And I've been there before, I held up the door for every stranger with a promise. But I'm holding back, that's the strength that I lack.
Häromdagen tog jag bussen hem från träning. Vi var ganska många som skulle på och när bussen väl kom lite försenad så släppte killen som stod närmast bussdörren in alla andra först. Något högst ovanligt när alla vanligtvis stressar på i panik för att de ska behöva stå. Även om de bara ska två hållplatser. Sen visade det sig att vi skulle av på samma hållplats också. Han reste sig upp i ganska god tid och ställde sig redo vid dörren medan jag ställde mig upp i samma stund som bussen bromsade in (inte alltid helt lätt att hålla balansen i en fel timning ska sägas). Men likväl så väljer han att släppa av mig först. Jag skyndade mig inte, jag stressade inte utan stod och väntade på att han skulle gå av men han gjorde en vinkning med handen "gå du först du".
Och jag kom för mig själv att tänka "Vad var det för tokigt med honom?". Till och med dubbelkollar så han inte är en tok/crazyperson som sen följer efter en. Men nej, han skulle på andra hållet. Han var bara en snäll människa. Och så blir jag nästan lite rädd. Är det mig eller världen som det är fel på?
Kommentarer
Postat av: Mamma
Man undrar hur det står till i världen när man tror att vänlighet är nåt konstigt. Tror bara han car vänlig. Puss ps har du plånboken kvar, fniss fniss puss
Postat av: hannah
det är lite läskigt att man tänker så, och så blir man lite arg på sig själv. men självbevarelsedriften vinner alla gånger över naiviteten. och så får man gå därifrån med vetskapen om att världen inte är så hemsk och förskräcklig som man tror :)
Trackback