So i keep doing my own thing, walking tall against the rain.

Min högra hand har blivit avkapad. Bort skuren i totalt mörker. Jag kunde varken känna eller se något. Min högra hand. Den som sköter kommunikationen med allt och alla. Håller mig i takt och uppdaterad. Och en gång i månaden ger mig grymt dyra räkningar. Min mobil börjar gå mot graven.

Eller. Saken är som så. Den fungerar liiiite. När man får igång den vill säga. Ska jag ta hela historien från början med alla pinsamma detaljer? Okej, sure. För en gångs skull ska jag vara fullkomligt ärlig. Hur snuskigt det än må vara.

Igår var det lördagen den 19de. Efter två timmars sömn efter utflyttningsfest (kanske skulle nämna det inte var våran, vi bor kvar, utan Kalle och Viktor som sa hejdå till markveien) var det dags för ett tungt pass på posten. Jag var uppe med tuppen och packade allt och fixade min färddryck som skulle förtäras i förberedning till tjugoårsgillet på kvällen. Iväg och hela dagen började bra. Det gick snabbt att sortera in posten och vi fick julklapp. Den chokladasken ska du se Matilda! Fan inte dålig. Sen var det då dags ut och dela ut. Och det gick bra till en början. Riktigt snabbt och rätta nycklar till allt. Sen märkte jag hur tiden blev knappare och knappare. Min buss skulle lämna bussterminalen 15:45 och jag började att springa mellan uppgångarna. Kom in kl 15 och slängde allt ifrån mig och sprang mot bussen. Lyckades med stor portion tur hinna med bussen men kände att det inte fanns en chans att hinna till 820bussen. Men skam den som ger sig. Sprang fram till en taxi utanför mitt hus och vips var min packning inne i taxibilen på väg mot terminalen och jag kunde äntligen börja pusta ut. Sen sprang jag ännu mer bara för att hinna till Deli för att köpa milka choklad. Som finns på vart enda jävla Deli de Luca utom just det. Så det var bara att springa tillbaka.

På bussen och jag pusta ut. Äntligen på väg. Så kom vi äntligen in i Sverige och jag kunde äntligen använda min svenska mobil och smsa alla de som jag inte hört av mig till på så länge. Men så började jag känna blåsan tryta och beslöt att gå på toaletten. Sagt och gjort, dit gick jag och det var becksvart. Lyset fungerade inte och jag tog knip-beslutet för att stanna på mitt säte. Dock började jag bli törstig. Det enda drickbara jag tog med mig var färdigblandad grogg och mintuu. Inte de drycker som sägs stödja ens blåsa allra mest. Ju längre tiden gick desto kissnödigare blev jag och beslöt att ta med mig mobilen in på toaletten. Den lyser ju faktiskt ganska bra. Så gick jag iväg igen. In och låste dörren. Satte mobilen i munnen och började dra av byxorna. När jag satte mig ner kände jag att en liten yttepytte hörna på min kofta var lite fuktig/blöt. Förstod inte va tusan det kunde vara utan släppte lös naturens krafter och kissade. Allt var problemfritt.

Sen är det ju så att när du har slått en liten drill brukar det vara ganska så trevligt att torka sig efteråt, så det var mitt nästa steg. Där började det. Handen hade inte ens nått fram till sitt mål innan jag insåg att vätskenivån i toaletten var ovanligt hög. Fick mig en chock. Ryckte till och slopp. Beckmörkt. Fan.

Nästa steg var inte så svårt som man kan tänka sig. Jag agerade utan att tänka. Stoppade ner handen där jag mindes att toalett hålet var och drog upp mobilen. Den lös inte längre. Och jag stod med jag vet inte vad droppandes från min arm. För ja, vätskenivån var ovanligt hög. Tänkte skölja av mobilen under vatten och tvätta mina händer grymt men då det var helsvart och det enda jag fick tag i var själva kranen som var lös, gick detta mindre bra. Jag drog åt mig mängder med papper och drog upp byxorna snabbt som fan och stapplade ut från toaletten och låtsades som absolut ingenting.

Tog ut alla lösa delar och torkade allting på mobilen gruvligt. Men när jag satte i batteriet kom det ett lågt sprakande ifrån den så jag beslöt att låta batteriet vara ute. Förfesten fortsatte och så småningom kom jag till Göteborg, hämta upp Eric och vidare till kalaset. Och jag hade så oerhört trevligt och fick träffa alla jag saknat utan min högra hand. Det fungerade riktigt bra. Idag har det varit jobbigare när jag inte gjort något alls först. Sen blev det en vända till stan för att träffa André som jag inte sett på länge. Fick verkligen bestämma tid och plats på msn innan kan jag ju säga.

När jag kom hem beslöt jag mig för att göra det. Sätta i batteriet och om det inte sprakar sätta igång mobilen. Om det skulle gå. Och tamejfan! Det fungerade! Och först verkade mobilen fungera fel fritt! Tills jag märkte att den konstant satte igång mediaspelaren utan att jag behövde klicka på något. Så fick jag sms, men då gick det inte att trycka längre så det gick inte att läsa dem. Beslöt mig för att ta ut batteriet och starta om. Och vad märker jag när jag ska slå in min pinkod? Det blir bara tre siffror fastän jag slår in fyra. Märkte att två knappar slutat fungera. Nummer 2 och nummer 3. Då nummer 3 är den andra siffran i min pinkod gick det ju mindre bra. Så nu ligger min mobil och har fnatt. Den är inne på "var god slå in din pinkod" för jag kan inte stänga av den. Så låter den vara och då har tangentlåset låst sig och med jämna mellanrum kommer det fram en ruta "för att låsa upp mobilen tryck blablabla" utan att jag rör den. Helt otroligt. Min kära mobil. Imorgon blir det en sväng inom tre kan jag ju lova.

Kommentarer
Postat av: Hannah

You crääääzi gaarrrl! iDAG SES VIIIIII! PUSS

2009-12-21 @ 08:46:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback