styrd

jag är så trött på att jag låter mig styras. att jag låter andra bestämma över hur, vad, när jag ska göra vad. jag är så trött! det är upp till mig, men jag vill samtidigt inte dte ska vara upp till mig. när något är upp till mig så väljer jag bara fel. allting är bara fel fel fel just nu.


jag vill känna att jag lever, känna att jag finns, känna att det är inte så pjåkigt att leva trots allt. emellanåt så älskar jag livet, med vänner, pontus och allt! och sen kommer den där känslan, tomheten, jag vet inte vad det är, men med ens blir den även den minsta lilla sak så tung att bära. jag är trött på tomheten, som alltid har funnits där inom mig, och jag vet inte hur jag ska bli av med den. hur gör man?


italien imorgon!
tack för veckan pontus<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback