How can we dance when our earth keeps turning? How do we sleep while our beds are burning?
Fredagen den trettonde kl 13:00 började begravningen för Anders Pontén, min morfar.
Jag hade innan befarat att jag inte skulle kunna gråta men det slutade istället med att jag och min syster fick hålla om varandra. Begravning är nog bland det värsta jag varit med om någonsin. I fortsättningen tycker jag vi kör på det Ponténska sättet. Det känns bättre.
En måndag morgon och jag sitter här med mitt gröna té och en gröngul banan, då när dem är som bäst. Helgen bakom mig var begravning och lång lång bilfärd. Alla hjärtans dag (som jag alltid hatat genom alla år, vare sig man har partner eller inte) blev bättre, väldigt långt över förväntningarna ska jag säga. Då helgens upplevelser inte gjorde mig så taggad på utgång (jag är ledsen stumpor) så blev det istället melodifestival och Bruce den allmäktige med mys och pys:) Söndagen till ära var jobb (efter en härlig härlig morgon ska tilläggas) och sen bio, Benjamin Buttons otroliga liv. Nathalie införsjuknade, vilket sög, men jag och Frida bestämde oss att se den ändå. Den var.. jag vet inte riktigt än precis hur bra den var. Om den var okej eller vad den var. Men grät gjorde jag. Självklart. Men ha i tanken att det här är kvinnan som gråter okontrollerbart till King Kong och The Simpons - the movie.
Om en timme ska det fikas på stan med mina härliga pinglor och jag tror minsann jag ska föreslå en resa för oss tre. Men vi får se hur allting emottas. Ska bli härligt att träffa dem, jag åker ju snart!
Jag känner verkligen hur sega mina bloggar är. Jag har ingenting att skriva. Och det jag vill skriva vill jag inte skriva här. Låter det sådär otroligt logiskt som det bara kan när Sarah Pontén är i farten? Well, jag bjuder på den!
Jag hade innan befarat att jag inte skulle kunna gråta men det slutade istället med att jag och min syster fick hålla om varandra. Begravning är nog bland det värsta jag varit med om någonsin. I fortsättningen tycker jag vi kör på det Ponténska sättet. Det känns bättre.
En måndag morgon och jag sitter här med mitt gröna té och en gröngul banan, då när dem är som bäst. Helgen bakom mig var begravning och lång lång bilfärd. Alla hjärtans dag (som jag alltid hatat genom alla år, vare sig man har partner eller inte) blev bättre, väldigt långt över förväntningarna ska jag säga. Då helgens upplevelser inte gjorde mig så taggad på utgång (jag är ledsen stumpor) så blev det istället melodifestival och Bruce den allmäktige med mys och pys:) Söndagen till ära var jobb (efter en härlig härlig morgon ska tilläggas) och sen bio, Benjamin Buttons otroliga liv. Nathalie införsjuknade, vilket sög, men jag och Frida bestämde oss att se den ändå. Den var.. jag vet inte riktigt än precis hur bra den var. Om den var okej eller vad den var. Men grät gjorde jag. Självklart. Men ha i tanken att det här är kvinnan som gråter okontrollerbart till King Kong och The Simpons - the movie.
Om en timme ska det fikas på stan med mina härliga pinglor och jag tror minsann jag ska föreslå en resa för oss tre. Men vi får se hur allting emottas. Ska bli härligt att träffa dem, jag åker ju snart!
Jag känner verkligen hur sega mina bloggar är. Jag har ingenting att skriva. Och det jag vill skriva vill jag inte skriva här. Låter det sådär otroligt logiskt som det bara kan när Sarah Pontén är i farten? Well, jag bjuder på den!
The time has come to say fair's fair, to pay the rent to pay our share
the time has come, a fact's a fact. it belongs to them, let's give it back.
the time has come, a fact's a fact. it belongs to them, let's give it back.
Kommentarer
Postat av: Pacolito
Nej, nej! Utgång har du inte tid med, men att sitta och fika i tre timmar på en måndag och skrämma slag på oskyldiga apoteksbesökare, det finns det tid till minsann!;)
Stumpan, hmpf.
Postat av: jenny
sarah vart ska du åka min vänn? <33
Trackback