Sarah

Jag inser det nu att jag bara var en bricka i spelet. Jag var aldrig någonting mer. Egentligen har jag vetat det hela tiden och intalat mig själv dag ut och dag in. Men motsatsen har bevisats gång på gång. Nu är det självklart och jag ser det hela nu. Det som stör mig är att jag visste hur det var hela tiden och det var ingenting som jag satsade på och jag är inte ledsen, uppgiven eller arg. Jag bara var en bricka i spelet. Och ärligt talat, det är inte mer med det.


Okej, jag överreagerade lite ikväll. Jag har egentligen ingenting direkt emot min situation just nu. Inget som gör att jag vill fly till andra sidan jorden. Nej. Jag har fantastiska vänner jag alltid har en härlig tid med. Jag älskar att gnabbas och retas med folk jag tycker om. Och skratta, driva med varandra. Ingen tar illa upp i vårt sällskap. Det enda jobbiga jag inte gillar är helt enkelt skolan. Vissa dagar känns det hur långt som helst kvar att gå och andra inte. Men jag har bokat Caroline på måndag kvart över två. Då får vi nog en analys av hur jag egentligen mår. För vad vore jag för en viking om jag bestämde själv? Pfft.

Man är allt bra patetisk ibland.