Sarah

Det var en gång en stad. En mycket fin, lite större stad med kanaler, vackra broar och lutande hus överallt. Stadens invånare var ett trevligt och öppet folk, likaså de som reste dit för att arbeta eller bara resa. Denna staden var en väldigt öppen stad på många sätt och vis. Alla som bodde där kände att de kunde vara sig själva, oavsett religion, sexuell läggning, etniskt ursprung och yrkesval. Ingen behövde känna sig utanför och det fanns något för alla. Såhär såg också alla de resandes som kom till staden, i tusenvis, från alla delar av  världen.

 

Men det fanns många olika anledningar för att man tog sig turen just dit.

 

En del reste bara för stadens finhet - och med all rätt! De som bodde i staden hade troligtvis mer nytta av en båt en än bil på de små vimliga gator och gränderna som gick omlopp mellan kanalerna. En hamnstad i all sin prakt och det fanns också de resanden som kom till staden för att uppleva dens historia. Det handlar om båtar, skepp, sjöslag och en virtuell båtfärd. En virtuell båtfärd som man kan tro ska vara en flumeride-tur men egentligen bara är olika rum att gå igenom. Men inte mindre, om båtens historia.

 

De finns helt säkert de människor, men intressen jag inte kan förstå mig på, som reste till denna staden just för att få sina "intressen" tillfredsställda. För i denna fina, inte alltför stora stad, är mycket lagligt. Mycket som i andra städer inte är det. Här finns det förbjudna åmandes i skyltfönster med röda lampor, alltid redo och alltid öppet. Många undrade om det verkligen var ett frivilligt val eller något värre, men de resandes skulle troligtvis aldrig få veta. Men även om du i början inte kan riktigt förstå det, så blir det obehagligt efter flera gator.

 

Och så finns det en typ av människor som vallfärdades till denna stad. Jag tror dem kallade sig själv livsnjutare, medan de flesta andra bara kallar dem hippies eller junkies. För återigen finns det "intressen" som endast denna staden kunde tillfredsställa utan att någon behövde gömma sig för lagen. Staden håller i nutid på att ändras och hur resanden kommer se ut efter det, vet ingen förrän efter jul. Nu var allt öppet och mer än välkommet och många resanden tog chansen när dem väl kom till staden. Även om det visade sig vara aningen ovärt och att hålla uppe en konversation inte var möjligt.

 

Så var det de resanden som mig och min vapendragare Klara som satt drickandes en onsdagskväll långt in på morgonen, för att sova 40 min innan det var dags att checka ut. Så var det de resanden som oss som satt utslagna på en bänk på torsdagen, svärandes över bakfyllan, när andra resanden går förbi och utbrister "OH look at them! They are soo hiiiiiigh! I wanna be like them!"