skyldig

det är så det är. vi tänker inte likadant bara, eller hur? uppenbara saker för mig är synnerligen ouppenbara för er. och jag bara blir så ledsen och så trött. och så blir jag besviken, mest på mig själv för att jag bryr mig. det är tydligen bara jag som tänker så och jag evt ju det nu. det är ju inte första gången precis. fan va jag blir irriterad. det är ju så HIMLA uppenbart eller hur? men nej, tydligen inte. det är väl bara bara jag.

varför känner jag jämt en sån skyldighet?

image8
det var annorlunda, för länge sen. jag kände inte såhär, upplevde det inte såhär, inte på detta viset. när vi var små var allting annorlunda. jag kunde ta precis allting , det var annorlunda, att vara jag, att vara du att vara vi. vi fungerade annorlunda och mestadels var man glad. även om något skulle göra en ledsen. och nu känns det som du bara sviker hela tiden, på gång på gång. jag vet inte varför jag upplever det såhär. men det är så det känns. vi är uppväxta i samma tid, med samma människor, inte samma familj klart men ändå. vi umgicks så mycket. mest på senare tid. men det är inte samma. för det blir alltid förändrat. du är inte samma.






image9
FAN  va jag saknar tiderna. vissa tider är som borta, och oh vad jag saknar dem. samtidigt som jag inte för något i världen vill åka tillbaka och leva i det förflutna. då hade jag inte haft pontus, och massa folk som jag aldrig träffat. jag tänker inte åka tillbaka. eller jaga de gamla tiderna att komma tillbaka. pontus, du gör mig så himla glad, du gör mig äkta lycklig. och alla mina vänner gör mig självklart med så himla glad, så himla lycklig. utan er alla skulle jag absolut inte vara den jag är idag. men har jag ändrats? jag tycker inte det, såklart. det kanske jag har. mitt beteende kanske har. jag försöker verkligen. jag försöker verkligen att vara som jag alltid har varit, jag vill vissa tider och stunder ska vara som de alltid har varit. men det går inte. för du vill inte. du är inte samma. kanske inte jag heller. en olycksalig kombination. men jag saknar dig, er, dem som ni brukade vara.

Kommentarer
Postat av: Frida

Sarah gumman, man kan inte ha allt. Man måste välja.. Men det borde väl du veta?

2007-05-21 @ 09:12:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback