Sarah

Så var årets höjdpunkt i Norge förbi. Och året i år var så mycket bättre än förra. Det började egentligen redan på valborg när Martin under ett fylle-skype-samtal beslöt att han borde åka och hälsa på i Oslo. Så på onsdagen var det jag som, lite försenad, rusade in på bussterminalen för att hämna upp den ärade gästen. Bara för att varken finna Martin eller buss och ett samtal senare få veta att jaha, det var ju med tåg han kom.

På plats i villa villerkulla fick Martin upp ögonen för allas vår älskade Mulle Meck bygger båtar. Så onsdag eftermiddag inledde ett frenetiskt båt byggande och körande för att lämna Pias badring eller pastorns bibel. ja, han är inte lite glömsk den där. Men mot kvällen blev det mindre sjösjuka och istället rundhet under fötterna. Folk trillade in och ut och lite mintuu, vin och en glöggflaska senare trillade vi samtliga ut till fantastiska Underwater Pub. Och ja, det spårade ur.

Halv tio på morgonen på 17 maj var samtliga i kollektivet vakna. Mer eller mindre frivilligt. En del uppväckanden var finare än andra när jag vinglade runt från rum till rum med en öl i handen. Vi tog oss vidare på champange-frukost där frukostbuffèn à la monsterlik väntade oss. En fortsatt full och glad Sarah tryckte in macka efter chokladfondant efter nudlar efter vin in i munnen. Och pratade. Konstant. Efter bubbel hit och dit drog vi oss till Karl Johan och upplevde 17 maj i sitt esse. För att sedan återvända till champangefrukosten och avsluta dagen med kubb, grillning och en helvetisk bakfylla.

Fredagen var lite tung på väg till jobbet. Men det var en lugn dag. Perfekt för samtliga arbetare på Deiglig. Martin gick sig vilse på vägen men hittade fram i lunchtid så vi avnjöt den ute i solen innan han återvände hem till Mulle. Alkohol var inte något intressant alternativ på fredagskvällen utan istället drog vi på bio i Oslos mäktigaste biosal och såg Avengers. Och ja, den var bra. Till och med mycket bra. Strax innan vi somnade diskuterade vi vilka superkrafter man helst skulle besitta. Martin vill kunna flyga, supermanstyle, inte ironmanstyle.

Lördagen kom och efter frukostens avslutning med Mulle Meck följde jag min vän till ett litet värmlandståg som han hoppade på för att komma sig hem till den kvällens födelsedagsfirning. Själv drog jag en repa på gymmet och försökte tagga till inför vår stundande lördagskväll då vi var hembjudna till Magnus och Caroline. En lugn kväll blev inte så lugn efter ett antal shots och klockan blev fyra innan jag och Dina somnade in så sött till Loke, någon svensk artist jag aldrig hört talas om förut.

Söndagen bjöd på fantastiskt väder, sol, parkhäng och en sjuhelsikes bakfylla.