
Kommer aldrig att glömma en dag när Carmine kom på jobb. Hans flickvän hade varit på besök men hon skulle med ett flyg jättetidigt/jättesent (beror hur man ser på det). Hon skulle ta bussen från centrala Oslo vid tre, fyra tiden på natten. Carmine hade följt henne och sen åkt hem och var i säng igen halv fem och skulle skicka ett fint sms till sin käresta.
- Sarah, you know what i did tonight?
"No. What?"
- So Iwi was going home you know. And we got up at two or three after almost no sleep and i walked her to the bussterminal. Then I walked home and got into bed and all this. I was really tired. It was like half past four. And I write this romantic sms and I send it. To Robin.


Och slutligen i Portugal när Gabby kommer inspringandes första morgonen på plats.
- AAAAAAAH KLOCKAN ÄR HALV TRE! Alltså klockan är HALV TRE! Fattar ni! Vi har sovit bort heeela dagen! Den är HALV TRE!
Jag vaknar i panik, Rannveig går trött bort till sin mobil och kollar på klockan.
- Den är ti på ti för faen.




Jag är faktiskt fruktansvärt glad att jag är en sån person som jag är. Som säger fel saker ibland. Och gör konstiga saker. Och jag är så himla glad att jag har vänner som är likadana. Som kan bjuda på sig själva. Som också säger fel och gör konstiga saker. Det är bara helt awesome. Som senast idag sa jag "Go hard!" till Robin när han sa han skulle gå och jobba lite. Ja, det var ju inte de bästa orden kanske..

En mastodont träningsvärk i armar och bröstmuskulaturen är ett starkt bevis på att projekt 66 fortfarande andas, going strong, till trots att mina ben är aningen fucked up. Alltså. Jag har haft ont i mina ljumskar på senaste och nu när jag tillslut tog mig till en naprapat så fick jag det konstaterat att jag går lite fel, knänen går lite inåt ibland, vilket var mitt problem också med inflammationen på ledbandet i knät. Nu har väl mina ben försökt att vara listiga och satt sig som en irritation i ljumskarna istället för att slita med knät igen. Men framöver kommer det troligtvis bli många extra benböj och specialövningar. Och jag hoppas inte detta ska helt sätta stopp i hjulet för min kickboxing, ska ju ta mitt första bälte i december!

Jobbet går bra, det är inte så mycket att säga där. Vi har ett julbord coming up som nog kommer bli... kind of awesome.

I övrigt händer det inte så mycket. Vi har jul minst en gång i veckan. Gårdagen blev till för att smaka på den oemotståndliga saffransglöggen och baka lussekatter. Med små inflikar av Tekken på xbox. Rasmus har kommit upp nu och han tog med det. Det är nog tur att det står hos Ida och Fanny annars hade nog projekt 66 fått sig en utmaning. I alla fall konkurrens.

Till helgen kommer det förresten att bli en oförglömlig fredagskväll när vi går och ser Håkan Hellström här i Oslo. Som dessutom blev utsålt före Håkan Hellström i Göteborg, hur sjukt är inte det? Klara har även sin syster här så ska bli spännande att se huruvida de är slående lika eller inte.

Det är minsann bara på ett ställe som jag kan spegla mig som en galning utan att känna mig som en tok eller självälskande crazy-person. Och det är på gymmet där alla ser på sig själva som gudar i speglarna. Speglarna där fick mig även att inse att i samma sekund som när jag sätter ner foten i ett steg på löpbandet under en springtid (tänkte skriva timme men insåg att jag aaaaaldrig springer i en timme så tid fungerar fint) så gör sig verkligen gravitationsmakten sig synlig. I en mikrosekund när jag sätter ner ena foten så dras hela ansiktet mer, vilket gör att det tar formen av en bulldog. Väldigt underhållande.
Bara en liten instickare.

Så var helgen förbi och lugnet börjar äntligen att lägga sig här i Skrik & Paniks boning. Julia kom hit och var på besök, finbesök minsann! Dock fick hon utstå både en snarkande och sparkande sängkompis, men när jag bad om ursäkt på morgonen sa hon bara "det är okej sarah, jag vet att du rör dig mycket" och det var så sött så jag tror hon tyckte det var okej på riktigt. Och snarkandet berodde bara på min nuvarande förkylning, vill jag bara säga. Så. Nog om det. Vi var på stan och fick lära oss att flink är ett väldigt nyttigt norskt ord. Eller i alla fall det enda norska ordet som Julia kunde, även om hon inte visste innebörden. Hon fick även utstå min otrolig peppning inför julen som började denna veckan. Först hade jag och Ida årets första julmys med pepparkaksbakning och glögg och julmusik. Det var bara den första av många. Och ytterligare koppar med glögg blev det på lördagen innan bion the social network, som jag inte vet vad jag tycker om. I alla fall var jag och Julia innan det på IKEA när hon fick uppleva den största av mina jultokigheter. Julen är kommen men julavdelningen var en aningen antiklimax. I alla fall hade jag och min allierande från LA och Lagaholmsskolan en mycket mysig helg!

Söndag brukar vara den dagen då jag absolut inte vill göra någonting. Men idag var det i alla fall ett helt annat drag! Uppe med tuppen och följde Julia till bussen för att göra mig en proteinrik smoothie till frukost för att sen ta mig till gymmet och ett härligt träningspass. Hem och gick egenom ekonomin innan jag gjorde mig iordning för, vad jag trodde var, söndagsöl med Carmine och Morten. Wrongie hade jag då det skulle kollas på Formel 1 och de båda drack en Pepsi Max var. Jag lite vitt vin. Alonzo, ooooh Fernando, vann inte och Klara kom förbi och följde med på lite biljard. Det är nog inte riktigt min grej insåg jag men en trevlig tid som ledde till scones med Disney där hemma.

Imorgon ska jag baka ännu mera pepparkakor eller marsipangodis och kanske dricka glögg. Jul jul jul.
De trodde jag var tokig när jag började att sjunga på Bjällerklang mitt på torget. Men vänta bara, they aint seen nothing yet. Den här julpeppen har bara börjat!