But our friends are back, so let's raise a toast, cause i've found someone to carry me home tonight.
Vi är inne i slutet på årets första kvartal. Om inte länge ska vi ställa om klockorna till sommartid och vinterns spår börja sakta men säkert smälta bort. I helgen var det premiär för årets första joggningsrunda ute (i Oslo) och hittade nya delar av staden, fick tecken om att en Londontripp måste bli av och vinters små kvarvarande isfläckar. Alltid sådär halvkul att upptäcka var det finns is kvar när man är ute och springer. Men jag tog mig en mil, även om det var sjukt mycket längre och tyngre än sist.
Detta kvartalet har verkligen vridit min dygnsrytm helt galet. Jag har varit uppe med tuppen i veckorna vilket har lett till liknande helger. Vaknade igår, en lördag, klockan halv åtta. Som att jag redan har kommit in i yngre medelåldern, vid 21 års ålder. Men så fick jag ju väldigt mycket ut av dagen! Har haft en helt perfekt helg måste jag säga. Lördag började med 1,5h sparringsträning, följt upp på en gång med basket i 2h swe - france. Vet inte vem som vann men huvudsaken var att jag faktiskt gjorde två klockrena tre poängare. Det är allt som räknas.
Fortsatte i träningsandan och coachade Ida medan hon gymmade. Kanske är personlig tränare något att fundera på? Men träningen blev snart ogjord när kvällen intog och våran tacos slinkit ner. Då blev det öl, drinkar och glögg. Fantastiska hemgjorda saffransglögg. Vi skulle fira St Patricks day och hade dagen till är tagit på det gröna som fanns i garderoberna men slutade med förfest fram till halv två, för att gå ut på närmsta puben, köpa en öl innan ölsalget stängde, för att fortsätta efterfesta hemma. Och sent blev det..
.. och dåligt har vi alla mått idag. Började dagen i liknande tradition som förra helgen fast med skönsång till Spice Girls. Oslo bjöd på sin finaste sida så vi tog oss ut för att ta en kaffe i solen. Blev sittandes på busshållplatsen utanför husen i någon timme och bara lapa sol. Köpte oss lite pizza, kollektivdäckning i min säng framför film och så vaknar jag av att telefonen ringer och Morten säger jag måste vara på Megazone om 15 min. Det var dags för paintball och lekar.
Och tro mig när jag säger det, gör det inte bakfull. Det är inte värt det. Att springa runt i en trång labyrint med alldeles för mycket människor som vill skjuta dig med en mask för huvudet som gör att det nästan inte går att andas är ingen hit. 15 min kändes som år och den enda jag träffade var på mitt egna lag. Efter det laddade vi om för sumo och hinderbana där vi höll lagen Skandinavia vs France. Det var minnesvärt. Mycket minnesvärt.
2012s första kvartal inleddes med bakfylla och ångest (som alltid efter nyår) och har också avslutats med det. Innan jag återigen ska ingå min nyktra bana när vi drar till Turkiet om mindre än två veckor!
Kommentarer
Postat av: Mamma
Längtar efter dej, kul att du uppdaterar lite oftare. Krya på dej puss
Trackback