Jag vill ta dig dit där hundarna kan springa runt.
Ibland så kommer det stunder då man får för sig saker. Man får en ingivelse av någonting man bara måste genomföra. En tanke från ingenstans som bara slår en, och du kan inte vika undan utan du bara måste göra vad tanken är. En sån fick jag idag. En tanke ifrån ingenstans.
Idag när jag var hos Lina hade jag många tankar om helgen. Fredagens marknad och kvällen som spenderades hos Simon och såsmåningom Solbacken. Bakis-strand-lördagen med Julia och Nathalie, där jag var ensam om att vara bakis. De läskiga nyheterna. Kvällen som gick från grillning till göra halmstad till Bulls med mamma och pappa. När jag kom ner efter få timmars sömn idag frågade föräldrarna om jag varit ute hela natten. Gårdagens kjol var nämligen fortfarande på. En del av mig hade verkligen velat vara ute hela natten, men sanningen ska fram, jag fick helt enkelt inte av den. Dragkedjan fastnade. Och klockan tre på natten letar du inte upp någon som kan hjälpa dig.
Sen när jag cyklade hem efter snack, tv, fika och mys hos Lina kom tanken till mig. Eller alternativet som jag bara var tvungen att ta. Att cykla dit där jag alltid mått bra. Dit jag alltid åkt när jag känt mig glad, hel, lycklig eller kär. Jag tog mig dit också. Väl framme tog jag ett annat håll. Vilket ledde till lösa stenar, mjuk jord och buskar med taggar. Det var blommor, insekter, kvistar och träd som rev mot benen. Men jag kände ingenting. Satte mig på stenarna vid vattnet och satt där. Med ens kändes allting så vackert. Att leva. Myggorna ovanför vattnet. Allting kändes bara bra. Mina problem och sorger jag känt hade bara flugit bort. Jag satt där med rivsår över benen och ryggen, kvistar i håret och skor som tappat all sin glans och ville inte gå därifrån. Men hade jag stannat längre hade nog någon snott min cykel.
Det är söndag kväll och jag är helt slut. Inte blivit mycket till sömn de senaste kvällarna men det gör ingenting. Om man tar bort den hemska nyheten och det obehagliga, så kunde jag inte ha haft en bättre helg. Fredagen var helt och hållet fantastisk rent utav. Lördagen hade superstart och superslut, medan eftermiddagen hade jag kunnat skippa. Och idag, söndag. Idag har jag insett att man måste inte alltid veta vad man ska göra med sitt liv, det räcker med att veta vad man ska göra härnäst.
Idag när jag var hos Lina hade jag många tankar om helgen. Fredagens marknad och kvällen som spenderades hos Simon och såsmåningom Solbacken. Bakis-strand-lördagen med Julia och Nathalie, där jag var ensam om att vara bakis. De läskiga nyheterna. Kvällen som gick från grillning till göra halmstad till Bulls med mamma och pappa. När jag kom ner efter få timmars sömn idag frågade föräldrarna om jag varit ute hela natten. Gårdagens kjol var nämligen fortfarande på. En del av mig hade verkligen velat vara ute hela natten, men sanningen ska fram, jag fick helt enkelt inte av den. Dragkedjan fastnade. Och klockan tre på natten letar du inte upp någon som kan hjälpa dig.
Sen när jag cyklade hem efter snack, tv, fika och mys hos Lina kom tanken till mig. Eller alternativet som jag bara var tvungen att ta. Att cykla dit där jag alltid mått bra. Dit jag alltid åkt när jag känt mig glad, hel, lycklig eller kär. Jag tog mig dit också. Väl framme tog jag ett annat håll. Vilket ledde till lösa stenar, mjuk jord och buskar med taggar. Det var blommor, insekter, kvistar och träd som rev mot benen. Men jag kände ingenting. Satte mig på stenarna vid vattnet och satt där. Med ens kändes allting så vackert. Att leva. Myggorna ovanför vattnet. Allting kändes bara bra. Mina problem och sorger jag känt hade bara flugit bort. Jag satt där med rivsår över benen och ryggen, kvistar i håret och skor som tappat all sin glans och ville inte gå därifrån. Men hade jag stannat längre hade nog någon snott min cykel.
Det är söndag kväll och jag är helt slut. Inte blivit mycket till sömn de senaste kvällarna men det gör ingenting. Om man tar bort den hemska nyheten och det obehagliga, så kunde jag inte ha haft en bättre helg. Fredagen var helt och hållet fantastisk rent utav. Lördagen hade superstart och superslut, medan eftermiddagen hade jag kunnat skippa. Och idag, söndag. Idag har jag insett att man måste inte alltid veta vad man ska göra med sitt liv, det räcker med att veta vad man ska göra härnäst.
Kommentarer
Trackback