Sarah

Nu sitter jag här med tusen frågor och allting känns som en typisk jävla skit måndag. När var det jag som svek dig? Hur kan jag svikit dig till 100%? Och jag vet jag aldrig kommer få svar då jag aldrig kommer att fråga dig. För jag vet inte om jag ska höra av mig eller inte. Det blir fel vad jag än gör.

Jag går egenom allting om och om igen. De senaste dagarna, all tiden tillsammans, exakt när svek jag dig till 100%?


Jag vet inte varför jag varit så orolig, för nu känns ju allting bara löjligt att jag ens trott en sån sak. Jag fattar väl du inte är så dum ändå. Men jag blev så rädd av ditt sms. Även om det bara var ... jag vet inte. Ett test för att se om jag brydde mig? Vilket är skitsamma nu. Allt är skitsamma nu. Och det kanske det alltid har varit?

Imorgon kommer grabbarna grus hem från mallorca i alla fall. Ser framemot att träffa dem, och hoppas innerligt de inte är för bruna! Själv har ju min färg bara bleknat av alla moln och regn och skit. Och nu när allting bara känns sådär allmänt skit så kan jag ändå tänka, vad är väl ett regn? Och jag vet precis vem jag ska tacka.


i hurt myself today, to see if i still feel
i focus on the pain, the only thing that's real


Och Lina ska ha ett stort tack för helgen! Även Lisa för fredag och söndag och Julia för lördag. Min helg har bestått av skratt, cosmos, sex and the city och tyvärr en del gråt. Men gråtet kan inte någon av dessa klandras för! Får inte glömma tacka Frida för shoppingturen och peppet av min självkänsla, du är helt oslagbar!