Sarah

Är det inte ironiskt?

Går till busshållsplatsen på trädgårdsgatan och inser att jag glömt min mobil. Jag, Sarah Pontén, glömde mobiltelefonen hemma. Tänkte att mamma kan jag ju smsa från Fridas mobil så det var ju inga större problem. Men visstfan. Jag sa ju till Frida att smsa när jag satt på bussen. Smsar jag då inte kanske hon ringer och undrar hur det går och så svarar inte jag så hon tror jag sover eller något och struntar i att åka in. Där går jag runt på stora torg i mina solglasögon och letar förgäves utan möjlighet att höra av mig. Kan ju inte hennes nummer utantill heller.

Så jag vänder på klacken och går hem. Ringer upp Frida och säger som det är, jag missade bussen eftersom jag glömde mobiltelefonen hemma och drar hela min tankegång. Hon skrattar och säger hon såklart åkt in ändå. Nåja. Samtidigt som jag är på ovanvåningen och kollar i en busstidtabell ringer min mobil som ligger på köksbordet där nere. Jag rusar ner och säger till Frida att bara vänta lite i luren.

"Hej det är Sarah"
"Ja hej det är Corne..."
"NEEEEJ!" Jag lyckas lägga på luren med Frida istället för att bara lägga ner den utan att röra några knappar.
"Öhm.. hehe.. Ursäkta vad sa du?"
"Haha det är Cornelia från Concilia, jag bara undrar om du vill jobba något i veckan?"

God I'm good. Det är inte många som skriker nej när jobbet ringer.