forever lost

det kanske är jag, det kanske är du. vem av oss är det som bara tänker på sig själv? det kanske är båda, båda egoistiska? jag antar du vill att jag ska bry mig om dig, jag vill i alla fall du ska bry dig om mig. jag vill inte att du ska tycka jag är den enda som gjort fel. och just nu vet jag ingenting.
jag har ingen aning om du är sur på mig, ledsen på mig eller om det bara är jag som utlöst något annat. jag kan lika gärna hoppa i lagan och flyta härifrån. jag vill inte sitta här. jag vill bara bort. jag vill inte veta om något. jag vill bara allting ska vara bra. men jag antar det inte går att undkomma.
du säger att det går över, och jag tror inte du ljuger för mig. antagligen går det över för denna gången. men det kommer inte försvinna. vi vet båda att det har varit samma sak hela vägen. varenda gång säger du det går över, men det kommer igen, eller hur? någonting går alltså inte över.
prata med mig, berätta vad det är du vill jag ska göra. när du gör vissa saker förmedlar dina ord och ditt kroppsspråk något helt annat än du menar när du sen berättar hur du tänkte. du kanske inte tänker på det helt enkelt. det kanske bara blir så. ibland ser du inte, ibland hör du bara mig inte.
jag menar absolut inte att du är boven i dramat. nej, det är minst lika mycket jag, och till och med mycket mer eftersom jag faktiskt är roten till allt ont. men jag vet inte vad jag ska säga. du berättar för mig en del av felet, men du berättar inte vad det är. du berättar inte hur jag kan förbättra mig.
jag vet inte vad jag ska ta mig till.


jag älskar dig pontus, hela världen kan få veta det. även om du inte tror mig nu när jag säger det.
för dethär är ju inte samma sak som i skolan, jag vet. jag antar att jag vet vad du vill.
jag antar att jag vet vad du vill ha, jag antar att jag vet vad det är du önskar jag ska göra.
men ändå kan jag inte. det är något fel på mig, jag vet. förlåt, jag vet jag kommer klara av allt
du vill en dag (för det är inte mycket) men det är något som kommer komma med tiden, jag måste
bli säker i mig själv. jag ska klara det. men det finns ju en rädsla av att du kommer lämna mig under vägen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback