Sarah

Efter insjuknandet på tisdag natt gick det mesta snabbt. Hem från jobbet under onsdagen, då jag bröt samman och grinade som en femåring, och skaffade mig en bussbiljett hem på torsdagen. Både det bästa och sämsta jag gjort på länge. Åka en full buss sjuk med sol och trettio grader utanför var ingen höjdare.

Men febern försvann ganska snabbt och även om inte orken infann sig, eller friskheten för den delen heller, fanns det möjligheter för kaffe på torget, lugna filmkvällar och fina shoppingturer som gjordes i intervaller. På lördagkväll samlades tjejgänget för att heja in Loreen till vinst. Och said and done! Likt en viktig fotbollsmatch där ditt favoritlag gör mål på mål var det när hon fick 12a efter 12a. Och jag som inte ens bryr mig egentligen. Men på någotvis försvann rösten ihop med förståndet.

Så söndag och måndag har spenderats med ständiga upprepningar på vad jag sagt då inget hört. Har tillslut gett upp att prata och låtit andra sköta snacket. Vilket de har klarat av ganska bra.

Just nu sitter jag på bussresan ifrån helvetet med Askers tennisklubb i åldrarna 8 - 14 och vi stannar i bilkö efter bilkö. Har gett upp att vi någonsin ska komma fram och att underhålla mig med zombieskjutning. Inte ens Facebook är kul. Och att tjuvlyssna på 8 åringar om vilka chips som är bäst ger ingen spänning i vardagen.

Så var årets höjdpunkt i Norge förbi. Och året i år var så mycket bättre än förra. Det började egentligen redan på valborg när Martin under ett fylle-skype-samtal beslöt att han borde åka och hälsa på i Oslo. Så på onsdagen var det jag som, lite försenad, rusade in på bussterminalen för att hämna upp den ärade gästen. Bara för att varken finna Martin eller buss och ett samtal senare få veta att jaha, det var ju med tåg han kom.

På plats i villa villerkulla fick Martin upp ögonen för allas vår älskade Mulle Meck bygger båtar. Så onsdag eftermiddag inledde ett frenetiskt båt byggande och körande för att lämna Pias badring eller pastorns bibel. ja, han är inte lite glömsk den där. Men mot kvällen blev det mindre sjösjuka och istället rundhet under fötterna. Folk trillade in och ut och lite mintuu, vin och en glöggflaska senare trillade vi samtliga ut till fantastiska Underwater Pub. Och ja, det spårade ur.

Halv tio på morgonen på 17 maj var samtliga i kollektivet vakna. Mer eller mindre frivilligt. En del uppväckanden var finare än andra när jag vinglade runt från rum till rum med en öl i handen. Vi tog oss vidare på champange-frukost där frukostbuffèn à la monsterlik väntade oss. En fortsatt full och glad Sarah tryckte in macka efter chokladfondant efter nudlar efter vin in i munnen. Och pratade. Konstant. Efter bubbel hit och dit drog vi oss till Karl Johan och upplevde 17 maj i sitt esse. För att sedan återvända till champangefrukosten och avsluta dagen med kubb, grillning och en helvetisk bakfylla.

Fredagen var lite tung på väg till jobbet. Men det var en lugn dag. Perfekt för samtliga arbetare på Deiglig. Martin gick sig vilse på vägen men hittade fram i lunchtid så vi avnjöt den ute i solen innan han återvände hem till Mulle. Alkohol var inte något intressant alternativ på fredagskvällen utan istället drog vi på bio i Oslos mäktigaste biosal och såg Avengers. Och ja, den var bra. Till och med mycket bra. Strax innan vi somnade diskuterade vi vilka superkrafter man helst skulle besitta. Martin vill kunna flyga, supermanstyle, inte ironmanstyle.

Lördagen kom och efter frukostens avslutning med Mulle Meck följde jag min vän till ett litet värmlandståg som han hoppade på för att komma sig hem till den kvällens födelsedagsfirning. Själv drog jag en repa på gymmet och försökte tagga till inför vår stundande lördagskväll då vi var hembjudna till Magnus och Caroline. En lugn kväll blev inte så lugn efter ett antal shots och klockan blev fyra innan jag och Dina somnade in så sött till Loke, någon svensk artist jag aldrig hört talas om förut.

Söndagen bjöd på fantastiskt väder, sol, parkhäng och en sjuhelsikes bakfylla.

Det går bra här uppe i Oslo! Jag pinnar på med skydd om foten och känner inte någon större smärta men svullnaden är där fortfarande. Så kan det vara.

Fick igår känna på vad det verkligen innebär att vara servitris! Inte att leka med. Stress och spring, men med min högsta dricks hittills i karriären på strax över 700 nok! Heja mig. Var nog en hel del sympati-dricks. Tjänar nog lite extra på att ha min benskena vill jag tro.

I övrigt har det inte hänt mycket i det sista. Vi samlar oss inför 17 mai och 16 mai. Då lyfter taken i villa villerkulla ska jag berätta! Nästan som Ida hade det igår ska vi ha det. Och kanske må lite bättre än vad hon gjort idag. Tog oss en tur på bio men Ida tyckte att volymen var ju oooovanligt hög...

Så det kom tillslut en liten svacka. Jag har haft det lite för bra och varit lite för nöjd med livet helt enkelt.

Först började armarna att skaka. Fick nästan en dos av Idas hypokondri och trodde jag hade Parkinsons. Nejdå, ett besök hos

farbror doktor senare visade bara att jag var lite övertränad plus en början på inflammation i armarna. Vilket suger att åka

på när man är 21. Så piller blev utskrivna. (Vilken tur att jag skrev det här inlägget nu för annars hade jag tamigfan glömt

att ta mitt kvällspiller, ooppps) Och jag knaprar.

Sen hade jag en av de intensivare helgerna någonsin. Beslöt att jag skulle ta det lugnare på träningsfronten och istället fira

med lite alkohol. Ta igen lite av de senaste 6 månaderna. Då jag hade jobbpass på både lördag och söndag på musikcafeen

gav jag mig själv reglen att sluta dricka innan klockan tolv. Därefter vatten.

På fredagen bjöds vi på inflyttningsfest hos Caroline och Magnus, där det fanns en bål som inte var av denna värld. Den var

sinnessjukt god och full (verkligen FULL) av frukt! Störtgott men också störtfarligt visade det sig. Efter att ha suttit i

soffan och bara druckit två glas är jag hur glad som helst och berättar glatt hur god denna är och hur man inte känner av

nåååååågonting. Ska banne mig ta mig ett tredje glas. Reser mig upp, går ut i köket och tar mig dricka och sätter mig i soffan.

Ida tittar konstigt på mig och mitt glas med vatten. "Jo, jag kom att känna av det"

Det gick hur bra som helst att jobba på lördagen. Gillar stället sjukt mycket, ska ta lite bilder och visa en dag. Det är ett

sånt ställe där de som jobbar går och hänger även när de är lediga, eller stannar kvar även om de är klara för dagen. Fint.

Lördagen fortsatte hemma hos oss med spel och öl och vin. Vin! Detta ljuva fina vita söta lättdruckna dryck (oftast) som jag

levde på under hösten! Nu blev det minsann ett glas, och ett till.. Och ett till. Mungiporna hölls uppe i sann vin och Oslo

anda! (Eller hur Frida?) Vi drog på Nomaden för konsert och födelsedagsfirande av Hugo. Där bjöds på tilltugg av alla slag

som jag mottog och blev ännu gladare. När det närmade sig midnatt byttes vinet ut mot vatten och vi skulle röra oss mot nästa

bar. På vägen ut ser jag en jobbkollega som står med ryggen till. Får den fantastiska idèen om att han ska jag tackla! Börjar

springa. Inser halvvägs jag behöver mer fart och kutar på så snabbt jag absolut kan.

En halvmeter undan inser jag vad jag är i fart med att göra. Jag kan ju inte tackla honom ner i asfalten, det kommer ju göra

sjukt ont.

En halvmeter undan är inte nog för att stanna upp när man löper med allt man har och en fin dos vin i kroppen.

Jag smeker förbi honom och kraschar själv rätt ner i gatan.

Foten blir lidandes. En taxitur hem med världens pratgladaste taxichauförr som berättade om alla hans skador under sin Judo

karriär innan jag la mig i sängen med foten högt. Efter avrådningar från fransmän och här och där drog jag på jobb smått

haltandes. Det gick bra, det var väldigt lugnt och jag fick läst igenom hela norska alkohollagen. Och 10 kr i dricks. Wopido.

Idag är det tisdag och det blev ingen kickboxing, istället har jag spenderat kvällen på legevakten (norges akut) och fått foten

tryckt på här och där och röntgad. Har nu fått mig en mycket fin vit skena som jag måste gå med i fyra veckor. Fyra veckor.

Så går det när man får dumma jävla idèer för sig.

Så här sitter jag nu, problem med armar och fötter och åt något dåligt till lunchen så magen är inte att leka med.

Men.. Men! Jag ska fan inte vara bitter! En helg i London är bokad och resan i höst kommer bara närmre och närmre bokad och

klar! Det rör på sig! Och det är fantastiskt!

Så det kom tillslut en liten svacka. Jag har haft det lite för bra och varit lite för nöjd med livet helt enkelt.

Först började armarna att skaka. Fick nästan en dos av Idas hypokondri och trodde jag hade Parkinsons. Nejdå, ett besök hos farbror doktor senare visade bara att jag var lite övertränad plus en början på inflammation i armarna. Vilket suger att åka på när man är 21. Så piller blev utskrivna. (Vilken tur att jag skrev det här inlägget nu för annars hade jag tamigfan glömt att ta mitt kvällspiller, ooppps) Och jag knaprar.

Sen hade jag en av de intensivare helgerna någonsin. Beslöt att jag skulle ta det lugnare på träningsfronten och istället fira med lite alkohol. Ta igen lite av de senaste 6 månaderna. Då jag hade jobbpass på både lördag och söndag på musikcafeen gav jag mig själv reglen att sluta dricka innan klockan tolv. Därefter vatten.

På fredagen bjöds vi på inflyttningsfest hos Caroline och Magnus, där det fanns en bål som inte var av denna värld. Den var sinnessjukt god och full (verkligen FULL) av frukt! Störtgott men också störtfarligt visade det sig. Efter att ha suttit i soffan och bara druckit två glas är jag hur glad som helst och berättar glatt hur god denna är och hur man inte känner av nåååååågonting. Ska banne mig ta mig ett tredje glas. Reser mig upp, går ut i köket och tar mig dricka och sätter mig i soffan. Ida tittar konstigt på mig och mitt glas med vatten. "Jo, jag kom att känna av det"

Det gick hur bra som helst att jobba på lördagen. Gillar stället sjukt mycket, ska ta lite bilder och visa en dag. Det är ett sånt ställe där de som jobbar går och hänger även när de är lediga, eller stannar kvar även om de är klara för dagen. Fint.

Lördagen fortsatte hemma hos oss med spel och öl och vin. Vin! Detta ljuva fina vita söta lättdruckna dryck (oftast) som jag levde på under hösten! Nu blev det minsann ett glas, och ett till.. Och ett till. Mungiporna hölls uppe i sann vin och Oslo anda! (Eller hur Frida?) Vi drog på Nomaden för konsert och födelsedagsfirande av Hugo. Där bjöds på tilltugg av alla slag som jag mottog och blev ännu gladare. När det närmade sig midnatt byttes vinet ut mot vatten och vi skulle röra oss mot nästa bar. På vägen ut ser jag en jobbkollega som står med ryggen till. Får den fantastiska idèen om att han ska jag tackla!

Börjar springa.

Inser halvvägs jag behöver mer fart och kutar på så snabbt jag absolut kan.

En halvmeter undan inser jag vad jag är i fart med att göra. Jag kan ju inte tackla honom ner i asfalten, det kommer ju göra sjukt ont.

En halvmeter undan är inte nog för att stanna upp när man löper med allt man har och en fin dos vin i kroppen.

Jag smeker förbi honom och kraschar själv rätt ner i gatan.

Foten blir lidandes. En taxitur hem med världens pratgladaste taxichauförr som berättade om alla hans skador under sin Judo karriär innan jag la mig i sängen med foten högt. Efter avrådningar från fransmän och här och där drog jag på jobb smått haltandes. Det gick bra, det var väldigt lugnt och jag fick läst igenom hela norska alkohollagen. Och 10 kr i dricks. Wopido.

Idag är det tisdag och det blev ingen kickboxing, istället har jag spenderat kvällen på legevakten (norges akut) och fått foten tryckt på här och där och röntgad. Har nu fått mig en mycket fin vit skena som jag måste gå med i fyra veckor. Fyra veckor. Så går det när man får dumma jävla idèer för sig.

Så här sitter jag nu, problem med armar och fötter och åt något dåligt till lunchen så magen är inte att leka med.

Men.. Men! Jag ska fan inte vara bitter! En helg i London är bokad och resan i höst kommer bara närmre och närmre bokad och klar! Det rör på sig! Och det är fantastiskt!

Surprisebesök av kära syster + make ihop med mamma och pappa.

Valborg lugn med våghals spelandes - innebar många konstiga sms till folk.
Inte minst skrikande grisar.
1 Maj bjöd på strålande väder, parkhäng, fotboll och grillning.